Kategoriarkiv: Virkpiraten

Ingen superhjälte!

uppdrag-larare
För ett tag sedan reagerade jag över ett bokomslag på en bok i min fackliga tidning. Jag kanske är överkänslig eftersom jag är en av alla lärare som gått in i den ökända ”väggen”, men om jag nu inte läser boken utan endast ser omslaget, vad symboliserar det? För mig blev associationerna direkt att man måste vara en superhjälte för att klara av att jobba i skolan! Är det så ett av våra fackförbund vill att vi ska identifiera oss, som superhjältar? Oavsett om det är så eller inte, så vet jag i alla fall inte om några superhjältar utan superkrafter, och det är ju precis där vi människor skiljer oss åt från sagans superhjältar; Superkrafterna! Hur ska jag kunna identifiera mig med ett omslag som signalerar att jag behöver vara övermänsklig för att jobba i vår svenska skola? Jag kände direkt att det är verkligen inte konstigt att jag inte mäktar med mitt arbete när till och med facket har förväntningen att lärare att vara superhjältar. Nu vet jag att det inte är facket själv som skrivit boken, men de har valt att ge ut den på sitt förlag med detta omslag, så de månste ändå ställa sig bakom vad boken signalerar när det står deras namn på.

balanskonster-for-nya-larare
Nu några veckor senare hade en ny bok kommit ut. Ja, vad symboliserar detta omslag? Att lärarnas arbetssituation är helt ohållbar. Jag tror ingen hade skrivit en liknande bok för läkare, vaktmästare, eller någon annan yrkeskategori över huvudtaget. För ingen annan yrkeskategori hade accepterat att ha så kassa arbetsvillkor som lärarna har (även om jag vet att tex. sjuksköterskorna har en liknande situation och verkligen kämpar för sin sak.) Författaren till boken vill säkert uppmuntra nya lärare och ge goda tips för hur man ska hantera sin situation som lärare, men varför välja bilder som påvisar att du ska utföra en omöjlig uppgift? Jag tror inte någon, förutom tränade cirkusartister, kan gå på lina och jonglera samtidigt.

För att uppmuntra och stärka lärare ska väl inte fackförbunden ställa sig bakom att första åren i yrket är på gränsen till omöjliga? En annan bok av samma fackförbund som jag fick som nyutexaminerad lärare var:

images
Borde inte fackförbunden står på barrikaderna och skrika ut lärarnas förtvivlan om att vi inte orkar mer, att vi dagligen ser kollegor gå i väggen? Istället ger de ut tips på hur du som människa ska anpassa dig för att överleva i en sjuk absurd arbetsmiljö som skolan de senaste åren blivit. Sjukt tycker jag, för jag är ingen superhjälte, och jag känner ingen annan som är det heller.

Dokumentationsdebatten.

Sista veckan har debatten om lärares arbetsbörda, och specifikt den administrativa delen av denna, blossat upp. Det har debatterats i TV, i DN flera gånger och hos LR till exempel.

Det har talats om lärarsekreterare och om minskad administrativ börda. Lärarmyteriet välkomnar diskussionen och hoppas på en snar förändring, där vi ser en tydlig återgång till kärnuppdraget: att undervisa! Det måste komma till en central reglerging av vilka dokumentationskrav en lärare egentligen har på sig, som det är nu är det stora skillnader mellan kommuner och till och med inom kommuner. Vad som är säkert är att lärare tillbringar mer och mer tid med att just dokumentera. Mycket av denna dokumentation handlar, som vi pekat på förut om vad många kallar ”håll-ryggen-fri-dokumentation”, där dokumentation av åtgärder ersätter verkliga åtgärder, eftersom det inte finns resurser nog att sätta in verkliga åtgärder. Detta är helt förkastligt och gagnar ingen. Det blir bara ytterligare ett kvitto på kommunernas oförmåga att hantera sitt huvudmannaskap för skolan.

Sveriges politiker måste förstå att detta kommer leda till en stor skol/utbildningskris i Sverige om man inte reagerar nu. Det är fler och fler lärare som faktiskt inte orkar med sitt arbete och som ständigt känner sig misslyckade och otillräckliga. Vi vet inte vad vi ska fokusera på. Lägger vi vårt krut på att undervisa och planera lektioner får vi skit för att vi inte dokumenterar tillräckligt. Dokumenterar vi allt vi ska hinner vi inte planera vår undervisning utan det blir en låt-gå pedagogik som mest kan liknas vid brandutryckning. Vi släcker de mest akuta bränderna för att överleva lektionen och dagen.

Ska detta avhjälpas genom att ge oss sekreterare? Jag är tveksam. Det är nog att börja i fel ände att stoppa in sekreterare när det vi egentligen behöver veta i första hand är VAD som ska vara en lärares arbetsuppgifter för att sedan se över vilka övriga funktioner och yrkesgrupper vi behöver. Se till att personalen gör rätt saker i skolan. Det är självklart att det behövs fler än en person som sköter det administrativa för personal och elever på en skola med 300 elever (som det ofta är idag). Det behövs fler som hjälper elever socialt än en kurator på 300 elever. Det behövs mer kringpersonal i skolan som kan stötta lärarna i det sociala kring eleverna. Lärare bör få fokusera sig på det de är utbildade för, nämligen att undervisa!

Sjukskriven

Två av lärarna i Lärarmyteriet har blivit sjukskrivna, på grund stressymptom orsakade av sina arbeten. Det här inlägget handlar om en av Myteristernas nuvarande situation.

Jag är sjukskriven. Jag är sjukskriven på grund av att jag är så stressad över jobbet att jag inte längre kan tänka klart, inte minns vad jag skulle göra eller vad jag sagt. Vad händer nu då? Hur tas man om hand av en arbetsplats där man har bränt ut sig och nu ska hjälpa en med rehabilitering? Jo, jag blir uppringd av jobbet som har frågor om undervisningen. Jag förväntas ordna planering i detalj till min vikarie, en vikarie som jag troligen får fixa själv. Om vi inte lyckas hitta någon vikarie och tappar eleverna veckor, eller kanske månader av undervisningstid i det/de ämnen jag undervisar i. Nej, jag ljuger inte. Det är så det är.

Ingen gör heller de administrativa uppgifter som en lärare har att göra, om jag är sjukskriven. Ingen för in närvaro, ingen rättar prov/uppsatser/uppgifter/läxförhör, ingen resultatrapporterar och ingen noterar hur de går på de (få) lektioner som eventuellt hålls i mina ämnen medan jag är sjukskriven. Hur påverkar detta mina elever och deras resultat? Jag får ont i magen när jag tänker på det. Här kan man kanske tycka att det är rektors ansvar att få det att fungera, så att eleverna slipper bli lidande, men det fungerar sällan i praktiken.

När jag, förhoppningsvis, kommer tillbaka på skakiga ben och säkert fortfarande inte på topp så ligger de där, högarna. Rättningen, så klart. Närvarolistorna (och mailen med skäll för att närvaron inte är införd!) och en massa lappar med från olika människor som undrar ungefär en miljon saker. En massa mail som ska kollas och svaras på. Dessutom ändras inget i förutsättningarna; det är fortfarande samma orimliga arbetsbödra som väntar. Har jag tur får jag samtalsstöd och hjälp att hantera stressen. Men vad hjälper det, när förutsättningarna inte finns, när det ÄR för mycket för någon att klara, det inte går att orka?

Det värsta är nog inte det jag nu beskrivit, tror jag, utan det är att det är jag, som lärare, som får skäll för att mina elever inte når målen när jag varit borta och ingen vikarie funnits att sätta in. Eller så är det värsta att jag visste, redan innan jag blev sjukskriven, hur det skulle komma att bli om jag vågade ta steget att gå till en läkare. Så jag har kämpat emot, in i det längsta, tills mensen försvunnit av stressen och jag inte längre sov och jag fick eksem över hela kroppen…men till sist så gick det inte längre, jag måste sjukskriva mig. Fast jag visste hur det skulle bli.

Det finns säkert de som skulle säga till mig att byta jobb och sluta gnälla. Det är möjligt att jag också kommer att följa med den stora strömmen som lämnar yrket. Det räddar kanske mig, men det gör inget åt grundproblemet i arbetsmiljön. Risken är stor att min efterträdare inte heller är övermänsklig.

Att vara lärare knäcker mig

Att vara lärare knäcker mig. Jag känner mig alltid ifrågasatt av elever, föräldrar, kommunpolitiker och vår regering. Alla vet vad vi lärare ska göra utom vi själva. Mitt självförtroende sviker mig, jag måste vara en dålig lärare som inte hinner allt alla andra anser jag borde hinna med.

I politikens skolhysteri , att toppa alla världsomfattande undersökningar, försvinner glädjen med att vara lärare. Jag vill jobba med något annat, jag letar ständigt nya jobb på platsbanken. Men vad kan jag en ynka lärare göra förutom att jobba i skolan? Eftersom mitt självförtroende är i botten på grund av att jag som lärare ständigt hängs ut i media som inkompetent vågar jag inte söka andra jobb. Tänk om de skrattar åt min ansökan, att jag som simpel lärare har mage att söka just det jobbet.

Jag vill egentligen undervisa, jag skulle vilja stanna kvar i skolan. Men jag vill också orka ta hand om mina egna barn, hinna med att träna och socialisera med mina vänner någon gång ibland. Jag vill slippa det dåliga samvetet gentemot min familj över att jag ständigt är stressad och sur.

Jag vill ha arbetsvillkor som genererar arbetsuppgifter som faktiskt går att genomföra utan att det ständigt skapar dåligt samvete för att jag inte hinner med. Jag vill ha elevernas, föräldrarnas och politikernas förtroende att jag faktiskt vet vad jag gör och jag vill ha en lön som motsvarar ansvaret att fostra de människor som ska ta hand om vårt samhälle. När de kraven är uppfyllda, då kommer jag söka mig tillbaka till skolan.

Ska lärare behöva offra sin egen hälsa för att försöka göra ett bra jobb?

Som lärare är man inte sjuk

Idag var en sådan dag som jag kände att ”nu orkar jag bara inte mer”. Jag var så stressad så jag inte kunde andas ordentligt. Hörde inte vad eleverna sa och visste inte var deras grejer var. Givetvis hade jag glömt att plocka fram en uppgift åt dem som jag lovat göra veckan innan.
Är det sunt att vara så här stressad? Min första tanke var att jag får sjukskriva mig för att lugna ner mig. Min andra tanke blev, fan då måste jag ju planera upp alla lektioner för vikarien (som de förhoppningsvis hittar). Skriva i ordning instruktioner för en vikarie som inte riktigt vet hur det är tänkt, som inte har någon koll på vad eleverna behöver lära sig, som stökar ner i salen så jag får plocka i ordning när jag orkar tillbaka.
Nej det är inget alternativ! Jag fortsätter gå till jobbet oavsett hur jag mår för det är jobbigare att vara hemma eftersom jag ändå måste planera min undervisning från sängen.
Men som den goda lärare jag är så blir jag alltid rejält sjuk när vi har en längre ledighet.

Kommunernas nya miljonprojekt.

Det vore en lögn att säga att kommunerna inte satsar på IT i skolan. Jag kan tänka mig att de lägger åtskilda miljoner på att skolan ska vara utrustad med fin teknik och dyra dataprogram. På min skola finns det activboard, datakanoner, egna datorer till alla som började 7:an i år, dataprogram som läser upp skriven text och massor av olika dataprogram som ska hjälpa oss underlätta undervisningen mm.

Men vad alla som sitter och bestämmer över vad som ska köpas in glömde en viktig sak. Att utbilda oss lärare på all teknik som har köpts in. När de installerade activboards i alla klassrum på min skola fick en eller två från varje arbetslag gå en kurs. Sedan skulle de lära oss andra på skolan. De var missnöjda med kursen och känner sin väldigt osäkra. Vilket i sin tur gör att vår skola inte använder alla dessa activboards som kommunen lagt ut massa pengar på. Detta är ett genomgående problem. Kommunen satsar och köper in, men tid till att lärarna ska lära sig och känna sig trygga i den nya tekniken finns aldrig. Detta är ett problem man inte pratar om för kommunerna kan ju visa vad de har köpt in och därför ha sin rygg fri. Pratar man om detta får man ofta höra att man är en bakåtsträvare som inte välkomnar den nya tekniken i skolan. Jo vi vill gärna använda oss av ny teknik, men vi vill lära oss det och känna oss trygga i hur vi ska hantera den.

Eleverna fick i höstas varsina datorer, men ingen vet hur tanken är att vi ska använda dem i undervisningen bara att vi SKA använda dem. Samtidigt lanserar kommunen en läroplattform vi ska börja använda. En 2 timmars genomgång fick vi lärare, sen skulle vi sitta och testa lite för att lära känna den och förstå hur vi skulle jobba med den själva. Ja när då? Ska jag plocka bort mer planeringstid? Det finns ingen tanke om hur lärarna ska lära sig jobba med den nya tekniken. Detta skapar också stora skuldkänslor eftersom några lärare jobbar ju nästan dygnet runt och har ju hunnit lära sig precis hur denna plattform fungerar. Medan vi andra funderar över när de hunnit med att sitta och klicka och klicka fram och tillbaka i detta system.

Så anklaga inte kommunerna för att inte satsa på ny teknik, men påpeka gärna att den nya tekniken inte används för att vi inte fått lära oss hur vi ska göra!

Tisdag 10.00-10-50

Första lektionen för dagen är slut, jag har äntligen lite tid för planering. Går till vårt arbetsrum, sätter mig framför datorn. Var ska jag börja? Ja, just det, jag måste maila den där föräldern jag glömde maila igår. Jag sätter mig och formulerar ett mail om att vi måste ha ett möte till angående elevens frånvaro. Kollar i kalendern när det kan passa. Ja. just det, en kollega skulle ju vara med på mötet. Jag öppnar upp ett nytt mail för att maila och kolla om denna person kan samma tid som jag kan. Ska jag vänta på svaret vid datorn eller hinner jag springa iväg och hämta nytt papper till skrivaren? Bestämmer mig för att hämta pappret.

Jag går med snabba steg genom hela skolan. Oj där är ju eleven jag precis skulle skriva ett mail om. Jag går fram och pratar lite med honom så han känner sig sedd idag. ”Hej, är allt bra? Bra att du är här idag. Har du varit på dina lektioner? Nehej, men du har ju matte nu. Ska jag gå med dig dit? Ok, men gå dit nu då så de ser att du är här.”

Var var jag nu, ja, just det – papper till skrivaren! Fortsätter mot materialförrådet. Då kommer en kollega : ”Hej, jag såg att han var här idag, men inte på min lektion på morgonen. Jaha, ni ska ha ett nytt möte. Att du orkar alla dessa möten, han kommer ju inte fixa det ändå.”

Jag hinner nog springa förbi mitt arbetslagsrum också när jag ändå är precis där, så de inte tycker jag häckar för mycket på min institution. Man vill ju inte att kollegorna ska prata bakom ryggen på en. Pratar lite med de kollegorna som är där om olika elever och olika saker vi måste planera. Går iväg och kopierar det där pappret jag lovat jag skulle fixa men glömt av. Skönt då har jag visat mig i arbetslagsrummet idag också.

Hmm, pappret… Tar med mig två kartonger papper och släpar med dem genom skolan. Möter och hejar på personen som skulle med på det där mötet jag började maila om: ”Jag såg ditt mail. Den tiden passar inte mig, men jag mailade en tid jag kan. Annars får vi ta en annan vecka. Men det var ju rätt bråttom med det där mötet va?” Går tillbaka och kollar min mail. Jippi, tiden passar, då har vi ju arbetslagstid och mötet ska bara ta 30 min. så det får funka. Kollar i kalendern för att skriva in mötet, åh nej just denna veckan skulle vi ju ha en kommunalt övergripande träff denna tiden för att prata bedömning och betyg. Mailar personen igen om nästa vecka.

Kollar på klockan, oj 10 min till nästa lektion startar. Hinner nog plocka fram lite om jag skyndar mig. Stänger ner mailet till föräldern och gör en notering i hjärnan att jag måste ta tag i det senare idag. Möte kollegan i dörren: ”Har du någon tanke för klassen vi har nu?” ”Nja, de är nog inte riktigt klara med det vi gjorde sist. Vi får hinna prata om det innan nästa lektion då” Mailet blev inte skickat, lektionen blev inte planerad, men förhoppningsvis fick jag med mig pappren jag skulle hämta. Så här ser det ut varje dag i mitt jobb!

Lärarlegitimation, ett dåligt aprilskämt?

Nyfiken som jag är ansökte jag tidigt i höstas om min lärarlegitimation. Inte för att jag tror på den utan för att se hur regeringen bestämt. Sedan var det ett väldigt väntande innan den tillslut dök upp i februari/mars någon gång.

Jag trodde man skulle få det via brev och tryckt på ett lite tjockare papper. Ungefär som mitt examensbevis, men ack så fel jag hade. Via mail fick jag en pdf-fil som ska föreställa min legitimation. Redan där känns det inte så seriöst. Det ska höja vår status, men vi är inte ens värda pappret det trycks på?
Nu börjar det mest spännande, att se vad jag blivit legitimerad att undervisa i. Min examen från universitetet säger: ”Lärarexamen avsedd att undervisa i slöjd i grundskolans senare år och för specialpedagogisk verksamhet”. För att få denna examen har jag läst pedagogik 60p, slöjd 60p, specialpedagogik 40p, matematik för tidigare åldrar 20p, ämnesdidaktik matematik med specialpedagogisk inriktning 10p och drama som pedagogiskt verktyg 20p. Nu räknar jag i de poäng som var när jag läste, dvs. 20p = 1 termin.

Jag är då enligt regeringen med Jan Björklund i spetsen behörig att undervisa i följande: slöjd i grundskolans åk 1-9 och matematik i grundskolans åk 3-9. Slöjden sätter jag mig inte emot, för det är ju rätt men hur tänkte de kring matematiken? Min utbildning i matematik riktade sig mot förskoleklass upp till åk 5. Ok så nu kan jag helt plötsligt stå ansvarig för högstadiets matematik om det finns någon galen rektor där ute som följer dessa legitimationer. Hur tänkte man? Jag bestämde mig för att överklaga, för detta kan ju inte vara rätt. Det blev till att surfa runt på nätet för att leta information så jag vet vad som gäller. På skolverkets hemsida deklarerade de klart och tydligt att frågor ang. enskilda legitimationer kunde de inte svara på. Allmänna frågor kunde man ställa. Ingen hjälp där alltså. Det går att läsa följande på skolverkets hemsida ” En del lärare som fått sin legitimation har reagerat över att de inte känner igen sin behörighet.” Jo tack, om jag inte läst matematik för högstadiet ska jag väl inte undervisa på högstadiet, eller? Jag trodde det var därför de skulle genomföra legitimationen för att rätt lärare skulle undervisa på rätt plats.

I alla fall letade jag mig vidare till regeringens ”Förordning (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor” och började läsa. Jag kan tyda att jag uppfyller kraven för att undervisa i slöjd för det behövs endast en termins studier för att vara behörig där och se i matematik krävs också endast en termins studier för att undervisa på högstadiet eftersom min examen är mot de senare åren. Jag fick alltså matematiken ”på köpet” eftersom min examen riktar sig mot äldre år. Jag läste någonstans att man tittar bara på antal poäng, inte vilken nivå man läst på.

Skulle någon som inte har läste de där 20p matematik under sin utbildning så att den finns med i examen vilja bli behörig att undervisa på högstadiet efteråt då behöver de läsa hela 45hp = 1½ termin matematik. För att vara behörig att söka till lärarutbildningen med inriktningen matematik för högstadiet är ett krav att man har läst matematik D på gymnasiet, det har inte jag gjort. Jag skulle alltså inte ens vara behörig att läsa till matematiklärare, men nu är jag legitimerad att undervisa. Skulle du vilja att jag är ansvarig för ditt barns undervisning i matematik? Det skulle inte jag! Det här är ett hån mot mina behöriga kollegor som läst 60-90p matematik i sin utbildning!

Anledningen till att regeringen inför legitimation:

”Motivet för att införa krav på legitimerade lärare och förskollärare i skolväsendet är att:
• kvalitetssäkra och utveckla verksamheten
• bidra till professionalism genom tydligare krav
• öka måluppfyllelsen för eleverna
• öka yrkets status – fler ska vilja bli lärare”

Ni måste tillstå att detta ser ut som ett sämre aprilskämt. Hur kan man kvalitetssäkra och utveckla verksamheten genom att göra mig behörig i matematik för de äldre eleverna? Hur hjälper det att öka måluppfyllelsen för eleverna jag skulle undervisa?

Min rektor frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att undervisa högstadiet i matematik, jag sa att då byter jag jobb. Jag vill göra ett så bra jobb som möjligt och det är jag inte kapabel till att göra om någon tvingar mig att undervisa i matematik jag inte har utbildning för. Hon förstod, men det tror jag inte alla rektorer gör.
Jag kan inte ens överklaga, för beslutet är rätt efter den förordning som finns. Det är de som skrivit förordningen som bestämt fel, och den går ju inte att överklaga!
Hur ska det gå för Sveriges skola när de som bestämmer inte förstår hur skolan funderar? Se hur galet det blir. Glöm inte att det berör dig och dina barn!