Vilken sorts lärare är du?

Hur man än vänder sig har man ändan bak… Ibland får man uppfattningen om att lärare valde yrket av tre skäl (dvs: juni, juli, augusti), eller att man blev lärare för att man inte kom på något bättre. Eller inte duger till något bättre? Eller kanske för att det är ett kall? Hur som helst, här har du nu chansen att testa vilken lärartyp du är! 😉

 

1. Du sitter och rättar nationella prov och kommer till en fråga som en elev har besvarat otydligt. Vad gör du?

A Jag rättar snällt och ger poäng ändå. Eleven har säkert menat rätt, och det blir ett elände när föräldrarna ringer och påpekar det i efterhand.

B Jag rättar så hårt det går eftersom ungen säkert ändå har fuskat på någon annan fråga.

C Jag inser att det är mitt eget fel eftersom frågan var konstigt formulerad och jag borde ha förberett eleven bättre. Dessutom regnade det och jag borde ha förstått att K blir grinig när det regnar.

D Jag kontrollerar med alla kollegor, frågar grannskolan hur de skulle göra och ställer mig i telefonkö till Skolverket för att dubbelkolla hur jag ska göra.

 

2. Klockan är 21.45 en tisdagskväll när din telefon ringer. Det är en förälder och…

A Jag svarar inte eftersom jag misstänker att det är en förälder.

B Det kan inte hända mig. Jag har hemligt nummer just för att slippa det där.

C Jag får hjärtat i halsgropen och undrar vad jag har gjort för fel. Det måste ju vara något allvarligt eftersom de ringer mig?

D Jag pratar med föräldern så länge som det behövs, eftersom det ju ingår i min förtroendetid.

 

3. Du är på väg in från din rastvakt och ska just starta nästa lektion när en kollega haffar dig. Några av dina mentorselever har stökat och misskött sig i matsalen.

A Jag lyssnar på vad min kollega säger, men kan ju inte göra så mycket mer eftersom min lektion börjar nu.

B Jag suckar, men är ju inte överraskad precis över vad ungjävlarna kan hitta på.

C Jag blir besviken över hur de har betett sig och undrar varför jag inte har lyckats nå de här eleverna. Jag måste bli bättre på att kommunicera att vi ska visa varandra ömsesidig respekt här på vår skola. I eftermiddag ska jag se till att få ett avkopplat samtal med dem, så att jag kan få dem att känna att vi finns här för dem.

D Jag tackar min kollega för informationen, skyndar upp i klassrummet och ser till att klassen börjar läsa tyst en stund. Så fort det verkar lugnt skyndar jag ner i matsalen och hör mig för lite mer med personalen där. Jag springer upp till klassrummet igen och kollar så att det fortfarande är lugnt där, och sedan ut på gården där jag hittar mina mentorselever. Jag pratar helt kort med dem i en icke-värderande ton om att jag hörde att det hade hänt en del på lunchen idag, och att jag vill prata med dem på nästa rast. Jag skyndar upp till klassrummet igen och startar upp lektionen. Nästa rast reder jag upp matsalsbråket, och när arbetsdagen egentligen är slut ser jag till att kontakta berörda föräldrar och även dokumentera händelsen.

 

4. Du har beställt läromedel till terminsstarten, men beställningen dröjer och dröjer. När den väl kommer inser du fem minuter innan lektionsstart att du har fått fel böcker…

A Jag suckar djupt inombords, men är inte förvånad eftersom beställningar alltid krånglar. Jag låter eleverna kolla på youtubeklipp istället. Alltid lär de sig väl något, kanske lite engelska eller så från Justin Bieber?

B Jag svär över läromedelsföretagets slapphet, och nödkopierar några gamla instuderingsfrågor från åttiotalet. Ju svårare desto bättre så att alla har något att göra hela lektionen.

C Jag tänker direkt att jag måste ha gjort någon miss när jag skickade in beställningen. Typiskt mig att alltid missa sådant… Jag planerar snabbt om och kommer på ett annat lektionsupplägg som inte kräver böcker.

D Den här missen händer inte mig, eftersom jag enbart använder material som jag själv har tillverkat. Visst har det tagit lite tid att utforma materialet och laminera alla korten framför TV:n hemma, men det är det värt!

 

5. En förälder hör av sig till dig med synpunkter på hur läxan är utformad…

A Jag nickar och lyssnar, men kan ju inte gärna ändra läxan…? Den finns ju färdig i lärarhandledningen, så jag har ju bara kopierat den vecka för vecka?

B Typiskt B:s föräldrar att gnälla på allt… De har för farao inget med min läxplanering att göra. Troligen är de bara för upptagna för att orka hjälpa sitt barn med läxorna.

C Jag ser till att ändra läxans utformning direkt. Detta borde jag ju ha kunnat tänkt på själv? Hoppas att det inte är många familjer som har tyckt att läxan har varit konstig…

D Jag lyssnar på förälderns synpunkter och säger att jag tycker att det är bra att de kommunicerar hur det fungerar för dem. Jag kommer att ta till mig deras synpunkter, men kommer inte att ändra läxrutinerna just nu. Först behöver jag utvärdera och reflektera ihop med mina elever och mitt arbetslag. Troligen kommer vi att komma fram till en flexibel modell som fungerar optimalt för alla.

 

6. Du står tillsammans med 43 skolbarn, en elevassitent, en förälder och en vikarie på en regnig busshållplats och väntar. När bussen kommer inser du att busskortet som kollegan hade lämnat till dig inte kommer att räcka till mer än fyra elever…

A Jag håller masken och hoppas att det inte blir biljettkontroll.

B Svär inombords över kollegan och vänder tillbaka till skolan med alla barnen. De får jobba i övningsböckerna istället. Det är ju inte mitt fel.

C Vill börja gråta, men lyckas låta bli. Vad ska den medföljande föräldern tänka om det här? Skit, varför litade jag på kollegan utan att dubbelkolla? Jag betalar med egna pengar eftersom misstaget ju faktiskt är mitt eget.

D Jag förklarar lugnt läget för busschauffören och hoppas på det bästa. Kanske kan man få fakturera det i efterhand?

 

 

Är du redo för resultatet? Räkna ihop dina svar och se vilken lärartyp du egentligen är…!

 

Flest A : Uppgiven

Du känner dig trött och orkar inte längre med att vara entusiastisk i ditt yrke längre. Alla måsten står dig upp i halsen eftersom det inte finns tid och förutsättningar. Du har börjat skala ner och skala av allt som inte är absolut nödvändigt. Tyvärr försvann kanske det som var roligt samtidigt? Det mesta inom läraryrket känns tungt, och för att orka gör du minsta möjliga. Du utnyttjar de genvägar du ser och räknar dagarna till nästa helg, nästa påsklov, nästa sommarlov, pensionen… Du återvinner gamla planeringar och orkar inte med alla förändringar. Du hade velat göra mer och orka mer, men möjligheten finns inte i nuläget. Kanske det är dags för myteri…?

 

Flest B: Bitter

Du har jobbat så pass länge att du inte har några illusioner kvar. Du har kanske råkat ut för en del på vägen dit som gör att du inte längre tycker att arbetet i skolan är värt kraften och ansträngningen det tar så som verkligheten ser ut idag. Elever, föräldrar och kollegor känns som störande moment i ditt arbete. Eleverna visar ingen respekt alls, och bästa sättet att möta det är att vara hårdhudad och markera gränser. Det händer kanske att du raljerar över unga entusiastiska kollegor som ännu inte har förstått att det inte är någon idé att starta en massa projekt. I slutänden är det ändå det gamla vanliga arbetssättet som fungerar bäst. Kanske ville du en gång i tiden bli lärare för att du brann för yrket, men gnistan slocknar mer och mer. Nu arbetar du bara för att överleva. Är det dags för myteri…?

 

Flest C: Självkritisk

Du gör ditt allra bästa och arbetar på så mycket du bara orkar. Hem och fritid, sömn och vänner får stå tillbaka för att du ska hinna med. Det finns alltid något du skulle kunna göra bättre, och du upplever att alla andra orkar och klarar mer än du gör. Du vill gärna vara alla till lags, och du är mån om att göra rätt. Ändå hinner du inte med, och ändå missar du en del. Att du inte hinner och klarar allt tror du beror på dig, och du har ständigt dåligt samvete. Du är ute på farligt vatten, för få orkar vända ut och in på sig i längden så som du gör. Risken är stor att du följer med strömmen rakt in i väggen. Eller är det dags för myteri…?

 

Flest D: Supermänniska

Du lyckas med allt det som alla lärare vill. Du tar dina elever på allvar, du lyssnar på dem, du coachar dem. Du följer styrdokumenten, planerar, entusiasmerar, dokumenterar och utvärderar. Från tidig morgon till sen kväll arbetar du för att klara av uppdraget och du lyckas väl. Men finns du supermänniska på riktigt? Eller är du väldigt ny och entusiastisk? Eller arbetar du långt mycket mer än vad som ryms i din arbetstid? Hur länge kommer du att orka med det? Eller är det så att du arbetar på en skola där allt faktiskt fungerar och det finns tid och resurser för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt? Hade vi alla kunnat vara som du om vi fick rätt förutsättningar? Är det dags för myteri?

4 tankar om “Vilken sorts lärare är du?

  1. Häxan Surtant skriver:

    Hallå! Skrivs det inget här längre?Varför är det tyst?Är det bara jag som är ledsen över det nya med ”karriärtjänsterna?Har jobbat länge i skolan och stött o blött flera läroplaner, elevers sociala o kunskapsmässiga utveckling, slitit som ett djur,engagerat mig totalt,stöttat lärarkandidater med praktik och diskussioner,varit med (och haft en nyfiken,positiv inställning) vid ett oräkneligt antal nya pedagogiska metoder,och vad händer? Yngre lärare med 10-20 års färre yrkesverksamma år befordras och får bli förstelärare. Ja, tänker någon då, du är väl inget vidare som lärare…men det ska jag tala om att de flesta barn o föräldrar jag ”haft” har varit väldigt nöjda.Jag har fått höra ”skönt att du tar hand om klassen nu,då blir det lugnt.” Från facket hörs inga kommentarer,det svar jag fick om omständigheterna kring tillsättandet av dessa tjänster var ytterst mediokert typ, läs vad Jan Björklund sagt. Det är väl så att arbetsgivarna och staten klappar sig på axlarna och tycker att nu ska det väl ändå bli tyst på stödet från allmänheten när den tror att lärarna fått 5000 mer i månaden. Det hade blivit betydligt dyrare att höja fler lärares lön och status.

  2. Kalle skriver:

    Så var det lärarupproret över och vi är tillbaka i de gamla fotspåren igen. De fick oss dit vi ville, lärarna orkar till slut inte engagera sig mer. Enda sättet att få dem att förstå är att antingen strejka eller skapa bemanningsföretag from 2015 och sälja oss jävligt dyrt.

  3. Tor Svantesson, Tvärsäkerhetsansvarig på tankesmedjan Multum skriver:

    Funkar inte med övergripande upprop för oss lärare. Ingen enskild orkar hålla ut p.g.a. risk för repressalier (uteblivna löneökningar och överdrivna tjänstefördelningar). Lärarfacken är för många (ETT hade vart full nog), och därmed blir de svaga, i sin kamp om medlemmar istället för ”mot SKL”.

    Ett lokalt engagemang däremot, där man organiserar sig för en tydlighet och jävlaranamma, på den egna skolan. Lokalt, mot rektorn och med kollegorna, kan jag ligga på som en iller, eftersom det är jag spenderar hälften av din vakna tid, resten av mitt liv. Det är där jag vill se förändringen snarast!

    Rent konkret: Lyssna in missnöjet, organisera hela personalen (facklig eller ej) och välj den mest prioriterade frågan, och släpp den inte förrän förändringen sker. Nyckeln ligger i att mycket är ”skolans ansvar”, och vi som lärare kan därmed ”ta av oss” det vi tidigare ”tog på oss” och bolla över ansvaret till rektorn att leda och fördela (om). Rektor ska verkligen motivera sina tjänstefördelningar, genom att visa att det som anses skall hinnas med faktiskt är praktiskt genomförbart. Lycka till med det rektorer landet över!
    Lärarna lokalt organiserade FTW!

  4. Henrik Marklund skriver:

    Spännande inlägg! Jag är inte lärare men ändock väldigt intresserad av utbildningsfrågor. Funderade på svarsalternativen på fråga ett om det otydliga svaret på nationella provet. Borde inte det finnas ett alternativ av slaget ”jag tar kontakt med eleven och …”. Eller detta kanske inte är tillåtet? Flera diskussioner verka handla om just ”min elev svarade på det här sättet, hur ska jag poängsätta…, ”. Jag förstår att detta kan vara intressant för det statistiska syftet med nationella prov men vad gäller bedömning, såväl formativ som summativ så är väl det lättaste att prata med eleven? Hur tänker du?

    Sen 4D. Kan se värdet i att läraren skräddarsyr samtidigt som jag ser stor potential i crowdsourcing av lärmedel. Känner att ”Wisdom of the crowd” förtjänar fortsätta vara buzz-words ett tag till.

    Tack för häftig blogg,
    Henrik

Lämna en kommentar