Månadsarkiv: oktober 2012

Allmänna råd och tveksamma förutsättningar

Lärares arbetsbelastning idag är en stor fråga, framför allt för oss som jobbar i verksamheten. Kraven på vad vi ska göra öses över oss hela tiden samtidigt som resurserna som vi har för att genomföra verksamheten långsamt dras in bit för bit. Vi ska utveckla elevernas kunskaper så långt det är möjligt, men det finns inte pengar till nytt undervisningsmaterial eller ny teknik eller för den delen vikarier när någon kollega är sjuk.

För att visa på orimligheten för en lärare idag att klara av att göra ett toppenjobb har jag valt att försöka sammanställa den tid som jag har till mitt förfogande en vanlig arbetsvecka för att planera och utvärdera min undervisning (vilket ni kommer att få ta del av i ett senare inlägg). Det finns inga nationella riktlinjer för hur stor del av arbetstiden som bör/kan/ska utföras i klass, oftast undervisar lärare minst halva sin arbetsplatsförlagda tid, ofta även mer än så. Utöver undervisningstiden fylls en lärares vecka av rastvakt/matvakt/bussvakt och konferenstid, och omfattningen för dessa varierar också från skola till skola. Sedan tillkommer möten för förtroendeuppgifter/arbetsgrupper/elevärenden osv. Den tid som blir kvar när alla praktiska åtaganden är klara måste användas till planering och utvärdering av undervisningen. Jag tycker att det vore rimligt, för att uppnå en bra kvalitet, att varje klocktimme undervisning föregicks av minst 30 minuter planering och 30 minuter utvärdering/efterarbete. Så är inte fallet i skolan idag. Långt ifrån.

Tycker du att 60 minuter/lektion för för-och efterarbete låter mycket? Ta dig då gärna en stund och läs vad läraren ska göra (”råden” är nämligen tvingande, så bör = ska), inför/under/efter varje lektion:

LÄRARE BÖR VID PLANERINGEN AV UNDERVISNINGEN:
• tydliggöra vilka delar av ämnets syfte som undervisningen i det aktuella arbetsområdet ska inriktas mot och utifrån det avgöra hur det centrala innehållet ska kombineras och behandlas så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven,

• identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper,

• skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete,

• välja arbetssätt och arbetsformer som ger eleverna möjlighet att utvecklas i riktning mot de övergripande målen i läroplanens andra del,

• utgå från erfarenheter från tidigare utvärderingar av den egna undervisningen,

• utgå från elevgruppens intressen, erfarenheter och föreställningar kring det som undervisningen ska behandla så att eleverna får ett reellt inflytande över undervisningen, samt

• samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.

LÄRARE BÖR I SIN LEDNING AV UNDERVISNINGEN:
• strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande,

• försäkra sig om att undervisningen leder mot de mål som konkretiserats i planeringen genom att anpassa undervisningen till varje enskild elevs behov av stöd och stimulans,

• se till att eleverna förstår syftet med de aktiviteter som ska ske i undervisningen, vilka kunskaper de ska ges möjlighet att utveckla samt hur de ska få visa sina kunskaper,

• kontinuerligt ge varje elev konstruktiv återkoppling på hennes eller hans kunskapsutveckling och tydliggöra vad som behöver utvecklas vidare, samt

• utmana elevernas föreställningar i förhållande till såväl vetenskaplig som erfarenhetsbaserad kunskap samt till normer, värderingar och olika perspektiv.

LÄRARE BÖR:
• kontinuerligt analysera de kunskaper som eleven visar utifrån vad som behandlats i undervisningen, för att kunna göra helhetsbedömningar av kunskaperna
och jämföra dessa med kunskapskraven,

• använda sig av ändamålsenliga bedömningsformer som ger eleverna goda möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt,

• tillsammans på skolenheten regelbundet analysera och diskutera hur olika elevprestationer bedöms i förhållande till kunskapskraven,

• vid bedömningen av om eleven ska få betygen D respektive B utgå från kursplanens syfte och centrala innehåll för att identifieraoch analysera vilka delar av det överliggande kunskapskravet som elevens kunskaper motsvarar,

• som stöd för bedömningen av elevernas kunskaper jämföra resultaten på de nationella ämnesproven med den egna dokumentationen och analysera skillnader och likheter i resultaten, samt

• samråda med rektorn och andra berörda lärare inför beslut om att, vid särskilda skäl, bortse från enstaka delar av kunskapskraven för en elev.

LÄRARE BÖR SYSTEMATISKT OCH KONTINUERLIGT:
• analysera i vilken utsträckning planeringen och genomförandet av undervisningen har gett eleverna möjlighet att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen,

• identifiera vad som behöver utvecklas i den egna undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen, samt

• utvärdera i vilken mån de bedömnings- och dokumentationsformer som används är ändamålsenliga.

LÄRARE BÖR
• dokumentera sina planeringar och uppföljningar så att de ger stöd för att
– genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen,
– kommunicera med elever och vårdnadshavare vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras,

• använda sig av effektiva rutiner och former för dokumentation som väl återspeglar elevernas kunskaper och som ger en grund för kommunikation av bedömning och betygssättning med elever och vårdnadshavare, samt

• se till att dokumentationen av elevernas kunskaper inte innehåller integritetskänsliga uppgifter.

 

Orkade du läsa hela listan? Bra, för då är min fråga till dig – hur mycket tid tycker du är rimligt att lägga per undervisningstimme för att på ett bra sätt leva upp till de krav på planering/genomförande/bedömning som skolverket ställer på lärare?

Annonser

Upp till kamp för era barn, föräldrar!

Det må vara så att ni inte tycker att vi sköter våra jobb och att vi gnäller för mycket. Men om ni läser t ex här, här eller här märker ni snart att något är mycket fel i skolan.

Jag ska berätta en hemlighet. Det är inte innanför skolans väggar det största felet ligger, det är innanför kommunhusets väggar proppen sitter. Det är där man år efter år sitter och skär bort och skär bort av skolans resurser. Ni kommer ihåg sagan om mannen som gick till skräddaren, det försvann mer och mer tyg och till slut blev det ingenting. Vi är ungefär vid vanten nu. Materialanvändningen, det vill säga böcker och liknande, är nere på en miniminivå och böckerna är i många fall gamla, slitna och inaktuella. Personalresurserna minskas ständigt, gruppstorlekarna blir större och större. Resurslärarna som ska finnas till för elever i behov av extra stöd dras in och lärarna i de stora grupperna förväntas under sina korta lektioner, där någon eller några få minuter finns att tillgå för varje elev, att klara av att stödja dessa elever som ofta behöver timmar mer av lärarstöd än sina klasskamrater för att nå målen. Vi ska också, under samma lektionstid, klara av att lära alla de andra eleverna i klassen. De elever som behöver extra utmaningar ska också stimuleras under samma lektion. Lägg ihop detta med att vi snart inte har någon tid kvar till planering av lektioner, på grund av alla arbetsuppgifter som har lagts på oss de senaste åren. Vi lärare påpekar år efter år behovet av extra stöd, men får istället för extra resurser neddragningar i personalstyrkan.

Hur fungerar det då med kommunekonomi undrar jag? Är det så att den så kallade skolpengen, det som varje elev ska få kosta, egentligen bara betalas ut i sin helhet när eleverna söker sig till friskolor och kommunen blir fakturerad avgiften? Är det så att i den kommunala skolan skalas en del av den bort och stoppas in i annan kommunal verksamhet? Är det också så, att kommunerna talar vitt och brett om satsningar på skolan men i andra änden tar in nästan lika mycket pengar genom hyreshöjningar för lokalerna? Jag vet inte, men det känns som att det är något som är väldigt fel.

Nu är det dags att lärare och föräldrar gör gemensam sak mot kommunerna. Det går inte att spara mer på skolan! Det går faktiskt inte att ha det som vi har det idag, det måste till resurser och det måste ske nu! Vi uppmanar föräldrar att engagera sig och slå sig ihop med lärare och annan skolpersonal och tåga mot kommunhusen i hela landet. Kalla till ett möte på skolan, ge lärarna ert stöd och kom överens om vad ni ska göra för att visa politikerna ert missnöje! Det är era folkvalda som sitter därinne och reglerar sina budgetar genom att dra in det stöd som era barn har rätt till enligt skollagen. Låt er inte bländas av att det plötsligt delas ut läsplattor och laptops till höger och vänster. Det är bara ett sätt att låtsas att man lägger pengar på skolan men tekniska hjälpmedel är inget värda om inte lärarna får utbildning och tid att planera undervisningen med dem. Det är ur engagerad personal, med tid för varje elev och ordentlig lektionsplanering, som framgång föds. Idag är vi på väg åt precis andra hållet och det är dags att vi gemensamt säger stopp!

GASTBLOGGARE 14

Rättslösa lärare i svensk skola

2012-10-03 kunde vi i GT läsa om läraren Margaretha Almefjord, som efter 40 år tvingades sluta efter att hon hade sagt till en elev att inte rita en penis. Eleven anmälde till BEO som lade ner ärendet. Arbetsgivaren påstod ändå att hon hade kränkt eleven, och sedan rasade hennes liv samman. http://www.expressen.se/gt/stoppade-klotter—tvingades-sluta/

Det började med att en förälder spred ett rykte om läraren när hon skulle få en ny klass. Föräldern ringer runt och jagar upp föräldrar och rektor i hopp om att få med sig dem, och några föräldrar ängslades och höll sina barn hemma. Drevet sätts i gång. I Margarethas fall, och i flera andra fall finns före detta elever och föräldrar som reagerade på det som hände. De skrev och bad rektor att stoppa den här ensidigt uppskruvade ”häxjakt” som pågick mot Margaretha. I en lärares tillsynsplikt finns fostringsrollen, eleverna skall bli goda samhällsmedborgare. De skall lära sig respektera sina medmänniskor. Nio gånger av tio handlar sådana ärenden om föräldrar som inte själva klarar att hantera sina barn. Det kan finnas många orsaker till att det är så, och det är inte heller lätt för föräldern. Men, det är så bakgrunden ser ut. I alla fall som jag har stött på, så har eleverna haft en långvarig historik, där de själva har varit inblandade i att kränka/slå/mobba och medvetet förstöra arbetsmiljön för kamrater och lärare.

Eleven hämnades på Margaretha för att hon sa ifrån. Det är inte en kränkning det är en skyldighet att säga till en elev som uppför sig illa. Det är inte okej. Det är rektors skyldighet att stoppa mobbning och kränkande handlingar. Det innefattar elever och personal. Genast påbörjar rektor och skolförvaltning att vidta mått och steg för att ”straffa och avskeda” läraren, istället för att vara professionella skolledare som står upp för sin personal och stoppar ett olämpligt skvallerdrev från en förälder/elev. Ännu ett tragiskt fall där eleven för att få de ”vuxnas gillande, inte tillsägelser” på felaktiga grunder pekar ett anklagande finger mot en lärare. På samma sätt som när vi historiskt brände häxor på bål. Prästerna, i det här fallet rektor och arbetsgivare agerar själva åklagare, domare, domstol och bödel. Vad är skillnaden mellan historien och nutid, undrar jag?

En lärare som har 40 års erfarenhet av att utbilda elever, dras utan någon eftertanke, skam eller sunt förnuft genom smutsen. Utan att det sker en oberoende, opartisk, juridisk granskning. De inblandade tjänar på att dölja sitt eget agerande, de är inte opartiska. Det finns en intressekonflikt. Historiskt sett dränkte/brände man människor i sin iver att bedriva utrensning av oliktänkande/icke önskvärda. I modern tid 2012 hånas och förlöjligas Margaretha och andra lärare utav illasinnat skvaller, med liten eller ingen möjlighet att efter det att få ett nytt läraruppdrag. Det handlar om att lärare idag fråntas rätten att försörja sig på obefogade grunder. Att det sker förföljelser av lärare på det här sättet i ett demokratiskt land med en utvecklad rättsstat är en skam!

De utsatta har ingen möjlighet att få upprättelse för den ”kränkning” som de i sin tur får utså för att de utförde sitt arbete. Föräldrar kan vända sig till BEO. Rektorerna till lärarnas ansvarsnämnd, vilket de inte gör i ett fall där anklagelserna grundar sig på förtal och skvaller, inte på en legitim grund. Lärare har ingenstans att vända sig. Mobbning och repressalier på arbetsplatsen skall anmälas. Men var? Och vad hjälper det om de ändå inte kan få återupprättelse och i slutändan ändå förlorar jobbet? Facken driver sällan. Skolinspektionen och arbetsmiljöverket driver inga enskilda ärenden alls. Det gör inte heller polisen. Mobbning mot en enskild lärare på dennes arbetsplats är ett civilrättsligt ärende.

Det handlar om en systematisk förföljelse och psykisk misshandel, det är riktat mot en individ, en lärare. Att anlita en ”arbetsrättslig advokat” för att driva det ”civilrättsliga ärendet” kostar 100 000 kr minimum! Få lärare har sådana summor liggande, samtidigt som det krävs att den drabbade kan uppvisa enorm bevisning. De anklagande parterna behöver inte ens styrka sina anklagelser, de leder och fördelar arbetet och lyssnar ensidigt på föräldrar som ej var med vid tillfället. Lärare som utsätts för sådan behandling är brottsoffer, en pågående psykiskt misshandel sker, men ingen juridisk hjälp (i praktiken) finns att få för att kunna frias i en opartisk rättsinstans.

Det finns ett fall, där en lärare (betalade själv) och gick hela vägen till tingsrätten för att få upprättelse. Eva Jorendahl, 2009 i Härnösand (fall: T2941-07). Efter flera års lidande på grund av det hon hade blivit utsatt för av arbetsgivaren vann hon i tingsrätten. Kommunens agerande och hennes uppsägning var olaglig. Bad kommunen om ursäkt och återinsatte henne i tjänst? Nej, de betalade skadeståndet, böterna och avskedade sedan läraren i alla fall, utifrån anställningslagen § 39. Ett maktmissbruk, sådant som folk inte glömmer. Kommunen behövde alltså inte följa en tingsrättsdom som alla andra medborgare måste göra. Lärare står rättslösa om de blivit utsatta för repressalier av arbetsgivaren även när de vinner i domstol.

En lärare kan inte skydda sig, för de ”skyldiga” går inte att ställa till svars. De överges av, arbetsgivaren, facken, skolinspektionen och arbetsmiljöverket. Konsekvenserna för de drabbade är mycket allvarliga och mångåriga. Lärare som egentligen inte har gjort något grovt fel i sin yrkesutövning ”knäcks medvetet och bryts ner fysiskt och psykiskt”, De kan inte försvara sig mot en sådan form av modern häxjakt. Det pågår en urholkning av vår demokrati. Det pågår en urholkning av rättssamhället och det pågår en urholkning av lärarnas arbetsmiljö. Få lärarstudenter kommer att våga utbilda sig till lärare framöver om de riskerar detta. Ett sådant här drev riskerar var och en av oss att kunna råka ut, det kan ske precis när som helst.

Vi har en skola i kris och vi har en skola som juridiskt inte fungerar. En skola där erfarna lärare rensas ut. Kvar blir den tysta massan, de som inte säger något av rädsla för att ”drevet” skall vändas mot dem. ”Ingen rök utan eld” betyder inte att en lärare är ”skyldig”. Det betyder att man själv tar på sig rollen av och agerar; åklagare, domare, domstol och bödel mot en försvarslös medmänniska som i dagens skola står fullständigt rättslös i sin yrkesutövning.

av: May Launy

Mina tankar om avtalet

Nu har det gått ett par dagar sedan lärarfacken slöt avtal med Sveriges Kommuner och Landsting och jag är fortfarande lika besviken, men nu har jag tänkt över VAD det är jag är besviken över.
Trodde jag att lärarna skulle få 10 000kr mer/månad på ett bräde? Såklart inte, jag trodde nog innerst inne att det skulle bli märket och inte mycket mer. Nu visar det ju sig att det är ungefär det utfallet kommer att bli, eftersom vi har ett sifferlöst avtal de sista två åren, och historien har visat att SKL inte ger en krona mer än det de är tvungna till. Min stora besvikelse när det gäller lönen är att man från fackens sida går ut och försöker få oss medlemmar att tro att de har slutit ett avtal som är så mycket bättre än alla andra branscher.

Sen var det det som inte har med lönen att göra, arbetsbelastningen. Jag undervisar i år 2-9, 60%. Jag har drygt 200 elever den här terminen. Det betyder att jag under den här terminen ska skriva drygt 200 personliga, individuella, framåtsyftande och tydliga omdömen om dessa elever. Jag ska dessutom pricka in samtliga i en matris där alla mål finns med. Jag måste givetvis dokumentera hur mina elever ligger till för att hålla koll på att de når målen och tala om för dem vad de behöver göra för att nå högre. Men det är en väldigt stor skillnad i att föra anteckningar för mitt eget minnes skull som jag själv som utbildad i styrdokumenten förstår, eller att muntligt tala om för eleven under/efter lektion vad hen behöver jobba mer med och på att formulera skrivna omdömen som elever och föräldrar ska förstå. Skriftliga formuleringar måste övervägas väldigt noga eftersom man inte kan visa med kroppsspråk eller följdfrågor vad man menar och detta tar mycket tid.
Från och med i år ska jag också sätta betyg på åk 6 och 7, utöver åk 8 och 9 som det var förut. Det betyder för mig att jag mer än fördubblar arbetsbördan när det gäller betygssättning, eftersom jag har fler grupper i åk 6-7. Antal betyg som jag ska sätta den här terminen, ca 90 stycken, förra terminen ca 40.
Det här med den ökade arbetsbelastningen hade det varit ett utmärkt tillfälle att göra något åt i årets avtal, eftersom så många nya regler har tillkommit sedan Lgr -11 infördes.

Ingenting nämns i avtalet om lärarnas arbetsbelastning, INGENTING!

Det finns alltså två huvudorsaker till att jag är besviken:
1. Mitt fackförbund, tillsammans med SKL, verkar tro att vi lärare inte förstår att vi är utsålda när det gäller lönen IGEN!
2. Mitt fackförbund har inte lyckats få in en enda punkt i avtalet som är ens ett enda litet myrsteg mot en uppgradering av lärarkåren när det gäller arbetsbeskrivning och arbetsbelastning.

Ni har failat igen, som mina elever skulle ha sagt.

Jag hade hellre strejkat och förlorat än att vara förlorad från början.