Sjukskriven

Två av lärarna i Lärarmyteriet har blivit sjukskrivna, på grund stressymptom orsakade av sina arbeten. Det här inlägget handlar om en av Myteristernas nuvarande situation.

Jag är sjukskriven. Jag är sjukskriven på grund av att jag är så stressad över jobbet att jag inte längre kan tänka klart, inte minns vad jag skulle göra eller vad jag sagt. Vad händer nu då? Hur tas man om hand av en arbetsplats där man har bränt ut sig och nu ska hjälpa en med rehabilitering? Jo, jag blir uppringd av jobbet som har frågor om undervisningen. Jag förväntas ordna planering i detalj till min vikarie, en vikarie som jag troligen får fixa själv. Om vi inte lyckas hitta någon vikarie och tappar eleverna veckor, eller kanske månader av undervisningstid i det/de ämnen jag undervisar i. Nej, jag ljuger inte. Det är så det är.

Ingen gör heller de administrativa uppgifter som en lärare har att göra, om jag är sjukskriven. Ingen för in närvaro, ingen rättar prov/uppsatser/uppgifter/läxförhör, ingen resultatrapporterar och ingen noterar hur de går på de (få) lektioner som eventuellt hålls i mina ämnen medan jag är sjukskriven. Hur påverkar detta mina elever och deras resultat? Jag får ont i magen när jag tänker på det. Här kan man kanske tycka att det är rektors ansvar att få det att fungera, så att eleverna slipper bli lidande, men det fungerar sällan i praktiken.

När jag, förhoppningsvis, kommer tillbaka på skakiga ben och säkert fortfarande inte på topp så ligger de där, högarna. Rättningen, så klart. Närvarolistorna (och mailen med skäll för att närvaron inte är införd!) och en massa lappar med från olika människor som undrar ungefär en miljon saker. En massa mail som ska kollas och svaras på. Dessutom ändras inget i förutsättningarna; det är fortfarande samma orimliga arbetsbödra som väntar. Har jag tur får jag samtalsstöd och hjälp att hantera stressen. Men vad hjälper det, när förutsättningarna inte finns, när det ÄR för mycket för någon att klara, det inte går att orka?

Det värsta är nog inte det jag nu beskrivit, tror jag, utan det är att det är jag, som lärare, som får skäll för att mina elever inte når målen när jag varit borta och ingen vikarie funnits att sätta in. Eller så är det värsta att jag visste, redan innan jag blev sjukskriven, hur det skulle komma att bli om jag vågade ta steget att gå till en läkare. Så jag har kämpat emot, in i det längsta, tills mensen försvunnit av stressen och jag inte längre sov och jag fick eksem över hela kroppen…men till sist så gick det inte längre, jag måste sjukskriva mig. Fast jag visste hur det skulle bli.

Det finns säkert de som skulle säga till mig att byta jobb och sluta gnälla. Det är möjligt att jag också kommer att följa med den stora strömmen som lämnar yrket. Det räddar kanske mig, men det gör inget åt grundproblemet i arbetsmiljön. Risken är stor att min efterträdare inte heller är övermänsklig.

Annonser

30 thoughts on “Sjukskriven

  1. May Launy skriver:

    Det löser inte grundproblemet och jag ber dig att vara rädd om dig. Det är så galet att det är de lärare som främst visar så stor lojalitet och yrkesstolhet och kärlek till sitt yrke, att det är de som hamnar i långa kostsamma sjukskrivningar bara för att lärare idag har en arbetsgivare som blundar för den psykosocialt dåliga miljö som lärarna arbetar i och även talar om att vi arbetar i. Var rädd om dig och känn ingen skuld, för skuldbördan är verkligen inte din. Ni finns i mina tankar, och jag tänker att när ska det ta slut?

    När ska det bli slut med att offra välutbildade, arbetsamma produktiva människor på den kortsiktiga ekonomins alltare på det här viset? Ta det varsamt och var rädda om er ❤

  2. May Launy skriver:

    altare

  3. Annie skriver:

    Känner igen mig i allt. Jag har inte behövt sjukskriva mig, men jag var närapå. Jag sa ifrån, fick komma till företagshälsovården och nu ska jag eventuellt få en annan tjänst men på samma skola.

    Jag förstår inte hur Sverige ska klara sig i framtiden. Dels för att de lärare som finns kvar bränner ut sig, dels för att de som är utbildade lärare flyr till andra yrken. Man blir ju bitter för mindre…

  4. Lisa skriver:

    Det är INTE ditt ansvar att lösa det som inte fungerar på din arbetsplats. Det är REKTORNS ansvar. Det är hen som ska ha det dåliga samvetet som inte har berättat för sina chefer att arbetsbördan är omöjlig. Var LOJAL mot dig SJÄLV!

    Tänk också på att företagshälsovården inte bara är till för dig utan också för arbetsgivaren. Sök dig hellre till den ”vanlig” sjukvården.

  5. Rektor skriver:

    Hej! Jättetråkigt att läsa om din sjukskrivning och anledningen bakom sjukskrivningen. Jag blir förfärad att läsa att du som sjukskriven förväntas göra en massa arbetsuppgifter trots att du bedömts av läkare inte ha någon arbetsförmåga just nu. Jag hoppas verkligen det här hör till undantagen. I den kommun jag jobbar i skulle det aldrig komma på tal att en sjukskriven medarbetare förväntas jobba. Jag kan inte heller tänka mig att vi är den enda kommunen i landet. Det är viktigt det du skriver för det händer, men det är olyckligt om alla som läser ditt inlägg tror att vi rektorer jobbar så här och behandlar våra medarbetare så här vårdslöst och oansvarigt. I dagens mycket arbetsomfattande skola, det gäller er lärare men också oss rektorer, måste man lära sig ”good enough”. Det går inte att vända ut och in på sig varje, varje lektion, man måste också kunna känna sig nöjd med gamla planeringar, redan använda prov etc utan att ha dåligt samvete. Hoppas du får ett snabbt tillfrisknande och det viktigaste av allt: Gå inte tillbaka till jobbet 100% på en gång, då hamnar du snart i samma hjulspår igen. Be din arbetsgivare koppla in företagshälsovården, be att få samtalsstöd och/eller möjlighet till massage, avslappning, yoga. Nu är du viktig!

    • Lisa skriver:

      Hur löser du dina medarbetares arbetsbörda? Vad är det de slipper att göra med tanke på ”good enough”? Vad tycker du om de ”180” dagarna?

    • Lisa och Pelle skriver:

      Skönt att det finns en rektor som är här…

    • Per Nilsson skriver:

      Så är det nog…att det är få rektorer som säger åt ”oss” att arbeta under dessa förhållandena, under sjukdom etc. MEN frågan är om de säger det motsatta? Om inte läraren (som är sjuk) tar hand om det administrativa, så vem gör det då? Vikarien har sällan tillgång till närvarorapporteringen som sker digitalt, de gör ingen löpande/formativ bedömning och de gör varken för- eller efterarbete. VEM ligger detta då på?

      • Rektor skriver:

        Nu svarar jag på ditt inlägg, men riktar mig lika mkt till er andra som kommenterar. Det är upp till rektor att hitta ett system för t ex närvarorapportering, det ska inte ligga som en börda på den sjuke. Jag kan inte svara för hur andra skolor gör, men i mitt fall har vi en administratör som informerar vikarier som deras uppgift, dvs planering samt för-och efterarbete. Då administratören har arbetstid till 17.00 är det också hennes ansvar att rapportera vikariens lektioner. Blir det ett längre vikariat skriver vikarien omdömen, detta samtal tar jag med vikarien. Hur det än är och vad vi än tycker om det, har eleverna rätt till skriftliga omdömen. I mina samtal med medarbetarna, både inplanerade RUS men också under tjänsteplaneringssamtal vid läsårsstart, under ämneslagstid, arbetslagstid, apt, finns arbetsmiljö med som en stående punkt. Jag försöker uppmuntra lärarna att ta hjälp av varandra både i ämneslag och arbetslag. Tiden är en central fråga och lärarna har därför tid att träffas för att hinna med samplanering. Jag ger också möjlighet för lärarna att använda ämneslagstid för omdömesskrivning då det är en väldigt hektisk tid under läsåret. Uttrycket ”good enough” kan verka provocerande, och det är inte ett stadium man som pedagog och rektor direkt hittar. Många, många har en otroligt hög ambitionsnivå men det gäller att hålla över tid. Målet är att känna; Nej, nu får det här räcka, den här planeringen, provet eller omdömet är tillräckligt bra. Pressen på skolan är enormt hög, ni förväntas utföra en god och välplanerad undervisning med stöd i läroplanerna och uppfylla skollagens krav på elevers rätt till undervisning som hjälper de svaga och entusiasmerar de duktiga eleverna. Det här är en press även för rektorer och många av rektorerna hamnar också i vägs ände! Det viktiga är att hitta en god samverkan, en rektor har ansvaret för otroligt många saker men inte kan vi utföra ett bra jobb utan en drivande och utvilad lärarkår. För att återgå till kärnfrågan, arbete under sjukskrivning är INTE okej och det känns minst sagt märkligt att det förväntas det. Det är också viktigt att satsa lite extra på medarbetarna genom att förebygga ohälsa, det kan t ex vara subventionerade träningskort, gratis frukt till personalen, hyra av träningshall för möjligheter att spela innebandy, basket etc. Skolan bjuder medarbetarna på sommarfest och julfest varje år, vi åker bort under uppstartsdagarna i augusti för att inleda läsåret på ett trevligt sätt. Även om det i sig inte minskar arbetsbelastningen är det en viljeinriktning av vad jag tycker också måste rymmas för att medarbetarna ska orka. I ärlighetens namn ska jag inte säga att inte vi också brottas med ohälsa, men jag är väldigt tydlig när det gäller medarbetarnas rättigheter till stöd och stöttning i återfrisknandet.

    • furirflexibel skriver:

      Det är ju en rävsax vi sitter i. När man ser på saken utifrån är det ju lätt att säga att man ska vara ”good enough”, men när man som yrkeskår ständigt får höra vilket dåligt jobb man gör, att man inte är värd en rimlig lön osv är det lätt att stånga sig blodig för att visa att man visst gör ett bra jobb, samt att ta på sig extra arbetsuppgifter för att om möjligt få ett par hundralappar i lönekuvertet.

    • May Launy skriver:

      Tänk om fler rektorer tänkte som du. Det är synd om alla de rektorer som tänker så bra som du, men som sedan inte kan agera efter det. De rektorer som också ofta hindras av besparingar och heller kan följa sin vision, eller sina egna idéer fullt ut i verksamheten. Synd bara att det i idag är en sådan negativ arbetsbelastningsspiral där allt för många lärare far illa och är på väg att fara ännu mer illa på grund av att de varit stressade och överbelastade under allt för långt tid.

      Fint att du skrev det, det finns rektorer därute som är rädda om sin personal, men det borde vara så överallt på alla skolor och så ser det inte ut idag, men så småningom kanske det vänder igen..

    • Näsanöverytan skriver:

      Tyvärr, är det nog verklighet för en hel del av oss. Och en annan sida av myntet är att medmentorn till den sjukskrivne förväntas arbeta för två och ta alla utvecklingssamtal alla föräldrarkontakter etc för skolan är så slimmad så det inte finns utrymme för att sätta in någon till. Det leder till att en till människa kör slut på sig och den onda cirkeln är i rullning. Samtidigt sitter den sjukskrivne hemma med dåligt samvete för den vet hur det blir för sin arbetskamrat och ärligt talat tror jag inte den situationen direkt påskyndar ett tillfrisknande.

  6. Erik skriver:

    Byt jobb.

    • Lisa och Pelle skriver:

      Är inte gjort i en handvändning. Om du kommer till arbetsförmedlingen så har du inga andra alternativ än att söka lärarjobb eftersom det finns så många lediga. Bit i den!

  7. Sanna skriver:

    Tyvärr är du inte ensam.
    Själv är jag en av fyra på min skola som har blivit sjukskrivna pga. stress i arbetet.
    Efter ett år är jag fortfarande sjukskriven till 50% så det tar tid, lång tid, att ta sig tillbaka. Så ta det lugnt och var rädd om dig, ingen kommer att tacka dig för att du offrar din hälsa, allra minst arbetsgivaren.

  8. Cicci skriver:

    Du kommer att bli bra. Jag är ett levande bevis på att det går att ta sig tillbaka till yrket efter sjukskrivningen (2 år…) Skit i alla högar, säg nej till att fixa för vikarien. Ta hand om dig själv. Någon annan får lösa eleverna och målen. Lätt att säga. Svårt att leva och släppa. Jag har lärt mig en del efter den här skiten och en viktig sak är att säga nej och åter nej. Det är svårt men funkar ofta. Man måste bli brutal i sitt allvar. Cheferna kommer att bli tvungna att ändra attityd om fler säger nej. Du kan bara tänka på dig själv nu.

  9. L skriver:

    Ja, ibland undrar man när allt på riktigt ska rasa… En ständig kamp för att hålla huvudet över vattenytan och ibland får man hålla andan längre stunder…inte konstigt att man drabbas av syrebrist och allt vad det innebär till sist! När sedan kollegor blir hemma en efter en får de som jobbar ingen uppbackning… Lika fullt har vi lika många elever att undervisa och finnas där för. Inte det minsta konstigt att konsekvensen blir att ytterligare fler blir sjuka!! Men ändå fyllda av ångest och dåligt samvete. Sedan sluts cirkeln när vi senare får i ryggen att vi har dålig måluppfyllelse, dåliga resultat!!! Inte ens den mest kompetente matteläraren kan väl räkna hem den ekvationen?!
    Lider med dig och hoppas att inte fler ska hamna i din sits…men jag misströstar…

  10. Marie Kindblad skriver:

    176 elever, åtta grupper, tre ämnen….. och detta på 90% tjänst. En rektor som säger ”Du ska planera ditt arbete bättre!”, Föräldrar som undrar: ”Varför har du inte gett mitt barn feedback?” ”Varför ser du inte till att hen får stöd?” ”Varför når mitt barn inte målen?”
    Deltid är inte lönt – det märks bara i lönekuvertet. Hur många är ni som gått ner i tjänst för att över huvud taget orka med? På min skola finns snart inga heltidare kvar. Vi sprattlar nu som grodan i kokkitteln – vattnet har skållat oss länge; nu kippar vi efter luft och snart…

    • Inte lärare! skriver:

      Dags att göra något annat?

    • Janne skriver:

      Låter som att du har hamnat i onåd och fått ett självmordsuppdrag. Ska det verkligen märkas att man går ner i tid så är det halvtid som gäller. Tyvärr märks det alltför mycket i plånboken också. Å andra sidan kanske du ha ett annat påhugg som kan hjälpa dig ur lärarfällan. Jag råder alla lärare att sluta vid första bästa tillfälle. Ta vilket jobb som helst och ni kommer upptäcka vilken befrielse det är.Jag saknar inte ens loven. Idag arbetar jag med något helt annat och får lön för mödan, slipper överbeskyddande föräldrar, undfallande rektorer och jag är fri från jobbtankar när jag kommer hem.

  11. Livea och livet skriver:

    ..och här är en sjukskriven lärare till. Ska man säga ”välkommen i klubben”? Det är ingen klubb som har några frivilliga deltagare, de flesta av oss älskar ju våra yrken – egentligen.
    Viktigast av allt är att du är sjukskriven i praktiken också, inte bara på pappret. Det låter ju helt galet att behöva boka sina egna vikarier när man är sjuk, särskilt av den anledningen som du är sjuk.
    Man ska vara rädd om sitt liv. Man ska inte bli gammal och tänka tillbaka, och undra vad det var man höll på med som var så nedbrytande, så länge.
    Ingen kommer ha alla svaren eller kunna ordna detta åt dig, så du måste ge dig själv möjlighet att läka nu, att vila och vara och SEN avgöra om läraryrket gungerar

    • Livea och livet skriver:

      FUNGERAR skulle det ju stå! Knöliga telefoner.
      Hur som helst, ta hand om dig. Det är viktigast av allt, glöm inte det.

  12. virkpiraten skriver:

    Till rektor: Det är skönt att det finns rektorer som tänker som du, det ger oss hopp.

    Men det är tyvärr långt ifrån alla rektorer som tänker som du.I lärarmyteriet har vi en stor geografisk spridning och ser att du tillhör de ovanliga rektorerna. Vi förstår att rektorer har en enormt pressad arbetsituation och för många av dem är det siffror och ekonomi i det kortsiktiga som blir styrande. Vi vet om rektorer som hotat sjukskrivna medarbetare till att bara vara sjukskrivna 75% istället för 100% för att kunna skriva sina omdömen/sätta betyg. Vi vet skolor som drar in på vikarier och ställer helt enkelt in lektioner för sjukskrivna lärare. Det finns många som väljer bort att visa personalen uppskattning med någon fest om året. Att vara den där lärare som orsakar sitt arbetslag merarbete när arbetslaget/ämnesgruppen måste fixa och trixa så lektioner går ihop är aldrig positivt för någon. Det förebyggande arbetetsmiljö arbetet vågar jag påstå är näst intill obefintligt på dagens skolor, för det finns varken tid eller pengar till det. Sjukskrivna lärare kommer tillbaka till exakt samma arbetsbörda efter en sjukskrivning, det finns inga underlättningar att göra. Svaret man får är att man som lärare måste lära sig prioritera, men vi kan ju aldrig prioritera bort något. Vi måste fortfarande göra allt. Good enough ger oss ingen löneökning, det är alltid de som gjort allt och lite till som får mest och som ger den där redan trötta läraren ännu mer dåligt samvete.

    • Linda skriver:

      Ja inte har då jag den stöttande, välmenande, empatiske chefen som inland lyckas se bortom ekonomi! Aldrig en kvällsmacka el liknande vid kvällskonferenser, aldrig ett givande och tagande-tänk om man tex behöver sluta en halvtimme tidigare (då räknas inte alla de timmar utöver arbetstid som ALLTID görs), aldrig den där välbehövliga klappen på axeln, aldrig ett stöd när arbetssituationen är tuff med tex elever eller föräldrar… Man står helt ensam… Och mitt i det orkar man inte driva frågor med fack el liknande… Man bara stretar vidare…eleverna finns ju hela tiden där, behöver oss och har rätt till oss på ett eller annat sätt. Sedan, om resultaten pekar nedåt i våra tuffa klasser, där allt inte fungerat som man önskat, då får vi lika fullt stå i skamvrån och stå till svars…

  13. Smulan skriver:

    Jag har valt att inte göra det där lilla extra som kanske kan ge mig en högre lön. Jag orkar helt enkelt inte göra detta. För några år sedan hittade jag på alla möjliga projekt som många elever pratar gott om även efter att de slutat på min skola. Nu gör jag inte detta då, hör och häpna, all dokumentation har tagit denna tid ifrån mig.

    För att spara mig själv ser jag till att eleverna får det de ska men inte mer. Tråkig undervisning för mig men de nuvarande eleverna vet inget annat.

    Ta hand om dig och gå till en läkare som hjälper dig. Ta hjälp av försäkringskassan, berätta för dom att din ledning räknar med att du ändå ska utföra arbete vid sjukdom. Vet inte hur detta fungerar men man kan ju alltid prova?

  14. Monika Ringborg skriver:

    Rektorer och skolor måste ju vara väl medvetna om att den som är sjukskriven inte får jobba. Därför är det anmärkningsvärt att det är den som är sjuk som skall fixa allt. Och den som är sjukskriven på grund av utbrändhet eller en begynnande sådan, skall lämnas ifred helt och hållet. Det är arbetsplatsen som skall lösa problemen som uppstår där.

    Det typiska med den som är utbränd är att tänka på ett jobb som det just då är omöjligt att gå till. Men det är just det som skall undvikas. Ett råd är att försöka göra något helt annat – virka, blogga, titta på TV, sporta, res bort (men kolla först med FK och intyg från läkaren gällande resa) eller läs böcker – ju enklare och lättsammare, desto bättre. Gör allt annat än det som är jobbrelaterat – och det viktigaste – Släppa kontrollen och tillåta sig att vara sjuk!

  15. Näsanöverytan skriver:

    Jag beklagar verkligen din sjukskrivning men nu är det dags att tänka på dig själv ett tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: