Vikarievinst

Att det kostar med sjukfrånvaro är inget nytt. Det är allmänt känt att både individen och samhället förlorar pengar på uteblivet arbete. Men det är också så att arbetsgivaren kan tjäna på sjukfrånvaro, förutsatt att ingen vikarie tas in när någon är borta. En vikarie kostar pengar, och det blir förstås en besparing om man inte sätter in en vikarie. Inte nog med det, för om en medarbetare är hemma för vård av barn, eller första karensdagen vid sjukdom, blir det en ren vinst för arbetsgivaren, förutsatt att ingen vikarie tas in.

Den här vinsten är förstås inte stor för en enstaka dag, men det är ändå pengar som man räknar med när man lägger budget för den enskilda skolan. Man lägger alltså en budget som utgår ifrån att lärare blir sjuka och vabbar utan vikarier.

Hur löser man det då utan vikarier? Eleverna måste ändå få någon sorts omsorg under dagen, och i allmänhet innebär det att man till exempel slår ihop två klasser och visar film, eller att andra lärare får rycka in och ta klassen. Antingen är det lärarens planeringstid som försvinner, eller så är det resurstid som tas ifrån barn i behov av särskilt stöd.

Man kan fundera över konsekvenserna av detta. I de fall planeringstid försvinner fungerar det i bästa fall så att läraren får planera vid annat tillfälle, och blir ersatt med kompledigt, timme för timme. Bekymret är att den kompledigheten måste tas ut utan att ta in vikarier. Då är det någon annan lärare som ska ta av sin planeringstid och täcka upp för kompledigheten, eller ännu några elever som blir av med den hjälp de annars skulle fått. Elever som inte får den hjälp de har rätt till får minskade möjligheter att nå målen. Det är väldigt kortsiktigt att spara in vikariepengar på bekostnad av de barn som behöver mest.

Att vara sjuk eller vabba blir ångestfyllt eftersom man vet att så många drabbas. I förlängningen är det dessutom troligt att det leder till ohälsa och fler sjukskrivningar. Är det en rimlig konsekvens istället för att kommunerna ger skolorna förutsättningar att budgetera för vikarier?

Advertisements
Taggad

6 thoughts on “Vikarievinst

  1. Stina skriver:

    Hemma och sjuk en dag innebär att jag måste planera om mina lektioner till något som vem som helst kan genomföra och sedan efterarbeta detta när jag är frisk igen. Lönen minskar med 1,4 dagars lön alltså blir det mindre pengar men mer jobb. Detta känns inte helt ok. Eller när jag tog föräldraledigt en dryg vecka och då förväntades både planera och efterarbeta.

    • timp skriver:

      ”förväntades?” av vem? Prata med ditt skyddsombud: vad säger reglerna? Annars är det vilda västen.

  2. Stina skriver:

    Förväntningarna kommer från rektorn och den/dem som ska ta hand om lektionerna. varför jag gjorde det? Bra fråga, jag borde verkligen struntat i det, jag fick ju ingen lön från skolan de dagarna. Jag är väl för vek antar jag. Så känner jag för mycket ansvar för eleverna och deras rätt till undervisning. Skyddsombudet? De agerar ju likadant och jag tycker inte det hjälper att ta upp det med dem.

    • timp skriver:

      Det finns fackliga utbildningar om lag och rätt mm. Medlem i fackförbund har lagstiftad rätt att delta med bibehållen lön. Kolla spelreglerna med ditt fack.

      • Löjtnant Språktant skriver:

        Utbildning och fackförbund i all ära, men ofta är facket ganska tandlöst. Den här typen av kultur är enormt vanlig på många arbetsplatser inom skolan och facken förmår inte göra något alls, oftast, eftersom representanterna själva är offer för samma kultur.

  3. Mia Vävare skriver:

    Precis så är det! Men att bara ta in en vikarie är inte alltid så lätt. Dels kan det vara svårt att få tag på vikarier, dels är de som kommer från bemanningsföretagen väldigt dyra för skolan. Och att sätta in en helt främmande vuxen i en klass med yngre barn blir inte alltid lyckat. Men det finns en lösning på detta: En gång för länge sedan, före De Stora Nedskärningarnas tid fanns något som hette ”fasta vikarier”. Dessa var anställda i ett rektorsområde eller på en skola, och när alla lärare var på plats arbetade de som extra resurs där det behövdes. När någon blev sjuk gick de in som vikarier. Eftersom de alltid var på plats kände de till skolan och eleverna, och vice versa. De som arbetade på dessa tjänster var oftast inte behöriga lärare, men det var en bra ingång till läraryrket för många (däribland jag själv). Om man hade råd då, så varför kan man inte ha det nu? Då fanns dessutom vaktmästare, resurslärare(!) skolmorfar mm. En stab av vuxna i skolan som också kunde rycka in och förstärka om det behövdes. När bestämdes det och av vilka att detta var onödigt i den svenska skolan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: