Gastbloggare nr 17

”För mig är mina barn viktigare än mina elever.”

Påståendet ovan har hittills egentligen bara gällt i teorin. Nu vill jag att det ska stämma i verkligheten också.

Jag är föräldraledig sedan en tid tillbaka. Jag vill njuta av jobbpausen och umgås med barnen så mycket och så länge jag kan. Jag har insett att barnen, mannen och hushållet fått stå tillbaka och hela tiden jag jobbat kommit på andra plats efter jobbet. Hur kunde det bli så? Viktigast är familjen, det har jag hela tiden tyckt men ändå har jag ägnat väldigt många kvällar och helgdagar åt jobb. När loven kom behövde jag minst halva perioden till att bara komma ikapp mig själv, hitta människan bakom allt jobbtänk. Resten av tiden försökte jag ägna åt familjen men mycket energi gick åt till att tänka på jobbet, att inte längta tillbaka och att önska att jag orkade lämna och ge mig på jakt efter ett nytt arbete.

Nu har pausen varat längre än ett sommarlov och jag har en rätt lång stund kvar innan jag behöver tänka på jobbet igen. Det smyger sig på lite ångest någon gång då och då. Jag vill inte arbeta lika mycket som tidigare, jag vill inte att familjen ska behöva sättas åt sidan. Hur ska jag kunna låta bli att hamna där igen, så nära helt utarbetad och där ingen tid eller ork finns kvar till roligheter? Min lösning är att jag måste bort från läraryrket. Jag kommer söka, och förhoppningsvis få, en annan typ av arbete när den här föräldraledigheten är över.

Tråkigt för mig eftersom jag har en lång utbildning bakom mig med stora studieskulder som följd. Det är också tråkigt för mig att behöva lämna ett yrke som jag gillar. Men om det är lite tråkigt och ledsamt för mig kommer det ändå förhoppningsvis leda till en gladare och trevligare yrkesarbetande förälder. När (inte om) jag byter inriktning blir det säkerligen hundra gånger bättre för mig. Typiskt att det finns så få av min sort (behörig för år 4-9 i ma, fy, ke, bi och tk) för det gör det betydligt svårare att fila ner pliktkänslan tillräckligt för att klara av att bryta mig loss.

Advertisements

14 thoughts on “Gastbloggare nr 17

  1. timp skriver:

    Med din ämneskombination? Och din förmåga att ösa olja på stormigt vatten och bidra till att bygga en lugn och kreativ arbetsplats? Stora fabriker har oftast ett labb där du kan säkert tjäna multum och vara lycklig i alla dina dagar. Och så finns det intern fortbildning – som faktiskt leder till att du lär dig något nytt, får nya ansvarsområden och mer pengar så att du kan betala av dina skulder. Och det är så ont om skolpersonal i dina ämnen i alla fall. Du kan alltid komma tillbaka till skiten precis när du vill.

  2. Hasse skriver:

    Tragiskt.
    Du tycks ha drabbats av det jag kallar sund egoism. Man måste helt enkelt se över vad som är viktigt för en i livet. Du har flyttat fokus från samhälle till familj och det är nog en av de mest naturliga fokusflytten i livet skulle jag tro.
    Så, du ska definitivt ta dig en funderar på vad du vill göra med ditt liv.
    Så vida du inte vill ha ett jobb som du kan stänga av när du kommer hem, där du t.ex. inte har något större samhällsansvar eller inte jobbar med människor, tycker jag att du ska ändra inställning till din roll inom läraryrket. Man får sätta upp regler för sig själv för att orka. Du skriver om att du lägger mycket tid på jobbet hemma. Förutom att man som empatisk medborgare och människa inte helt kan släppa elevers situationer efter eller under skoltid är normalt anser jag. Jag vet inte hur länge du har jobbar som lärare men man blir oftast bättre på att ”stänga av” (ett måste om man ska fixa ett jobb där man ofta möter utsatta ungdomar) efter några gånger då man inser att ältande och medömkande hemma i vardagsrummet hjälper eleverna lika lite som en atombomb hjälper vid tandvärk.
    Om du menar att du förbereder, planerar, rättar eller liknande har du helt enkelt fel planering. Det finns ingen som kan tvinga dig att sitta hemma och jobba (ev förutom de plustimmar du erläggs för att ”få” ditt sommarlov.). Alltså, rätta i lugn och ro. Ta med dig kunskapskrav och centrala innehåll till lektioner och gör inte en större sak va det än vad det är. Har du en tuff tid, t.ex. nationella prov, se till att göra mer muntliga tester på lektionerna än skriftliga mastodontprov som ändå inte alltid säger så förbannat mycket om elevernas kunskapsutveckling. Många kör fast i gamla traditionen att kunskap bara kan visas skriftligt och inget är mer fel än detta anser jag personligen. Lektionerna är elevernas OCH din verkliga arbetstid.
    Har du svårt med att stå emot arbetskravet du själv ställer på dig, ta inte med saker hem över helger. Hur mycket du än känner att du ”behöver” jobba i helgen, lämna allt på jobbet och se till att helger och sena kvällar aldrig blir jobbtid. Disciplin är det enda som fungerar här.
    Är du inte kapabel att ställa och du inte känner att du kan prata med dig chef om arbetsbelastingen du känner kanske du ska byta jobb. Det är dessvärre lätt att bli lärare på pappret. Allt för många människor som bara kan studera människor på papper (akademiker) blir lärare och dessvärre ställer yrket idag högre krav än utbildningen täcker. Du har dessutom en extra otacksam faktor i din hög, Matte och NO är inte alltid levande ämnen för moderna elever. Det riskerar lätt att bli trist, även för lärare, då man kan känna att det är svårt att ”ta ut svängarna” för att skapa djupare intresse. Jag vet dock matte/no lärare som gör detta med bravur, men det är en annan historia…
    Man ska sluta ett jobb när skuggorna kväver ljuset. Det är sund egoism. Tyvärr är det många som fastnar i både modern karriärslystnad och genustänk, och känner att det är fel att prioritera om eller stanna hemma när man fått egna barn. Ett problem som jag ser det är att det skulle vara så från början, redan innan barn. Läraryrket är ett fantastiskt yrke enligt mig, men det är just bara det: Ett YRKE. Du SKA vara lärare under arbetstid – mamma på fritid, eller vad du nu vill. KAN du inte detta är läraryrket kanske inte din grej.
    Hur du än gör, se till att inte bli bitter. Du kanske byter jobb nu, får ett enkelt jobb som inte utmanar dig mer än att stiga upp och stå ut, för att sedan gå hem och leva Livet med det bästa du har. Eller så ändrar du inställning till ett av världens bästa yrke (om man utför det rätt) och kan se tillbaka på både samhället och de människor du skapat för att leva i det och känna att du försökte göra ditt för att göra det bättre.
    Lycka till!

    Hasse

    Ps. Jag brukar inte lägga mig i bloggvärlden som jag på många sätt tycker är en märklig väg för folk att ta. Den privata dagboken blir plötsligt offentlig och anonymiteten en standard. Men, såg denna på facebook och kände att scenariot är så vanligt att det är tragiskt. Ds.

    • Anna Karlsson skriver:

      Hasse skriver ” ev förutom” – antar att det menas eventuellt. Han ser alltså sin plikt att jobba de timmar som skattebetalarna betalar honom som något han ”eventuellt” kan tänka sig. Skrämmande. Om lärare inte orkar med sina 45-timmarsveckor får de börja verka för 40-timmarsveckor och normal ledighet.

      • Hasse skriver:

        ”Det finns ingen som kan tvinga dig att sitta hemma och jobba (ev förutom de plustimmar du erläggs för att ”få” ditt sommarlov.).”
        Förstår din feltolkning, då jag ärligt talat uttryckte mig en aning korthugget och slarvigt. Känns dock lite som om du skapar det svar du söker, att lärare smyger undan jobb. Känner till ett fåtal sådana, främst estetiska/pratiska lärare, men de är sällsynta, enligt min personliga erfarenhet.Det jag menade var att man inte behöver sitta varje dag efter jobb. Man kan lägga upp sin 45h vecka med att ha 1-2 sena kvällar/tidiga morgnar för arbete. Det jag menade med ev var precis det jag skrev. Rektorer med social fingertoppskänsla litar på sina medarbetare och ”tvingar” därmed dem inte till arbete efter utförd arbetsplatsförlagd tid. I mitt fall har vi avstämningsperioder, på ett par månader, där jag ska hålla balans, varken + eller -. Tro mig, är du en engagerad lärare behöver du dina 45h /vecka. Att vissa perioder blir jävliga och andra ”softa” har de flesta lärare rätt att själv ta ansvar för.

        I korthet kan jag säga att jag annars håller med dig om att de lärare som inte gör sina timmar slösar skattepengar. Men att ha en stämpelklocka dagligen skulle bli ineffektivt anser jag, slöseri med skattemedel. Man får även akta sig att se ett par insynsnerdyk (bra ord där va?) som sanningen om ett yrkes krav på arbetsinsatser.
        Att t.ex. titta på en lärare mitt i soliga juli skulle vara som att titta på en byggarbetare under rökpausen, eller ingenjören under idétorka. Slöseri med skattemedel.
        Min poäng var med ett par av raderna, bl.a de du tolkade fel p.g.a. det jag skrev, var att säga till den ”oroade bloggaren” att det handlar om planering.

        Du känner inte mig, och vice versa, men jag blir glad att du blev provocerad av det jag skrev. Sund reaktion.
        För sakens skull… Nyfiken, då jag anar liiite lärarmisstro, vad jobbar DU med? Lugn nu, det ska inte bli en tävlan om vem som gör mest samhällsnytta eller skäl för skattebetalarnas (även mina) pengar. Men det är alltid intressant vem som ligger bakom åsikter, eller hur?

  3. Mallakalla skriver:

    Tja du Anna, det finns allt många lärare som hellre skulle ha 40-timmarsveckor och ”normal ledighet” som du väljer att kalla det. Det är bara det att vår arbetsgivare SKL aldrig skulle gå med på ett sådant arbetstidsavtal för lärare, för SKL VET att de aldrig skulle ha råd att betala för all den övertid lärare alltid jobbar.
    Kom ihåg: Lärare har exakt samma årsarbetstid som andra, närmare bestämt 1767 h, fördelade på 194 dagar. Vi gör 45 h/vecka när eleverna är i skolan. Arbetstiden för lärare är annorlunda fördelad än i andra branscher, men INTE KORTARE! Försök att ta till dig detta.

    • Anna Karlsson skriver:

      Har en syster som är lärare och fullt informerad. Hon jobbar 45 timmar i veckan – minst. Alla hennes kollegor gör det inte. Kanske därför jag blir provocerad av Hasses inlägg som säger att man EVENTUELLT ska jobba alla de timmar som skattebetalarna betalar en för att göra…. Jag tycker inte att lärare ska jobba mer än 45 timmar i veckan men heller inte mindre.

      • timp skriver:

        Och vad precis betalar skattebetalarna läraren för att göra? Har skattebetalarna någon klar uppfattning om det? Vad vill de ha gjort egentligen?

  4. Anna Karlsson skriver:

    Svar till timp: tycker du att det är kontroversiellt att kräva att lärarna jobbar de timmar de har betalt för att jobba? Det tycker inte jag. Om du försvarar dig med att du är extra snabb eller extra duktig vilket gör att du inte behöver jobba lika många timmar som står i ditt kontrakt så är det INTE ett giltigt argument så länge det finns elever som behöver din hjälp för att komma längre. Och dessa elever lär finnas.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Anna: Hur många procent av lärarna tror du jobbar mindre än 45 timmar och hur många tror du jobbar mer?

      • Anna Karlsson skriver:

        Jag har ingen aning! På min syrras skola är det, enligt vad hon säger, kanske 10 procent som jobbar för lite och 30 procent som jobbar för mycket. Men det är hennes gissning, som inte behöver vara sann och som sannerligen inte säger så mycket om hur det ser ut på andra skolor!

  5. Klara skriver:

    Till Hasse. Du vill veta vad jag jobbar med. Vet inte varför det är intressant. Jag är socialsekreterare.

    • Hasse skriver:

      Vill jag veta vad du jobbar med? Nej. Jag har inte adresserat någon ”Klara”. Jag frågade ”Anna Karlsson”.

  6. Hasse skriver:

    Varför svarar du inte ”Anna Karlsson”?

  7. Hasse skriver:

    Okej, ”Anna Karlsson” vill inte avslöja vad hon själv jobbar med. Det får väl räknas som hennes rättighet, även om det är en aning märkligt med tanke på hur ”skrämmande” hon fann mitt första inlägg. Det är lätt att klanka ner på lärare och tycka att de gnäller och snyltar på ”skattebetalarna”. Jag vill påstå att det är mycket lätt att klanka ner på alla jobb med samma argument. Jag tycker alltid det är intressant med bakgrund till ”nedklanket”. Detta hittar man oftast i den klagandes egna situation. Därav mitt intresse för Anna Karlsson yrke. Klara vet jag inte hur eller varför hon kom in, men är det nåt yrke som fått samma klagomål som lärarna så är det väl socialsekreterare. De är ju dessvärre likt lärare (ö)kända för att kosta utan att leverera. Att dessutom till stor del basera sin verksamhet på frivillighet (jag talar nu både om socialtjänstinsatser och grundskola) medför ett visst mått av… ”misslyckanden”. Jag menar, man kan klaga på lärare tills man blöder i halsen, men till sist inser varje insatt person att föräldrar och eleverna/klienterna tillsammans har de två tredjedelar som behövs läggas ihop till lärarens/socialsekreterarens en tredjedel för möjlig framgång…
    Heder till de lärare/socialsekreterare där ute som jobbar med hjärtat och som iaf försöker bidra med sin tredjedel för ungdomarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: