Som lärare är man inte sjuk

Idag var en sådan dag som jag kände att ”nu orkar jag bara inte mer”. Jag var så stressad så jag inte kunde andas ordentligt. Hörde inte vad eleverna sa och visste inte var deras grejer var. Givetvis hade jag glömt att plocka fram en uppgift åt dem som jag lovat göra veckan innan.
Är det sunt att vara så här stressad? Min första tanke var att jag får sjukskriva mig för att lugna ner mig. Min andra tanke blev, fan då måste jag ju planera upp alla lektioner för vikarien (som de förhoppningsvis hittar). Skriva i ordning instruktioner för en vikarie som inte riktigt vet hur det är tänkt, som inte har någon koll på vad eleverna behöver lära sig, som stökar ner i salen så jag får plocka i ordning när jag orkar tillbaka.
Nej det är inget alternativ! Jag fortsätter gå till jobbet oavsett hur jag mår för det är jobbigare att vara hemma eftersom jag ändå måste planera min undervisning från sängen.
Men som den goda lärare jag är så blir jag alltid rejält sjuk när vi har en längre ledighet.

Advertisements

15 thoughts on “Som lärare är man inte sjuk

  1. L skriver:

    Nickar sååå instämmande. Ansvarskänslan gentemot elever som ofta far illa av vikariesituationer och en undervisning som inte blir som tänkt gör att man släpar sig till jobb trots sjukdom och utmattningssymtom. Jag eftersätter även mina barn vid sjukdom och behov av VAB av samma anledning…skäms för det men det är sant… Och vid VAB och egen sjukdom ;sim händer sällan) mejlad alltid kompletta planeringar med överdrivna detaljer…för barnens och vikariens bästa… detta trots rejäla avdrag vid VAB och sjukdom… Och i övrigt inga möjligheter till komp, smidiga lösningar om man själv ngn gång behöver vara ledig för sjukbesök el liknande… Med ett GIVANDE och TAGANDE skulle mycket mer vara flexibelt, sunt och lösbart. Nu är det endast fråga om GIVANDE för vår del…

  2. Mona skriver:

    Jag har känt en pedagogisk ådra i mig sen jag gick på gymnasiet och med liv och lust gick in för att förklara saker för mina klasskompisar som inte fattat. Historia, svenska… vid 23 insåg jag att jag ÄLSKAR att lära ut, jag dagdrömde ihop lektioner, blev läxhjälp på biblan, tog med mig grannarnas ungar på museiutflykter, älskade det.
    Men jag skulle aldrig någonsin få för mig att utbilda mig till lärare. Jag sörjer att jag inte får följa mitt livs kall, men jag vågar inte. Det ni gör är otroligt! Det finns inget vackrare än att vilja förmedla kunskap och dana intellekt… lärarrollen borde heligförklaras, ni är faktiskt mänsklighetens hopp!

    • Helena Roth skriver:

      Mona – detta är ju en skrämmande bild som borde komma ALLA till del. Här har vi en individ som brinner för något, men pga hur yrkessituationen är (så tolkar jag det jag läser i alla fall) för lärare så vågar inte du gå vidare och uppfylla din dröm att jobba som lärare.
      Skandal. Så kan vi inte ha det. Det är ju sådana som du som kan göra så enorm skillnad för eleverna!!
      /Helena, styrelseledamot i http://www.barnverket.se

      • Mona skriver:

        Jo jag var nog lite otydlig – det är uteslutande pga hur yrkessituationen ser ut som jag inte vågar ge mig in i det. Jag försöker bli läromedelsförfattare istället så jag får vara med på ett hörn ändå. Har funderat på att bli lärare utomlands, men det är ju här hemma jag vill vara! Det måste bli en förändring!!

    • louixenpixeln skriver:

      Jag gör i dagarna klart mitt första år som lärare (gymn. sv/en) och trots att det varit ett jobbigt år med mycket tårar och frustration ångrar jag inte mitt yrkesval en sekund. Det är ett fantasiskt yrke, jag lovar! Bara vi som arbetar i skolan kan förändra, och du låter som en framtida tillgång för skolan. Våga!

  3. H skriver:

    Ja, tyvärr är ju detta inget undantag utan en helt vanlig historia. Sen är vi också många som går i väggen.

    • virkpiraten skriver:

      Det jag funderar på är när ska man börja titta på varför så många lärare går in i väggen? Det läggs ju också på läraren att ”man inte klarar av tempot”, ”inte kan prioritera” eller vad det nu är. Man borde ju titta på vad som faktiskt är fel med yrkets arbetsvillkor när så många klappar ihop eller säger tack och hej! Arbetsgivaren borde ju vilja ha de bästa mest engagerade lärarna som går att uppbringa, men icke. Rektorerna skrämmer personal till att arbeta trots sjukskrivning med olika hot, men vem vågar prata om det. Och vart vänder man sig när sånt händer? Jag har varit sjukskriven för några år sedan, då förväntades det att jag skulle komma in och sätta betyg i alla fall. Jag förklarade med bestämdhet att jag inte tänkte göra det, men alla vågar inte säga emot när man redan ligger och rektorn ställer ytterligare krav. Facket i min kommun har åtskilda gånger påpekat uppåt att våra rektorer inte sköter sin personal speciellt bra, men det finns ingen som lyssnar. Var vänder man sig då?

      • H skriver:

        Det gäller att lämna lärarjobbet innan man hamnat i närheten av väggen och medan man fortfarande kan tänka klart.

        De lärare som tar på sig extrauppgifter och ”klarar allt” (singlar ofta!) sviker de av oss som inte orkar tempot av olika anledningar. Lärarsolidaritet önskas, inte enbart solidaritet gentemot ledning och elever.

  4. virkpiraten skriver:

    Ja det skulle jag behöva, men jag vill inte bli stämplad med att det är mig det är fel på. En sjukskrivning hjälper inte till att ändra på arbetsmiljön. Jag återanpassas till samma arbetsmiljö som innan, inget förändras. Möjligen får jag på kort sikt någon arbetsuppgift mindre som äts upp av något annat som ändå läggs på efter tiden. Jag tycker inte jag är sjuk det är arbetsbörda som är sjuk!

  5. trasselmamma skriver:

    Det som känns lite tråkigt är att man många gånger uppfattas som gnällig när man pratar med rektorn om att man har för mycket att göra. När en arbetskamrat sa ifrån bad rektorn henne att sänka sin ambitionsnivå. Hmmmm….

    Är själv väldigt sällan sjuk och detta är något mina elever faktiskt tänkt på. De säger att det är så skönt att jag alltid är där så att de vet vad de ska göra och kan få rätt hjälp.

    Faktum är att detta år har varit otroligt arbetssamt på min skola. Många nyheter och många elever i behov av särskilt stöd. Nu längtar jag faktiskt efter min semester för jag behöver pusta ut

    • Jenny S skriver:

      Så sa min rektor också när jag varit sjuk i drygt 1,5 vecka och kom in med en lista med allt som jag hade att arbeta i kapp efter sjukdomen…. Hans råd var att ta genvägar… vilket jag/mitt arbetslag sedan fick skit för, av en av föräldrarna…

  6. louixenpixeln skriver:

    Jag känner igen detta alltför väl. Stressen över att inte kunna vara sjuk, för även om jag stannar hemma vet jag att mer arbete väntar när jag kommer tillbaka. På den pytteskola jag arbetar på är det inte snack om vikarier, mina kollegor får helt enkelt gå in och ta närvaro och försöka styra skeppet när jag är hemma. Jag gör samma för dem, trots egna lektioner att planera/hålla/utvärdera.

  7. Språkfröken skriver:

    Ja detta med att inte orka vara sjuk, för det blir så mycket tyngre då, och att bli sjuk på varenda längre ledighet och tillbringa halva helgen i soffan för att man inte orkar annat. Nu är det slut med det!
    Jag är en erkänt duktig lärare sedan drygt 20 år.
    I veckan slog det mig att jag inte kommer att orka ge mer, så jag gick och sade upp mig. Direkt.
    Nu har jag känt lättnad i fem hela dagar 🙂

  8. virkpiraten skriver:

    Jag skulle så gärna vilja göra samma sak! Men man måste ju samtidigt betala räkningar, mat mm. Vad får man för annat jobb som sliten lärare.

    • Näsanöverytan skriver:

      Med tanke på hur vår arbetssituation ser ut borde vi kunna söka administrativa tjänster. Det är ju trots allt en stor del av vår vardag. Vi borde också kunna söka tjänster som innebär kundkonktakter på grund av vår pedagogiska bakgrund. Internutbildningar inom företag etc. Jag tror egentligen att det finns en hel del som vi skulle kunna trots allt är vårt arbete betydligt mer än att undervisa eftersom undervisningen har blivit en bisak inom skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: