Att vara eller inte vara – om omdömen…

I förra veckan kom nyheten att man vill slopa omdömen och IUP för årskurserna 6 till 9, samt minska ned till IUP-skrivning en gång per år för de tidigare årskurserna (länk). Välkommet, tycker jag. Det är ett steg mot en rimligare arbetsbörda för lärare, även om det finns fler steg som behöver tas i den processen. Det är även ett steg i rätt riktning, en signal, att lärares professionalism är att lita på. Vi behöver inte dokumentera för dokumenterandets skull, för att hålla ryggen fri. Må så vara att dokumentation ligger i tiden, men vilken läkare eller socialsekreterare måste dokumentera varje möte på ett sådant sätt att allmänheten, eller ens patienten/klienten, omedelbart kan ta del av det sedan? I min dokumentation, som jag gör för mitt eget minnes skull, kan jag hålla mig till korta formuleringar där jag har ett system för vad eleverna har uppnått. Dessa egna formuleringar kan jag sedan översätta för en elev eller förälder om det efterfrågas. När jag skriver omdömen för varje elev måste jag lägga mycket mer tid på att formulera mig för att elever och föräldrar ska förstå. Dessutom vill skolverket och skolledningen också ha ett finger med i spelet om hur omdömena ska formuleras.

Det är riktigt att lärare behöver dokumentera elevers framsteg och det görs och har alltid gjorts. Det har alltid gått att få ta del av detta genom ett samtal med berörd lärare och det går fortfarande. Men det kan inte vara rimligt att skriva omdömen, när resultat på uppgifter, prov och diagnoser mm bokförs med all önskvärd transparens i datasystem där både elever och föräldrar kan följa med i utvecklingen . Elevers närvaro vid lektioner finns att beskåda i samma system, liksom ofta kunskapsmatriser som fylls i och ger detaljerad information om framsteg och utvecklingsområden (i alla fall är det så på skolan där jag jobbar, och på de flesta av mina lärarkompisars skolor). Det är glädjande att man från politiskt håll inser att detta är nog och visar en vilja att ta bort omdömena som orsakar så mycket stress hos Sveriges lärare. De bidrar dessutom till en enorm ”puckel” med arbete, där man som lärare ofta tvingas lägga väldigt många timmar utöver ordinarie arbetstid på att skriva om alla elever under de preioder då omdömena ska färdigställas.

Jag hoppas att detta inte bara är valfläsk, utan ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot vidare nyheter i frågan. Vi lärare är kapabla, professionella och engagerade. Låt oss göra det vi är utbildade för – att planera och bedriva undervisning – då kommer resultaten för den Svenska skolan (som sägs vara i kris) att börja se bättre ut, det är min fasta övertygelse.

Advertisements

2 thoughts on “Att vara eller inte vara – om omdömen…

  1. timp skriver:

    Det är valfläsk. ”Tro inte på dina egna ögon, lita på mina ord istället” – alla politiker, och många av mina elever, säger det. Med andra ord förstås.

  2. Per Mellberg skriver:

    ”Vi ser och hör hur skolan och framförallt dess pedagoger värjer sig och ber om arbetsro. Självklart måste skolan få arbetsro, men om nu skolan fortsätter sin kräftgång och likvärdigheten fortsätter att krympa, måste man från skolan bli medveten om sina brister. Skolan själv måste vara en del av lösningen och rikta sin energi på att utveckla sitt arbete med att se varje barn och inte bli förlamade för att barnen ställer andra krav än de historiskt tidigare har gjort.” Läs mer på Föräldraalliansens blogg om hur vi föräldrar ser på det här med IUP: http://foraldraalliansen.nu/blogg/2013/02/19/vi-alskar-iup/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: