Kallet

Är läraryrket ett kall?

Om man slår upp ordet ”kall” I SAOL så står det: ”livsuppgift vartill ngn känner sig kallad”. So far, so good. Tittar man på alla lärares favoritsajt, Wikipedia, så står där att ”En kallelse är Guds uppmaning till bestämda insatser och kan träffa människan plötsligt eller efter en tids sökande”. Är vi uppmanade av en högre makt, kalla den vad vi vill, att bli lärare? Och vad innebär det i så fall?

En rektor sa för en tid sen, på fullaste allvar, till en av sina medarbetare ”Det finns lärare som ser det här som bara ett jobb!” med tydlig undermening att det var så mycket mer än bara ett jobb. Är det det? Är det därför så många lärare jobbar mer än de 45 timmar per vecka som de har betalt för (och ganska dåligt betalt, om du frågar mig!)? Är det därför vi svettas och vrider oss i våra sängar över pedagogiska problem som i nattmörkret får orimliga proportioner?

Bör läraryrket vara ett kall? Några verkar på fullaste allvar anse att lärare inte behöver få 10 000 kr mer / månad, eftersom ”man ska inte välja att bli lärare för lönen!” Nehej, nej, inte det. Bör jag tycka att det är så himla kul att stressa ihjäl mig och sen bli utskälld att jag gör det gratis? Ja, jag är lite ironisk nu. Faktiskt. För vem skulle komma och säga att en läkare inte ska ha så mycket betalt, för de ska minsann inte välja att bli läkare för lönen? I min värld väljer ganska få människor att utbilda sig till något ”bara för lönen”. Man brukar ha ett visst intresse för det man vill jobba med också. Kanske till och med känna sig kallad?

Ska vi i så fall jobba gratis? Ska vi ägna inarbetad ledighet åt att rätta, eller ta ut kompledighet för att rätta? Ska vi tacka och ta emot när vår yrkesskicklighet spottas på och vår kompetens släpas i smutsen, för att ytterligare en undersökning visar att färre och färre når målen? Eller ska vi säga stopp, det här går inte. Säga som det är – uppdraget är orimligt i sin nuvarande form?

Är läraryrket ett kall? Eller ska vi bli lite mer kallhamrade och se det som bara ett jobb, och säga ifrån i stället för att jobba ihjäl oss för att mörka för de brister som faktiskt finns?

Är det dags för myteri?

Annonser

6 thoughts on “Kallet

  1. Mummelfia skriver:

    När jag utbildade mig till lärare (var klar för fem år sedan) gjorde jag det för att jag alltid velat bli lärare. Jag gjorde några avstickare på vägen men bestämde mig tillslut för att ta lärarexaman iallfall. Från början tyckte jag jobbet var vansinnigt roligt, givande och stimulerande. Jag la stor tid på att förbereda roliga lektioner och att leta material. Sakta men säkert har jag insett att det inte går att prioritera lektionsplaneringen för när åtgärdsprogram är skrivna, möten gjorda och allt annat då är det inte mycket tid kvar. Morgondagens planering gör jag allt för ofta under den sista kvarten innan jag går hem. Känns inte alls roligt, inspirerande eller givande. Under mina första år gjorde jag stora delar av planeringen på min fritid men har mer och mer börjat undra varför. Varför ska jag som tjänar 21600 kr i månaden sitta på min fritid och planera barnens undervisning för att den ska bli rolig och intressant. Faktiskt är lönefrågan en stor nagel i ögat på mig. Jag ser inte lärarjobbet som ett kall utan som ett jobb och numera gör jag vad arbetsgivaren betalar för, inte mer. Jag jobbar mina 45 timmar och resten får vara!

  2. Tor skriver:

    Läraryrket är inget kall. Det har aldrig varit ett kall och kommer heller aldrig bli ett kall.

    Att du ens tar upp frågan…

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Tja, tillräckligt många verkar mena att det ska vara det för att frågan ska vara intressant, tycker jag och många med mig. T ex har jag hört en hel del säga, som jag skriver om, att man inte ska vilja bli lärare för lönen (och att det därför inte ska vara ett yrke med högre lön än idag). Många verkar också mena att vilka arbetsvillkor som helst är acceptabla och att alla som tycker nåt annat bara gnäller. Det talar för att det ses som ett kall, tycker jag. Vad tycker du?

  3. Tor skriver:

    Nej, man blir inte lärare för lönens skull, det håller jag med om. Egentligen borde det vara så kan jag tycka. Tänk om läraren och läkaren hade ungefär samma löner. Vilka lärare vi skulle få då!
    Men när lönen är så pass låg som den faktiskt är idag så måste arbetsvillkoren vara bättre. De som säger att en lärare måste klara av usla arbetsförhållanden för att det är ett kall anser jag pratar ren strunt. Det är ett JOBB som vilket annat.
    Du skriver att ”Många verkar också mena att vilka arbetsvillkor som helst är acceptabla och att alla som tycker nåt annat bara gnäller.” Vilka är det som säger det egentligen? Det kan ju knappast vara lärarna själva…

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Nä, vag gäller ”gnället” så är det är nog ofta andra än lärare även om det finns lärare som säger så med. Men icke-lärare behöver ju förstå och inse vad vår arbetssituation gör med skolan och eleverna(s måluppfyllelse) och många av dessa verkar nu tycka att vi mest gnäller och borde gilla läget.

  4. Språkfröken skriver:

    Jag gjorde det. Sade stopp, det här går inte – uppdraget är orimligt i sin nuvarande form – och lämnade in min avskedsansökan. Efter drygt 20 år i yrket. Och med flaggan i topp 🙂
    Nu byter jag yrke. Så fort jag hittar något…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: