Jag är trött på att ständigt idiotförklaras i media!

Häromdagen såg jag ett inslag på TV4-nyheterna som handlade om att skolinspektionen ser att elever i behov av särskilt stöd inte får det. Detta stämmer dessvärre. Och vad har då Skolinspektionen och SKL för lösningar på detta? Jo, skolan måste ge dessa elever det stöd de behöver, och framför allt, lärarna måste bli bättre på att ta hand om dessa elever. Utbildning vore bra, tycker de.

Och jag blir så förbannad! Så pratas det återigen om att ”skolan gör inte det den ska” och ”lärarna måste bli bättre” Jag kan vara mycket bra på att bemöta elever i behov av särskilt stöd, men jag blir ganska dålig på att göra det när jag har en hel klass till, innehållandes fler elever som behöver mycket stöd samt elever som behöver utmaningar. En duktig lärare räcker långt, men kan inte trolla. Det är väldigt nedslående att ständigt känna att man inte räcker till för alla elever på jobbet, veta vad som behöver göras, men inte få något annat svar än att resurserna inte räcker, samtidigt som man gång på gång får kastat i ansiktet från allmänhet och media att man borde sköta sitt jobb bättre.

En sak som gör mig ännu argare är följande scenario;

Under uppstartsveckan, innan eleverna började skolan, satt jag på en av många överlämningar av nya elever med särskilda behov och torkade tårarna i smyg. Jag kände mig så uppgiven och frustrerad när jag tänkte på att denna elev, som har dokumenterade behov av en egen person som följer hen under skoldagen, inte kommer att få det nu. För nu börjar hen på högstadiet, och om man lyckats få en resurs på låg och mellanstadiet så är det mer regel än undantag att den plockas bort när man byter stadie. (Och när det kommer till gymnasiet finns det plötsligt inte en enda elevföljande resurs…) Dessutom har kommunen sparat in så att vi till detta läsår har mindre resurser än någonsin, trots att vi får ett utökat antal elever i behov av särskilt stöd.

Det får inte vara så här kortsiktigt i skolans värld, vi måste se mer till människorna som drabbas än till pengar. I det långa loppet kostar ju dessa ständiga misslyckanden massor av pengar i andra kommunala verksamheter senare, när det redan skapat utanförskap, förakt och rädsla för samhället. Det får inte vara så att det när vi har överlämningskonferenser och får reda på behov som eleverna har, så ska vi vänta och se, om det plötsligt fungerar nu, ”det händer mycket på ett sommarlov”. Troligtvis inte. En elev som har behövt resurs genom hela sin skoltid tidigare, behöver med största sannolikhet det när hen börjar i högstadiet också. Rätta tankesättet borde vara; Vi låter hen behålla sin resurs nu, så kanske behovet minskar med tiden. Istället är det nu tvärtom, nu tas fungerande resurs bort, det går ett tag, situationen blir ohållbar och fungerar inte för varken lärare, eleven eller hens klasskamrater. När allt är nere i botten kanske det sätts in resurs, men då är förtroendet för skolan förbrukat, för eleven, för föräldrarna och för klasskamraterna. Det tar lång tid att bygga upp förtroendet och ta igen förlorad kunskap. Det kommer att kosta – på alla plan.

Så media – och alla som tar till den lätta förklaringen – titta igen, ta på er andra glasögon, se hela bilden. De flesta lärare har förmågan att skapa en bra arbetsmiljö för de allra flesta elever, men kom inte och begär att en ensam stackare ska klara av att vara både lärare för den stora gruppen och samtidigt klara av att vara det där stödet som behövs nästan varje minut för de elever som behöver det. Och kommuner – börja följa skollagen! Alla elever har rätt till det stöd de behöver, det krävs ingen särskild diagnos eller inskrivning i särskolan för det!

Advertisements

16 thoughts on “Jag är trött på att ständigt idiotförklaras i media!

  1. Näsanöverytan skriver:

    Ja att vara lärare är ungefär som att vara snickare och försöka tillverka något utan vare sig såg eller hammare och sedan bli anklagad för att ha gjort ett dåligt jobb när man gnagt med tänderna och slått sig blodig med huvudet istället. Det går inte att koka soppa på spik helt enkelt. Ge oss verktygen så kommer resultaten att visa vad som varit problemet under en mycket lång tid.

    Känner så väl igen situationen vid överlämningskonferensen. Det gör ont i en…

  2. May Launy skriver:

    En korrekt beskrivning av hur verkligheten ser ut. Inte gnäll- utan realitet.. Lös problemet där problemet finns, hos arbetsgivaren. Det är de som har ansvaret för att leda och fördela arbetet. Lärarna gör vad de kan utan att ha några verktyg eller några förutsättningar..

    ”Och kommuner – börja följa skollagen! Alla elever har rätt till det stöd de behöver, det krävs ingen särskild diagnos eller inskrivning i särskolan för det!”

    Idag står stora grupper elever helt utan hjälp och stöd i skolan. Vi kan inte och får inte fortsätta att blunda för dessa barn genom att skylla allt på lärarna, när det inte är de som är grundproblemet. Grundproblemet är att vi har en skolorganisation som inte alls fungerar och det är arbetsgivarens och rektorernas ansvarsområde. Om kommunerna inte klarar av det uppdrag de har, så bör de i sin tur vända sig till regeringen och be dem att överta skolverksamheten igen.

  3. Mia Vävare skriver:

    Mycket bra skrivet!

  4. Fredrik Eriksson skriver:

    Strejka! Det har gått för långt …

  5. Björn Hultman skriver:

    Jag håller med dig i mycket, men vi får inte glömma att barn och ungdomar är det dyraste vi har och resurser ska inte kunna vara någon ursäkt för att inte ge det stöd dom behöver. Vi behöver fler stödpersonal som är speciellt anställda för att finnas för eleverna, bland korridorer och lektioner där en ordinarie lärare inte räcker till.

    Skollagen ska inte lekas med eller tolkas på annat sätt än att problemen måste försöka åtgärdas på andra sätt om nu resurser är orsaken till problemet. Att skylla på resurser är därför för min åsikt inte något giltigt skäl till att eleverna fortsätter en skolgång utan tillräckligt med stöd. Detta kostar samhället ännu mer pengar i framtiden i så fall.

    • furirflexibel skriver:

      Självklart gör man som pedagog sitt yttersta för att ge det stöd man kan, men när resursfördelningen ser ut som den gör räcker man ändå aldrig till. Det är inte så att man väljer att fullt ut stötta den ena eller andra gruppen elever, tråkigt nog blir det väl ofta så i slutändan att ingen riktigt får det den behöver. Men vi behöver också en rimlig arbetsbelastning för att orka.

  6. lapppi skriver:

    vad skulle hända om skolan fick de ökade ekonomiska resurserna som ALLA lärare skriker efter?

    • Pekka Karvonen skriver:

      Då skulle vi inte skjuta på framtiden de kostnader som en misslyckad skolgång genererar samhället. Vi pratar om storleksordningen 15 000 000 kr per utslagen ungdom – och då har vi inte ens börjat diskutera det mänskliga lidandet.

      Med även rätt lönenivå kanske vi tom. kan få folk att söka till läraryrket?

      • May Launy skriver:

        Pekka

        Fint att du lyfter fram den enorma kostnaden i både samhällskostnad och lidande. Skolan är vårt samhälles grundstöttepelare. Lärarna står för en stor samhällsinsats och ska ha rimligt betalt och tillräckligt med verktyg för att kunna klara sitt uppdrag.
        Faller skolan faller det samhälle som vi vill ha. Skolan berör alla medborgare i landet på ett eller annat sätt.

        Ett samhälle behöver välutbildade samhällsmedborgare som kan bidra positivt i samhällsutvecklingen. Vi behöver inte och vi kan konkret klara att motverka att en stor grupp människor medvetet ställs utanför gemenskapen, om lärarna bara får tillgång till de resurser som vi ber om och behöver.

        Nu lägger kommunerna över kostnaden på staten istället, som får betala för alla de medborgare som ställs utanför i ett senare skede. Det är kontraproduktivt. Stat och kommun skall inte motverka varandra utan värna om alla i vårt samhälle. Ett samhälle som står upp för solidaritet, tolerans och medmännsklighet gentemot varandra. Kommun och stat behöver börja sammarbeta för att lösa skolfrågan. Skolan är ett samhällsproblem inte ett kommunproblem, och framförallt så är det inte enbart ett lärarproblem.

  7. Britta skriver:

    Bra skrivet av ”idiotförklarade”. Skämt åsido, visst är det cheferna som har yttersta ansvaret, rektor, kommun, osv … Kanske dags att förstatliga skolan? Inbillar mig att det kan bli bättre då, men, men…
    När inte skolan räcker till tenderar tyvärr skulden beläggas på den som behöver stödet, eller mobboffret. Det är tredje part som får ta den värsta smällen, både kunskapsmässigt, fysiskt och psykiskt. Det är iaf den erfarenhet jag har. Barnet ifråga har varit idiotförklarad (familjen också) i mer än 5 år tills de störande ”momenten” försvann och det sista skolåret, eller rättare sagt sista terminen eftersom det tog en termin att vagga in och tro på en annorlunda och trygg tillvaro på skolan, äntligen blev en termin där barnet fick visa vem den var och för en gång skull orkade studera upp lite betyg.
    Hela familjer mår dåligt och säkerligen flera lärare också. Du har alldeles rätt i att det kostar mera i slutänden.

    /Idiotförklarad i 6 år nu!

  8. Jag förstår mig inte riktigt på hur skolan fungerar. Det är känt att varje barn lär sig olika, varför har du inte ett pedagogiskt prov inför skolstarten där du fastslår vilken grupp barnet tillhör och sedan får läraren anpassa sin undervisning utifrån deras behov.
    En annan lösning skulle ju kunna vara två lärare i varje klass. En som ansvarar för undervisning och en som finns ute i klassrummet och lyssnar på eleverna.

    • Jenny S skriver:

      allvarligt Henrik D. Ragnevid!! Driver du med oss nu eller?
      Tror du inte vi har stenkoll på vilken nivå våra elever befinner sig på? Kan tala om för dig att det har vi… Men hur skulle du anpassa din undervisning om du har allt från de som knappt förstår svenska till de som ligger på en mycket hög nivå, om du har 30 stycken i en klass i ett ämne? Och självklart skulle det vara bra med två lärare/klass men tror du det är gratis eller?

  9. Artikeln sätter fingret på något väldigt viktigt och sällan uppmärksammat. Kostnaden för alla elever som inte klarar sig genom skolan är ju enorm! Men så investera redan nu i skolan då INNAN den kostnaden blir verklig. Det rör sig ju inte endast om kronor och ören utan inte minst ett stukat självförtroende och självbild som tar sååå lång tid att bygga upp igen och som ”drabbar” många fler än det enskilda barnet.
    Hur svårt kan det vara att göra den matten Björklund?
    läs mer på http://www.5minuterforbarnen.se

  10. Lena Lundblad skriver:

    Det här skrev jag på en aspberger sidan och jag vill på något sätt få igång föräldrar att höja sin röster för vi är lika förtvivlade.

    Finns det någon som har någon ide och kan hjälpa mej. Hur kan jag som arg mamma få fatt i och engagera fler arga mammor?

    På ett föräldrar möte på skolan i 8.an blev det för mej uppenbart att alla de som har barn som följer normen och det inte är problem i skolan de tror att vi har ett fungerande system som kan fånga upp och hjälpa till när svårigheter blir. Men som många med mej har fått erfara så tar det här väldigt lång tid och ibland om man har tur så får man hjälp och har man otur så kan det bli riktigt otrevligt. Det är många föräldrar som kämpar en ovis kamp där skolans budget ofta sätter krokben på även det vänligaste rektorer.

    Jag har också sett att det finns många som har väldigt fina bloggar och som har en förmåga att sätta ord på den förtvivlan vi många känner. Men jag tror inte man söker och finner och läser en sån blogg om man inte själv känner ett behov av det. Och med det vill jag säga är att jag tror inte att de skapar en så stor debatt som den här frågan egentligen behöver. Den behöver lyftas upp i ljuset och till allmänhetens kännedom.

    För jag tror att många tror som jag trodde att vi söker hjälp på bup och vi går på möten på skolan och det finns hjälp att få. Och visst finns det hjälp men det är en snårskog och det tar tid och under den tiden så är det många sorgsna dagar. Så därför vill jag uppmana alla som kan att försök att i er lokal tidning skriva insändare som belyser problemet.

    Till slut måste media drevet reagera och de om några, kan och har kunskap om hur man finner fakta och gör stora rubriker. Och om politiker tillslut börjar se att här är det något. en vind som blåser. Då först kommer det att bli en förändring. Så snälla alla på sitt sätt försök att skriv insändare i tidningen. Man får vara anonym och gör det någon gång nu och då. Problemet måste synas och tas upp så att alla får se det Häng på med kommentarer när helst en artikel som berör ämnet skolan skrivs. Var kreativ och ihärdig….

    Som sagt! vad mer kan jag göra?
    Arg Mamma!

    • furirflexibel skriver:

      Tack för dina kommentarer! En sak man kan göra för att sprida kunskap om hur det faktiskt ser ut är att dela blogginlägg på facebook, på så sätt hamnar de mitt framför näsan även på dem som inte aktivt söker efter dem. Men jag håller med om att ett djupare uppmärksammande i media, inte som nu, att man bara med jämna mellanrum skriver ”skolan/lärarna är kass”. Det behövs en djupare granskning av vad kommunerna gör, hur de hanterar pengarna och hur de lever upp till skollagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: