Mina tankar om avtalet

Nu har det gått ett par dagar sedan lärarfacken slöt avtal med Sveriges Kommuner och Landsting och jag är fortfarande lika besviken, men nu har jag tänkt över VAD det är jag är besviken över.
Trodde jag att lärarna skulle få 10 000kr mer/månad på ett bräde? Såklart inte, jag trodde nog innerst inne att det skulle bli märket och inte mycket mer. Nu visar det ju sig att det är ungefär det utfallet kommer att bli, eftersom vi har ett sifferlöst avtal de sista två åren, och historien har visat att SKL inte ger en krona mer än det de är tvungna till. Min stora besvikelse när det gäller lönen är att man från fackens sida går ut och försöker få oss medlemmar att tro att de har slutit ett avtal som är så mycket bättre än alla andra branscher.

Sen var det det som inte har med lönen att göra, arbetsbelastningen. Jag undervisar i år 2-9, 60%. Jag har drygt 200 elever den här terminen. Det betyder att jag under den här terminen ska skriva drygt 200 personliga, individuella, framåtsyftande och tydliga omdömen om dessa elever. Jag ska dessutom pricka in samtliga i en matris där alla mål finns med. Jag måste givetvis dokumentera hur mina elever ligger till för att hålla koll på att de når målen och tala om för dem vad de behöver göra för att nå högre. Men det är en väldigt stor skillnad i att föra anteckningar för mitt eget minnes skull som jag själv som utbildad i styrdokumenten förstår, eller att muntligt tala om för eleven under/efter lektion vad hen behöver jobba mer med och på att formulera skrivna omdömen som elever och föräldrar ska förstå. Skriftliga formuleringar måste övervägas väldigt noga eftersom man inte kan visa med kroppsspråk eller följdfrågor vad man menar och detta tar mycket tid.
Från och med i år ska jag också sätta betyg på åk 6 och 7, utöver åk 8 och 9 som det var förut. Det betyder för mig att jag mer än fördubblar arbetsbördan när det gäller betygssättning, eftersom jag har fler grupper i åk 6-7. Antal betyg som jag ska sätta den här terminen, ca 90 stycken, förra terminen ca 40.
Det här med den ökade arbetsbelastningen hade det varit ett utmärkt tillfälle att göra något åt i årets avtal, eftersom så många nya regler har tillkommit sedan Lgr -11 infördes.

Ingenting nämns i avtalet om lärarnas arbetsbelastning, INGENTING!

Det finns alltså två huvudorsaker till att jag är besviken:
1. Mitt fackförbund, tillsammans med SKL, verkar tro att vi lärare inte förstår att vi är utsålda när det gäller lönen IGEN!
2. Mitt fackförbund har inte lyckats få in en enda punkt i avtalet som är ens ett enda litet myrsteg mot en uppgradering av lärarkåren när det gäller arbetsbeskrivning och arbetsbelastning.

Ni har failat igen, som mina elever skulle ha sagt.

Jag hade hellre strejkat och förlorat än att vara förlorad från början.

Advertisements

9 thoughts on “Mina tankar om avtalet

  1. Palle skriver:

    Precis så är det. Att försöka få oss att tro att det är en delseger är bara ett sätt att försöka rädda sitt eget skinn. Det retar mig så otroligt mycket att de tror att vi är idioter som man kan slå i vad som helst. Inga mer pengar från mig till LR, så enkelt är det. När de kammat till sig och visat att de kan stå upp för sina medlemmar kanske jag blir medlem igen.

  2. May Launy skriver:

    Delar dina tankar. Mina tankar går till alla de lärare som sliter med omöjliga förutsättningar från början.

  3. Petra Ivansson skriver:

    Vad sänder facket för budskap till de som idag ska välja yrkesinriktning???
    Wow…detta är ett yrke att satsa på!!! Nej, de säger, vi ökar er arbetsbelastning och ger er ingen kompensation för det…men bli pedagog för där finns det jobb för ingen annan orkar längre.
    Och vad säger de till oss?
    Vi uppskattar er? Vi ser er? Vi vill hjälpa er? Nej, det är ju vad vi förmedlar till våra elever/barn men vem ska förmedla detta till oss om inte vårt fackförbund? Jag älskar vad jag gör, jag älskar mina elever, men hur länge orkar jag? 😦

  4. Malin skriver:

    Exakt! Jag skriver under på det!

  5. Gunilla Lindquist skriver:

    Du satte ord på det många känner på ett kortfattat och bra sätt. Håller med.

  6. Lennart Hildeman skriver:

    If you tolerate this, then your children will be next…

  7. Näsanöverytan skriver:

    Jag är fortfarande så upprörd så jag knappt kan diskutera det här. Hur kan man misslyckas så dubbelt – både med lönen och med att göra det minsta åt vår arbetsbelastning? Sen alla idioter som undrar vad vi gör de andra timmarna utöver de 19 som vi undervisar och om vi är så dumma så vi verkligen trodde att vi skulle få 10 000 och gärna slänger iväg ett gör ert jobb på vägen. Jag bjuder gärna in dem på ett studiebesök om de har bra skor och kan springa fort i korridorerna.

  8. timp skriver:

    Det är på tiden att ni döpte om denna sida till Lärarmartyriet. Är ni inte medvetna om att livegenskapen har avskaffats och att arbetslagen skiljer tydligt mellan arbetstid och fritid? Har ni ingen respekt för arbetarrörelsens kamp? Förnedrande behandling från en arbetsgivare förstår jag, men denna självförnedring orkar jag inte med. Har ni inte dyrbara kunskaper och talanger, eller skulle en åsna kunna klara av det ni gör?

  9. May Launy skriver:

    En lärares arbetsinsatts är beroende av arbetsvillkor, arbetsredskap och förutsättningar. Lärare är även beroende av att arbetsgivaren uppfyller sin del av villkoren i det samhällsuppdrag som vi gemensamt delar. Det handlar inte om att vara martyrer. Vi lyfter att många lärare är besvikna på de fackliga företrädare som skulle stå för arbetarrörelsens kamp vid den här avtalsförhandlingen. Företrädarna kämpade inte för sina medlemmars arbetsvillkor i det rätta forumet, anser många. På vilket vis kopplar du det till självförnedring? Menar du att folk inte skall kunna ge uttryck för den besvikelse den känner, att det skulle vara en svaghet på något vis?

    Jo, livegenskapen har avskaffats, det trodde många med mig också, där är vi överrens. Men har den det egentligen? om du läser noga om hur lärarnas vardag, påverkansmöjligheter och arbetsförhållande faktiskt ser ut, de villkor många lärare faktiskt arbetar under. Jo, vi har dyrbara kunskaper, som arbetsgivaren i många fall tyvärr inte använder sig av på ett bra sätt. De har historiskt sett lika gärna haft en obehörig lärare som en So-lärare på en matematiktjänst och vise versa. Man kan fråga sig varför kompetsensen som redan finns inte används på rätt sätt, på rätt ställe från början?

    Är det för att en åsna skulle kunna göra vårt jobb? Vi har efarenhet, kompetens och talanger inom olika områden. Men vi får inte använda dem i vårt yrke på rätt sätt. För det krävs att rektorerna sätter mattelärare på mattetjänster och So lärare på So tjänster.Det är som att säga att en kapten är en kapten oavsett om han utbildats att köra båt eller flyg. Hur många tror att en båtkapten skulle landa ett flygplan med säkerhet, när han pysslar med nåt han inte har någon utbildning på? Vi behöver ha rätt utbildad personal på rätt platser och det är rektorernas ansvar att det sker, inte lärarnas, det är de som leder och fördelar arbetat. För att inte tala om all den personal som utan behörighet arbetar för en billigare peng på våra skolor och bidrar med ännu mer kunskapsurholkning hos våra elever.

    Det är verkligen tråkigt att du verkar anse att lärare är åsnor som inte klarar sitt uppdrag. Men om du följde med några av dem i vardagen en vecka eller två så skulle du nog i alla fall få dig en funderare på om livegenskapen har avskaffats eller inte. Jag är stolt över att vara utbildad lärarare, och jag är stolt över alla mina kollegor som idag bär en mycket tung börda på sina kompetenta axlar i dagens skola.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: