Gastbloggare nr 9

Nationella proven  – smärtsamt är vad det är

Jag jobbar med årskurserna 7-9 i en av Stockholmsförortsskolorna där majoriteten av eleverna är födda i annat land eller har en eller båda föräldrarna födda i annat land; i snitt har vi väl ungefär 3-5 per klass om 25 elever som INTE hör till någon av dessa två grupperingar. Hos oss är det ”helsvenskarna” som är i ordentlig minoritet. Vi älskar våra elever och våra jobb men ibland gör vardagen bara för ont.

Så här sista veckorna av terminen har mina kollegor och jag genomfört ännu ett prov i raden som skjuter våra elever i vänsterfoten och sedan uppmanar dem att springa en mil med blödande fot. För det är ungefär så smärtsamt det här med nationella prov är för våra elever i landet som är flerspråkiga och som inte varit i landet så länge. När de missar poäng och uppgifter INTE för att de saknar ämneskunskaperna de behöver UTAN för att de inte kan klara av svenskan som används på dessa prov. När svenskan i vissa fall är så att mina flerspråkiga kollegor som ändå bott i landet i 25 år eller så inte är helt säker på hur de ska tolka uppgifterna! Men att ge det till våra elever som varit i landet i ett par år och förvänta sig att de ska fixa det – det är helt i sin ordning tycker “systemet”. Helt otroligt. Men det är så vi tvingas göra. Men vi gillar det inte. Vi vill inte ha det såhär. Vi förstår tanken bakom. Men i verkligheten är det inte så enkelt som på papperet.

Hur upplyftande och motiverande för framtiden är det egentligen för dessa ungdomar att skriva ännu ett prov som de inte “klarar av”? De kämpar stenhårt och så går det ändå inte vägen. Vem som helst skulle väl ge upp till slut. Är det kunskapsutvecklande? Leder det till högre måluppfyllelse? Visar det upp en rättvis bild av våra elevers kunskaper? Vi tvivlar starkt.

Vi som pedagoger ger feedback på de nationella proven år efter år, men vi ser inga förändringar. Till slut börjar vi undra över om det är någon mening att ta sig tiden att lämna feedback eller om vi istället borde använda den tiden till att försöka “rädda livet” på våra elever som bokstavligen mår dåligt på grund av dessa nationella prov. Våra elever som gråtande ber om hjälp att förklara för sina föräldrar varför de missat så många poäng på ett sådant VIKTIGT prov som ett nationellt…

…och återigen lyfter vi telefonen och ringer tolkförmedlingen och bokar in en ny tid för samtal. För åter igen så gör vi vad vi kan för våra elever. För att deras liv i skolan är vårt liv i skolan. Och det gör ont att se dem lida.

Annonser

3 thoughts on “Gastbloggare nr 9

  1. Näsanöverytan skriver:

    Känner så väl igen det här har precis samma erfarenhet. Ibland funderar man över om det är meningen att proven ska sålla ut en del elever från andra. Man använder frekvent uppenbara svårigheter för elever som har annat modersmål än svenska som presens participformer¨i frågeställningarna som man VET ställer till det för våra elever, massor med nominaliseringar etc. Det är sorgligt. Skickar in påpekanden vart år om att man inte kan använda proven i dess nuvarande utformning för att mäta elevernas ämneskunskaper eftersom de är konstruerade på ett exkluderande sätt.

  2. Bertil Törestad skriver:

    Skulle det inte blir diskriminerande att utestänga vissa elever från proven? Hur drar man gränsen för när tillräcklig språkkunnighet uppnås för att kunna delta.
    Vi gör ofta eleverna en björntjänst genom att dalta för mycket med dem.

  3. Monika Ringborg skriver:

    Jag förstår till fullo. Det handlar ju inte om elever som inte har kunskaper i olika ämnen utan att de saknar färdighet och förtrogenhet i det svenska språket. Det borde vara möjligt att anordna ett alternativt nationellt prov med ”enkel”, konkret svenska men med samma kunskapsnivå i ämnet. För vad man gör nu är att man testar svenska språket, inte ämnet. Det är viktigt att testa svenskan, men inom ämnet svenska och ingen annanstans.

    Det skulle vara att möta eleverna utifrån deras egna förutsättningar, som jag personligen ser det och som jag tolkar läroplanens formuleringar. Det skall ju inte vara så att eleverna måste kunna svenska som en infödd svensk innan de får möjlighet att visa vad de har för ämneskunskaper i övrigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: