I efterdyningarna…

Så här ett par dagar efteråt kommer reflektionerna. Eftertanken. Insikterna. Christoffer Saar skriver klokt om var fokus borde ha legat och om sina tankar varför det blev som det blev. Jag tänker på det han skriver och konstaterar att han har alldeles rätt – det är en attitydförändring som måste till. En sammanslutning av lärare, som gemensamt bestämmer sig för att sluta jobba gratis.

Vi har 45,5 timmars arbetstid per vecka. Hur många är det inte som regelmässigt jobbar mer än de 45,5 timmarna? Oavlönat, för övertidsersättning finns knappt. Vi jobbar på våra inarbetade lov, och vi jobbar på helger. Av de lärare som jobbar deltid, hur många jobbar så många timmar som de ska enligt sina deltidsprocent? Jag har kollegor och vänner som gått ned i tid (för att orka med jobbet – sjukt i sig!) och inte sjutton gör de bara sina (t ex) 80%, nej de ligger på 100-110% ändå. Men får betalt för 80%.

Varför gör vi det? Varför jobbar vi mer än den tid vi får betalt för? Lojalitet? Troligen. Men mot vem? Är det egentligen lojalt att jobba gratis så mycket att man mår dåligt och börjar fundera på att söka sig från yrket, som många faktiskt gör? Mår eleverna bra av det? Är det lojalt att göra så mycket att man egentligen arbetar mer än sina deltidsprocent? Jag tycker inte det, faktiskt. Det är istället direkt illojalt. Mot sina kollegor framför allt, därför att alla då får samma förväntningar på sig om att de med ska jobba gratis och nåde den som inte gör det… Också därför att man täcker upp för en oraganisation som inte fungerar, i stället för att visa på bristerna.  Mot eleverna, därför att de får en tröttare och i förlängningen mindre kreativ och engagerad lärare. Det är illojalt även mot arbetsgivaren, därför att någon som konstant jobbar för mycket får inte den återhämtning varje människa behöver och blir på så sätt mindre produktiv (läs: håller sämre lektioner). Det enda som vinner på att vi jobbar en massa gratis är den kommunala ekonomin. Är det vad vi vill? Är vi slavar under den kommunala ekonomin?

Det läraryrket behöver i första hand, som jag ser det, är en reglering av undervisningtiden och den tid som arbetsgivaren får förfoga över till konferenser och dylikt, så att vi kan få tid nog att förbereda och planera kvalitativ undervisning. Tid nog att kunna föra pedagogiska diskussioner med kollegor och tid nog för ämnesutveckling. Det är ju egentligen helt horribelt att vi inte har den tiden idag. Naturligtvis behövs också en lön som står i paritet med den utbildningsnivå vi faktiskt har, men utan rimliga arbetsvillkor kommer lärarflykten fortsätta, tror jag. Detta vill jag att våra lärarfack inser inför nästa förhandlingssväng. Det är ett måste, om vi vill ha en utbildad och proffessionell lärarkår i det här landet.

Annonser

13 thoughts on “I efterdyningarna…

  1. Eva Tave'r skriver:

    Så rätt. Jobbar själv 80% pga studier men i verkligheten är det mer… Och för vem? Inte syns det i lönekuvertet inte…och allt detta täckande för frånvarande kollegor, vem vinner på det? Hela denna termin känns som om vi bara förvarat eleverna eftersom planeringstiden helt har försvunnit pga frånvaro. Samtidigt om man är sjuk eller har Vab så har man dåligt samvete för att kollegorna får jobba mer… Inte klokt, vad är det man håller på med egentligen?!

  2. timp skriver:

    Problem 1: jag har en arbetsgivare som inte har en susning om vad jag gör och inte har något annat sätt att mäta min arbetsinsats än i timmar och minuter, helst i ett klassrum.
    Problem 2: jag har en arbetsgivare som tjatar för jämt om att jag ska skapa bedömningsmallar tillsammans med andra. Förstår han inte att jag arbetar som ensamvarg och att jag är fullt upptagen med att utveckla nytt undervisningsmaterial som fungerar bra i ett IT-sammanhang? Det är nog detta jag håller på med även om det ser ut som jag bara sitter på rumpan och drömmer. Försök att förklara detta för någon som bara kan räkna timmar och minuter.
    För övrigt anser jag att Sverige håller på att begå intellektuellt självmord, men detta är Sveriges problem. Jag bara bor och arbetar här: bidrar med mina kunskaper och talanger, så att säga. Tack för mig.

  3. Emma skriver:

    Jag har själv fått bekräftat av en _f.d. rektor_ att en lärartjänst på 50% är MINST 70%. Det är dags att sluta jobba gratis nu! Vi ska ägna oss åt eleverna och undervisningen, inte agera psykologer, städpersonal, vaktmästare, administratör, etc. Så j-vla less…

  4. Christer skriver:

    Helt rätt!

  5. Palle skriver:

    Och så var vi tillbaka i de ändlösa diskussionerna om vad som egentligen var fel, vad _vi_ egentligen borde ha gjort, vad _vi_ tillsammans borde kunna göra för att lösa situationen _nästa gång_. Varje gång likadant.

    Varje gång blir vi [insert jättefult ord här] av SKL (som såklart är ”mycket nöjda” med avtalet, bara det borde få en del klockor att ringa!) och varje gång tar vi emot som de goda lärare vi är. Vi får vad vi förtjänar. Vi kommer aldrig att lösa det här. Det är för lite stake i fackförbunden och lärarkåren i stort.

    F*uck it. Jag lägger av nu. Jag har försökt påverka de jag kan påverka. Jag tänker inte lyfta ett finger mer tills jag hittat ett annat jobb och det är j*vligt synd för jag hade mycket idéer. Det blir min egen form av strejk.

    Lärarna borde vara heligt förbannade istället för att fortsätta diskussionen som om det var den 25 september. Själv tänker jag åka och sprida lite dynga över kommunhuset i min kommun, så får väl de klaga uppåt om de inte gillar lukten.

    P.s. De som vill tar åt sig, de andra antar jag gör något åt saken.

  6. Monika Ringborg skriver:

    Vad skulle hända om ni använde den planeringstid ni behöver, inför lektionerna och den tid ni behöver för eleverna och gör det andra på den tid ni får över, även om det tar längre tid. Vad skulle hända om ni jobbade den tid ni har lön för? Eller är det arbetsuppgifterna! Jag frågar, för jag får i princip lön för de arbetsuppgifter jag skall utföra då ingen kontrollerar min tid, utom jag själv. Och om mina arbetsuppgifter överstiger timfördelningen (för det finns en sådan) kan jag säga nej till t.ex. en kurs till.

    Vad händer om ni säger – vi hinner inte med att göra det här administrativa (för att ta ett exempel) under den tidfördelning vi har, eftersom vi prioriterar undervisningen?! Vi behöver några veckor till. Eller – vi behöver planera resten av terminen?

    • May Launy skriver:

      Jag vet om flera fall där lärare har sagt ifrån till skollednining att vi hinner inte ”utföra det här administrativa också”. Två scenarier har då dykt upp. Det ena har varit lös allt på era 10 timmars förtroendetid,den som redan är uppäten efter två veckors arbete.

      Två, gillar ni inte läget? då är ni utbytbara, vi byter er till nån som hellre väljer att vara tyst och gilla läget. Detta är ju ett mera underförstått hot. Båda alternativen sätter läraren i ett svårt etisk dilemma.

      Lös sakerna på fritiden eller bli arbetslös är tyvärr det allt för många lärare idag har att välja på, och eftersom rektor är den som leder och fördelar arbetet så är det få, mycket få lärare som vågar sig på alternativ två utifrån rädslan för framtida repressalier.

      Det är en sorglig och mycket tragisk utveckling i svensk skola, eftersom det i botten är en urholkning av demokratin och de lagar som vi har att följa i vår yrkesutövning. Där alla samhällsmedborgare tillsammans skall arbeta för att utveckla vårt land i en mer demokratisk riktning till ett bättre samhälle för oss alla, inte till ett sämre där medborgare blir utsatta för dolda hot om de försöker sig på att säga ifrån.

      Det är synd, men det är så det ser ut på många håll idag och jag hoppas på att vi så småningom får se en mer positiv samhällsutveckling i svensk skola. Idag mår allt för många lärare och elever dåligt på våra skolor. Och det är tragiskt, väldigt tragiskt.

      • Monika Ringborg skriver:

        Jag förstår det etiska dilemmat ni lärare hamnar i om det är alternativen om ni hävdar er rätt att få utföra det arbete ni blivit utbildade till först och främst. Vi får hoppas att det vänder snart – att det verkligen går in hos dem som bestämmer att det blir ohållbart i längden. Eller rättare sagt faktiskt redan är ohållbart.

      • Neocortex skriver:

        Direkta arbetsuppgifter från arbetsgivaren (omdömesskrivning, IUP, det mesta av för och efterarbete, utvecklingssamtal, föräldramöten, utredningar, mm) skall utföras på reglerad arbetstid, inte förtroendearbetstiden. Förtroendearbetstiden är din att förfoga över och fylld med arbetsuppgifter som du har bestämt – vill du, på din förtroendearbetstid, utföra sådant som arbetsgivaren uttryckligen beordrat får du klart göra det, men arbetsgivaren har ingen rätt att kräva det.

        Det finns inte alls ”så många lärare idag att välja på” – Arbetsgivare har i själva verket problem att få fatt i behörigt folk. Det är i alla fall min erfarenhet. Det finns en hel del som säger precis vad de tycker på skolorna. Jag har inte upptäckt att dessa har blivit uppsagda- Vi har ju LAS, vilket vi ska vara jävligt glada för, vi som vågar säga vad vi tycker. Tyvärr är vi inte tillräckligt många och TYVÄRR, finns det en del som tycker väldigt mycket, för att i samma veva ÄNDÅ utföra det det tyckte att de inte skulle utföra. Där finns ett av problemen: att verkligen våga stå för vad man tycker.

        Skulle vi inte kunna uppbåda lite gammal hederlig och solidarisk civil olydnad? Nej, det blir svårt. För vi har ju den individuella lönesättningen och när man kommer till ämnet pengar är det väldigt många som utvecklar långa och lena tungor, men att den blir rejält brun för småslantar är det ingen som väger in i ekvationen.

      • Monika Ringborg skriver:

        Neocortex
        Ju mer individfokuserat det blir, desto svårare är det att få en kollektiv gemenskap i sådana här frågor. Vi har iofs facket, men det blir svårare för det också.

    • Bitter skriver:

      På min skola får man bara höra att det ingår i vårt jobb. Hinner du inte på 40-timmar (vi har semestertjänst) så är det dig det är fel på. Du kan inte planera, du är oorganiserad och du lägger fokus på felsaker. När man försöker påtala att det kan ju inte vara fel på alla lärare på skolan, ingen hinner så får man inget gehör utan allt faller tillbaka på dig själv. Det är DU som har det här problemen, det är DU som inte hinner, det är DITT fel och det är DU som måste lösa det (dvs jobba på fritiden).
      De som försökt protestera mer har gett upp och slutat efter ca en termin.

      • Monika Ringborg skriver:

        Man tycker att lärare skall bli bemötta på ett helt annat sätt – att de faktiskt vet vad de talar om. Och att det inte handlar om fel hos individen. Det är nedslående att vi inte kommit längre än att en del fortsätter lägga skulden på individen om inget fungerar som det skall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: