Är du lojal?

En helt vanlig tisdag sitter jag på ett helt vanligt ämneslagsmöte. Vi pratar om resurser och det stora behovet av stöd hos många av eleverna på skolan. Hur nyttjas resurserna – de knappa som finns – på bästa sätt? En plan för nästa termin ska formas. Plötsligt säger en kollega att vi måste se över hur mycket undervisningstid alla gör, för att se till att alla har fulla tjänster. Hen befarar nämligen att vissa inte gör så många timmar som de borde, och hen har minsann kollat upp det tidigare. Hen är riktigt i gasen och talar sig varm för detta. Vi andra är tysta. Alla tittar ned i bordet. Jag får ont i magen. Jag är kanske en av dem som gör för lite..?

Till sist säger en annan kollega emot; alla har fullt upp, det är till och med så att de allra flesta gör många fler arbetstimmar än de borde och ligger högt på undervisningstiden. Hen protesterar och säger att det är nog, vi kan inte ta mer och att hen känner för att gråta vid tanken på ökad undervnisningstid. Fler stämmer in.

Den här situationen har sin upprinnelse i en situation där elever inte får det stöd de behöver på en skola där lärarna försöker täcka upp så gott de kan för en rutten organisation. En skola där många lärare är väldigt trötta och inte får gehör för den problematik de talar med rektor och politiker om, varken vad gäller elevers behov eller sina egna problem att orka och räcka till.

När jag går från mötet funderar jag över lojalitet. Vad är det att var lojal? Mot vem ska man som lärare vara lojal i sin yrkesroll? I en organisation som suger ut varje droppe ur sina medarbetare är lärarna lojala, in i döden – eller i alla fall in i väggen och en bit till. Men är det inte så att vi då är lojala mot kommunen och budgeten? Vi jobbar och jobbar, och jobbar lite till på vår fritid för att vi vill eleverna väl. Men är de egentligen betjänta av att lärare jobbar sig till utbrändhet? Vore det inte mer lojalt mot eleverna och vårt uppdrag att säga ”nej, detta går inte, vi kan inte göra det ni begär” och unisont kräva resurser som gör att vi kan genomföra uppdraget på ett vettigt sätt. Vad är lojalitet? Är det lojalt att titta snett på kollegorna och undra om de har mindre undervnisningstid än jag och kanske till och med gå till rektorn och ”skvallra”? Är det bra för eleverna att lärarna mjölkas så till den grad att de går hem från jobbet och bara vill sova? Får vi bra undervisning då? Eller kan det vara så att det vore bättre att låta det finnas lite mer luft än nu i våra scheman, så att vi kan hitta tider att sitta ned och planera och fundera tillsammans. Då skulle vi kunna komma med fler idéer och stategier och säkerligen nå högre måluppfyllelse. Borde vi vara lojala mot eleverna före kommunbudgeten, eller är det bara pengar det handlar om?

Annonser

11 thoughts on “Är du lojal?

  1. May Launy skriver:

    Väldigt bra skrivet. Det är precis det här handlar om. Lojalitet är inte att suga ur en hel yrkeskår och uttnyttja männisjkor. Skolan är en samhällstöttepelare. Utan skola ingen välfärd. Det går hand i hand.
    Ett samhälle ses i ljuset av hur det klarar av att värna om sina medborgare. Lojalitet mot sina medmänniskor, etiska värden som medmännsklighet och trygghet är nycklar till ett välfungerande och välmående samhälle.
    Alla behöver bidra för att en positiv förändring skall komma till stånd. Det är inte bara lärarnas ansvar. Stat,kommun,rektorer och föräldrar har också ett delat ansvar för att det skall fungera i skolan.
    Det är vi alla som tillsammans verkar på skolans arena, och jag är övertygad om att de flesta tycker det är viktigt att dessa etiska och moraliska värden är de som skall genomsyra skolverksamheten, inte budgeten.
    Vi kan nog enas i att svenska skolan inte är bra idag, men hur gör vi för att få med alla skolarenans deltagare i en gemensam och hållbar framtidsriktning, där vi alla jobbar åt samma håll?

  2. Anna skriver:

    Duktiga Lotta (oftast en kvinna) gör det hon ska och mer därtill. Late Lasse (oftast en man) erbjuder ingen läxhjälp, försvinner spårlöst när NP ska diskuteras i grupp, sätter för höga betyg för det är enklast så, skriver inga åtgärdsprogram för det är enklast så och när det är dags för rastvakteri har han snirklat sig undan igen. Eftersom vi är så konflikträdda i det här landet blir alla skitnervösa om Lotta mot förmodan skulle påpeka ett och annat. Bästa lösningen anser jag är mer rektorsresurser så rektor verkligen hinner vara arbetsledare och leda och fördela arbetet och förebygga och agera i Lotta/Lasse-situationer (och i många andra situationer också). På kommunernas tekniska kontor är det väl inte ovanligt att en gubbe ansvarar för tio underställda…….

  3. Gustaf skriver:

    Mycket bra skrivet! Att tro att det endast är betyg i allt lägre årskurser som det kommer an på är att över måttan förenkla situationen. Vad gäller skolans kvalité finns det uppenbarligen viktigare frågor, vilket det här inlägget med all önskvärd tydlighet visar.

  4. Lisa och Pelle skriver:

    Och var är fackföreningen och avtalen som reglerar vår arbetstid? Att ”slåss” inbördes lär ju inte hjälpa.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Avtal, tydliga och precisa, måste till! Facket är för tandlöst.

      • Lisa och Pelle skriver:

        Ja! Vad är det som hindrar oss från att få vettiga avtal. Ibland undrar man om de avtal som finns existerar. Det känns som om det är någon som säljer oss allt för billigt. Det är nog inte dags för en strejk utan flera.

      • Löjtnant Språktant skriver:

        Det är väl alla vi som säljer oss för billigt. Vore vi eniga skulle vi kunna nå hur långt som helst. Men lärare är ett splittrat och kuvat släkte…

  5. Magistern skriver:

    Vår lojalitet måste vara mot eleverna, inget annat. Tyvärr kan det leda till sämre lön. Jag fick dåligt påslag då jag vågat säga att det är svårt att undervisa i språk med 35 elever i grupperna och flera steg i samma grupp. Men vi måste ju protestera mot idiotin, för vårt eget samvetes skull!

    • May Launy skriver:

      Inte bara för det egna samvetets skull utan också för hälsan. Det är för hög arbetsbelastning med 35 elever i olika nivåer. Var rädd om dig. Bra gjort.Om alla kollegor gjorde samma sak skulle miljön förbättras på sikt för alla lärare och elever.

  6. Näsanöverytan skriver:

    Ibland lägger de ansvariga över problemen med belastning på ”arbetslaget”. När man påtalar att arbetsbördan är orimlig får man svaret att man ska lösa det inom arbetslaget för att där finns säkert någon som kan ta sig an några av de uppgifter man har så att man får en mer acceptabel arbetsbörda. Finns det en enda lärare som skulle gå in till sina minst lika pressade kollegor och be dem ta över en del av det som man själv har för mycket – när alla redan har för mycket? Skulle inte tro det… man sitter kvar i rävsaxen. Alla har för mycket att göra och kraven på effektivisering och omorganisation eller trolla med knäna står kvar.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Precis så. Helt orimligt! Där krävs det att vi är lojala mot varandra istället för att titta snett och går ihop och säger ifrån. Många är starkare än en ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: