Bli lärare – om du törs!

Min lärarutbildning inleddes med stora ord som ”Lärare är det viktigaste yrket i världen” och ”Läraryrket är ett av de roligaste som finns”. Sedan tog de snabbt ner oss på jorden och fick oss att inse svårigheten (omöjligheten?) i att undervisa 30 elever i samma klassrum efter individuella mål och samtidigt tillgodose allas behov av att bli sedda. De talade om de första åren som lärare som hundår, att vi skulle vara glada om vi orkade igenom dem utan att bli utbrända, och att vi skulle sänka våra krav och sikta på att skaffa oss erfarenhet. I första hand bara överleva, vara beredda på att misslyckas. Det var på allvar.

Med tiden insåg jag att allvaret var större än så, idag hinner inte ens ambitiösa och erfarna lärare med kärnan i läraryrket – att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Överallt i landet, inte bara här bland oss myterister, har lärare fått nog. Jag ser mina förebilder i form av erfarna och trygga lärare, bryta ihop och ge upp. De kan inte längre ge sina elever det de är utbildade för utan har fullt upp med att hålla huvudet ovanför ytan. Mitt ibland detta hav av kämpande lärare står jag, tveksam.

Vågar jag verkligen kasta mig ut i detta? Ska jag utsätta mig för denna enorma press, detta enorma ansvar, för en skitlön? Hoppa i – törs jag? Jag är rädd att jag kommer att drunkna.

Annonser

7 thoughts on “Bli lärare – om du törs!

  1. L skriver:

    Ja vad ska man säga… Det stämmer ju, det du skriver, både om ”dået” och nuet… Jag har jobbat som lärare i snart tio år. De första åren var hundår, jaa. Men som nybakad var det ju annat än nu som var slitigt. Då var man lite lyckligt ovetandes om delar i läraryrket och vad jag borde lyckas med/tänka på just för att jag var så ny. Nu ser och förstår jag ALLT så mycket mer och hur jag än sliter förmår jag inte tillgodose allt och alla! Jag försakar, barn, man, hem, vänner, mig själv för yrket…och andras barn… Just nu trampar jag de sista vattentrampen, kraftlöst men målinriktat… Två elevveckor kvar och jag måste hålla ihop det…

    • Bandsågsbanditen skriver:

      Du beskriver precis det jag är rädd för; att arbetet ska sluka all min tid och göra mig till en uttröttad liten trasa varje kväll.

  2. Daniel Hermansson skriver:

    Mitt enda svar är: Om du kan göra något annat så gör det. Gillar du att leda och utbilda ungdomar, bli idrottsledare eller någon annan sorts ungdomsledare.
    Ledsen, men det är det enda svar jag skulle kunna ge dig.

    • Bandsågsbanditen skriver:

      Det är ett svar som jag tyvärr fått mer och mer frekvent det sista. Mina tankar har rört sig åt det hållet men samtidigt känns det fruktansvärt onödigt att ha slängt flera års högskolestudier i sjön.

  3. Andreas Hult skriver:

    Låter precis som att göra lumpen som kompanibefäl. För 40 spänn om dagen.

  4. Anders Nordenberg skriver:

    Du kan söka jobb på en fin privatskola! Det kanske vore något för dej. Eller så kan du ägna dej åt undervisning som riktar sej till företag. Anpassning är lösenordet.

  5. […] vet inte vad du känner, men nog är det vanligare att höra och läsa om utbrända lärare och rektorer, sönderstressade och bullerskadade förskolepedagoger, fritidspedagoger som sliter […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: