Whistleblowing

Alla tycker och tänker om skolan, för alla har ju själva gått i skolan. Länge tänkte jag att skolan är så omdebatterad och utskälld att det bästa nog vore om vi, lärarkåren, arbetade på i tystnad och lät debatten sköta sig själv. Jag har inte varit ensam om att tänka så. När rapporterna om försämrade resultat haglar över oss är det lätt att bli missmodig och matt. Gång på gång läser vi om hur dålig skolan är, och om hur svenska elever presterar allt sämre.

Vad gör vi som yrkeskår? Ger vi oss in i debatten? Knappast. Nej, vi spottar i nävarna och tar nya tag. Skam den som ger sig, tänker vi, och vrider och vänder på oss själva för att komma till rätta med problemen. Vi arbetar än mer, vi stångar oss blodiga, men fortfarande sjunker elevernas resultat.

Nu har vi testat att tiga ihjäl problemen. Det har inte fungerat. Nu är det dags att göra oss hörda. Vi måste, samstämmigt, vittna om det som håller på att ske i svensk skola nu. Runt om i landet behöver vi whistleblowers som berättar om det som är fel. För problemen i svensk skola handlar inte om att vi har en ovanligt dålig lärarkår. Det handlar om att vi har för låg elevpeng och att lärarna åläggs orimliga administrationsuppdrag.

Annonser

9 thoughts on “Whistleblowing

  1. HA skriver:

    Äsch, det är ingen ide så länge det finns lärare som lägger nästan all tid på sitt jobb, som inte har familj, som tycker att lite uppskattning från rektorn är mer värt än en vettig lön. Och så länge som det finns folk som kan kvacka ett tag. Det finns helt enkelt för många som accepterar läget. Ibland undrar jag om man måste vara korkad för att jobba vidare i skolan.

  2. Sliten skriver:

    Ni skriver att ni får flera berättelser om dagen av trötta/slitna lärare som har fått nog. Publicera alla bidrag, låt alla röster höras! Ju fler, desto bättre. Vi måste synliggöras, vi måste höras. Samma sorts berättelse är samma sorts problem som ingen gör någonting åt. Dåligt skrivet? Vi är slut allihop, men möblera om och korrigera texten där det behövs och publicera den. Skit i språkpoliser, kommunikationen är viktigt! Om inte annat så är det till liten tröst för den som har tagit sig tid och skrivit av sig. För där ringer en varningsklocka, där i ensamheten bakom skärmen. Där är gästbloggare nr. 1, 2, 3, …, n ensam som vågar skriva ner sina känslor. Hamnar de i det tysta då känns det ännu mer ensamt efteråt.

    • Bandsågsbanditen skriver:

      Vi är tacksamma för alla bidrag och kommentarer som kommer in och vi tar till oss vad du säger, men sedan är det också så att vi som ligger bakom Lärarmyteriet inte har möjlighet att arbeta med texter i den utsträckning som ibland skulle behövas. Ibland måste vi tacka nej till gastinlägg, av olika anledningar. Man kan alltid kommentera på bloggen/Facebook om man vill göra sin röst hörd.

      Fortsätt skicka in inlägg och kommentarer och fortsätt kämpa för en bättre skola, för både lärare och elever!

  3. fritidspedagogen skriver:

    Varför så rädda för att tala öppet? Fritidspedagogerna har skrivit öppet på facebook om missförhållandena i över 1 år nu och ingen har utsatts för represalier så vitt jag vet.

    http://www.facebook.com/#!/groups/185723974812586/

    http://www.facebook.com/#!/groups/164319373647448/

    http://www.facebook.com/#!/groups/176135325796832/

    http://www.facebook.com/#!/groups/144190302377732/

    • Bandsågsbanditen skriver:

      Medlemmar i lärarmyteriet har de facto råkat ut för repressalier till följd av att missförhållanden rapporterats till utomstående. Därför skulle inte lärarmyteriet existera över huvud taget om inte möjligheten till anonymitet fanns.

  4. Kristian Larsson skriver:

    Vad skall man blåsa för(eller emot)?

    Lärarna har inte makten i skolan, det har först och främst skolbyråkrater, politiker och föräldrar/elever i och med att de blivit kunder i skolans kommersialisering.

    Om lärarna vill ha en förändring bör de ta makten i skolan och först och främst rikta in sig på sin egen professionalisering.

    Lärare idag gör inte ett professionellt jobb.

    De kanske gör ett bra jobb, ett kompetent jobb, ett mycket viktigt jobb, men utan att äga läraruppdraget och dess definition av lärararbete kan lärare inte hävda att de gör ett till professionen välpreciserat och professionellt arbete. Ett arbete där lärare avgör vad som är ‘standard practice’ och vad som är ‘malpractice’.

    Stiegler och Hiebert beskriver i boken Teaching gap att en professionell läkare använder sig av standard practice – allt annat är malpractice.

    Ett sätt att arbeta med professionalitet är kanske att särskilja arbetsuppgifterna, eller att ge vissa av arbetsuppgifterna lite mer tid. Lektionsundervisningen är rätt enkel att tidsbestämma men det är de övriga uppdragen som kan svämma över, vad innebär t ex mentorskapet? Och skall man ge ”generell konfliktlösning” avsatt tid? Hur mycket skall man ägna sig åt skolutveckling? Är det OK att arbeta med och dokumentera beteendekorrigering av elever i skolan?

    Om man skall whistleblowa, vad är det man skall blåsa för? Om det fanns en lagstiftning som stödjer lärare i vad de skall ägna tid åt och inte och om det fanns klara regler för hur en skolverksamhet skall bedrivas borde detta inte vara något problem.

    Jag har själv jobbat som vikarie i tio år i grundskola och gymnasieskola i Stockholmsområdet och jag har flera gånger velat blåsa i en visselpipa av orsaker som dels varit fullständigt legitima: det saknas omsorgspersonal på skolan, det saknas bibliotek på skolan, det saknas läromedel, det saknas adekvata lektionssalar för specifika ämnen, eleverna får inte den mängd timmar som de har rätt till enligt skollag, lärarna belastas med administrativa uppgifter långt utöver det skollag och läroplan kräver, skolorna sätter betyg för att skapa elev/föräldernöjdhet dvs kundnöjdhet för att underlätta i processen att värva mer kunder.

    men också över andra problem som inte faller inom ramarna för skolarbetet såsom det regleras i skollag och läroplaner men inverkar kraftigt på lärararbetet t ex: grov personalmobbning, elever med svåra sociala problem där lärarna inte har myndighet att lösa problemen och inte får stöd av andra myndigheter att åtgärda problemen.

    Om det fanns ett tydligare läraruppdrag med tydliga bestämmelser över lärares arbetsuppgifter(kanske där den som anställer faktiskt måste specificera uppdraget) och tidsbegränsning eller iallafall en tidsuppskattning för hur lång tid olika moment får/kan ta, som är professionellt bestämt av lärare så kan det bli mycket lättare att blåsa i visselpipan.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Kanske är det just en riktigt arbetsbeskrivning som är det allra viktigaste?

    • Fänrik Stålull skriver:

      Huvudet på spiken. Tack för att du tog dig tid att skriva detta, Kristian.

      /Fänrik Stålull

  5. Näsanöverytan skriver:

    Helt rätt, lärare är de mest stryktåliga och förändringsbenägna människor jag känner. Alla förändringar angrips utifrån hur man kan implementera dem på bästa sätt för eleverna. Men det finns gränser för allt. Den gränsen är faktiskt nådd för länge sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: