Hur väcker vi allmänheten?

Vi vill ha alla kloka läsares tips på hur vi når ut till de som verkligen berörs av hur dagens skola ser ut, föräldrarna till eleverna vi undervisar, samt även till den breda allmänheten.

Många som läser och kommenterar här i bloggen är säkert lärare själva, hur tycker ni att vi ska göra rent konkret för att få upp allmänhetens intresse för dessa skolfrågor som är så viktiga? Hur gör vi för att föräldrarna ska förstå vidden av hur skolpolitiken påverkar deras barns utbildning och framtida liv? Lämnar vi ut flygblad eller hur gör vi? Vad är ditt bästa förslag på hur vi bildar opinion bland andra än lärare?

Vi försöker ju här i bloggen förklara hur vår vardag ser ut, inte för att ”klaga av oss” utan för att få till en förändring till det bättre i en av Sveriges viktigaste arbetsplatser. Hjälp oss nå ut till de som kan påverka vår och sina barns skolsituation! Ge oss alla era tips och idéer – tillsammans kan vi göra skillnad!

Advertisements

26 thoughts on “Hur väcker vi allmänheten?

  1. Iréne skriver:

    För länge sedan såg jag en fantastisk dokumentär om en stam i Afrika som hade möte. De som talade fick tala så länge de ville…de åt, drack, talade, lyssnade, diskuterade ända tills de hade löst problemet och då var alla också överens. Det tog ett par dygn. Dokumentären var 12 timmar lång…
    Något liknande krävs nog…det är så mycket hit och dit i ‘skoldebatten’, ämnen och åtgärder flyger genom media och aldrig fokuserar man.
    Jag har arbetat mycket med ungdomar som haft problem i skolan och jag har märkt hur lite de vuxna förstår hur barnen tänker, varför…de måste ha superförtroende för den vuxne, då öppnar de sig helt…
    Föräldrar måste förstå att det inte bara är korta utvecklingssamtal som gäller…
    Osv…

  2. May skriver:

    Berrättelserna om hur dåligt det egentligen fungerar i skolan måste fortsätta att komma ut i ljuset. Att sprida bloggen är viktigt, samt att fortsätta att tala ”sanning” om hur det faktiskt ser ut. Den bild som folk har gällande skolan, stämmer verkjligen inte alls överrens med hur det i verkligheten ser ut. Något som det talas alldeles för lite om, är mängden av de fruktansvärda och kränkande repressalier som rektorer utsätter lärare för om de ”försöker stoppa mobbning i skolan och göra sitt arbete ordentligt” .

    ”Fear by management” är många rektorers sätt att styra och kontrollera lärarna, och det i ett fritt och demokratiskt land år 2012. Arbetsgivaren och rektorer menar att det är så de väljer att ”leda och fördela arbetet”, när det egentligen inte handlar om något annat än deras egna besparingar, härskartekniker och vuxenmobbning, vilket är olagligt. Allt för att dölja att kommunerna faktiskt inte klarar av sitt ”uppdrag, som är att leda och utveckla den svenska skolan!” Denna misskötsel måste få ett slut..Vart tog solidaritet med varandra och ett gemensamt samhälleligt ansvar för nästa generation vägen?

  3. adjunktohlsson skriver:

    Jag tror att vi måste inse i vilken verklighet vi verkar i. Vi kan aldrig vinna sympatier om vi inte visar vilket oerhört ansvar vi tar. Om vi visar hur duktiga vi är och vilka mirakel vi utför varje dag så kan vi få opinionen med oss. Men om vi gnäller över att vi måste fylla i papper eller att vi inte kan utföra vårt arbete så tror jag att de flesta tänker att det beror på vår egen inkompetens och vår egen oduglighet. Tyvärr, men så tror jag att det är.
    Vi måste visa hur duktiga vi är, och att samhället inte klarar sig utan oss. Visa alla de goda exemplen alltså och gnäll mindre. Ingen lyssnar om vi gnäller över vardagspussel eller byråkrati, för det är problem som alla andra har.
    Sen tror jag att Staten måste gå in och ta huvudansvaret för skolan omedelbart, det är bara med en huvudman som vi kan börja förbättra skolan.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Hur tänker du då att vi kan visa dessa goda exempel, som faktiskt finns överallt? Och hur påverkar vi så att staten tar det ansvaret?

      (Sedan kan jag personligen tycka att det är skillnad på administration och administration. Det finns sådan administration som vi aldrig kommer undan och som är bra, och sedan finns det resten som i många fall tar så mycket tid att man inte hinner planera lektioner. Då blir det snett. Jag vet att många andra yrken har mycket administration också, men att t ex en läkare ska lägga tid på administration och inte träffa patienter tycker jag är helt huvudlöst och kan jämföras med att lärare inte hinner förbereda lektioner pga administrationsbördan.)

      • adjunktohlsson skriver:

        Jag tror att sjukvården, äldrevården, polisen och mycket annan offentlig verksamhet har samma problem som vi. Andra varianter men i grunden samma problem. Där grundproblemet är att det är skattesedeln som ska finansiera. Missförstå mig inte, jag är inte för en privatisering som lösning. Men om skatten finansierar så drar man ner på kostnader för det är politiskt omöjligt att höja skatten. För att då säkra att man får igen pengarna så satsar man på administration, kontroll och kvalitetssäkring. Saker som ingen vet vad det är egentligen. Alltså sväller kostnaden men kvaliten blir inte bättre. Ny administration och ny kontroll blir svaret.
        Vägen ur träsket är en huvudman. LR och Lärarförbundet måste kräva statligt ansvar. Vi måste visa att det är vi lärare, inte rektorer, skolkanslitjänstemän, utbildningspolitiker, föräldraorganisationer etc som bäst avgör vad som är bäst för svensk skola.
        Det gör vi genom att uppträda professionellt i alla sammanhang. HUR? Jag menar att vi ska vägra göra meningslöst skit. Vi måste visa vad en kollega kallade Civil Demens; ”Oj, det har jag glömt” ”Oj, det måste ha ramlar mellan två stolar”… Prioritera vår undervisning. Och sköta den genom att faktiskt göra vårt allra bästa. Många lärare gör det, men inte alla. Vi måste vara självkritiska där, tycker jag. En snickrare skulle aldrig aldrig åka till bygget en lördag för att han inte hann spika färdigt ett plank dagen innan. Men det gör vi. Varför?

    • Fröken facklig skriver:

      En av anledningarna till att vi är där vi är i skolan idag är ju att vi varit alldeles för ”duktiga”. Man kan spara och spara utan att kvalitén går ner på elevernas lärande (eller ja det stämmer ju inte för nu kan de ju mindre, men då skyller man på lärarna. Fast det till största del är samma lärare som lärde ut för 15-20 år sedan). Man kan inte spara in på tunnare plåt, eller sämre materiel till bilar då håller de inte måttet för säkerheten. I skolan kan man tyvärr inte mäta det lika enkelt, men skolan klarar inte fler besparingar eller degradering av lärarnas förtroende. Jag tror vi är på botten, och då fortsätta visa oss duktiga genom att trolla med knäna är inte ett sätt att få högre lön, mindre arbetsbörda och högre status. Ska vi visa att samhället inte klarar sig utan oss kan vi bara göra det genom att inte finnas där för samhället. Om du som lärare sopar för din kommuns besparingar, fixar jobbet ändå vad visar det?
      Jag vill inte jobba i den verklighet skolan befinner sig i nu! När jag började som lärare för ett antal år sedan såg skolans verklighet inte lika dan ut, jag hann planera och följa upp mina lektioner, det hinner jag inte nu. Varför ska man inte påvisa det?

      • Jessica skriver:

        Bra fråga! Jag upplever samma sak! Men det är inte så enkelt att bara byta jobb…

      • adjunktohlsson skriver:

        Klart du ska påtala problemen. Men du kan inte räkna med att folk lyssnar. För de har ju andra problem, tyvärr. Vi måste visa att vi är värda en högre lön. Vi måste visa att det är oss man ska lyssna på, inte rektorer eller skolpolitiker. Det gör vi genom att genomföra bra lektioner. Genom att vara professionella. Säga nej till skit som läggs på oss. Visa civil kurage och vägra utföra skitgöra. Jag personligen ”glömmer” väldigt mycket under en vecka, och vet ni vad, det är ALDRIG någon som frågar.

  4. Helena Roth skriver:

    Här har ni ju onekligen 64000-kronors frågan!! 🙂
    Jag är själv engagerad i http://www.barnverket.nu, http://www.facebook.com/VidedalRisebergaFF samt http://www.dromfabriken.org där jag, i olika konstellationer och med olika medel, försöker göra just det ni skriver om här – nämligen förändra (till det bättre) inom skolan, lyfta fram goda exempel, väcka opinion och få människor att börja fundera över vilket samhälle vi vill ha i framtiden och hur kan man då matcha skola/fritids/barnomsorg på ett bra sätt.

    En sak jag tänker är ju att vi är så många som jobbar för samma sak, men alla gör vi det på vår egen kammare, sas –> tänk så mycket mer vi skulle synas och höras om vi jobbade tillsammans!! DÅ skulle våra röster höras må jag säga!

  5. Eva skriver:

    Jag upplever också att våra klagomål kan ses som just ”gnäll”. Sen är det intressant inom vilka yrken man talar om gnäll. Har det någonsin kallats gnäll då personer inom mansdominerade yrken vill ha bättre lön eller bättre villkor? Nej, precis! Detta visar vilken låg status ett yrke får så fort fler kvinnor än män har ett yrke. Klagar personer inom mansdominerade yrken talar man om rättigheter medan det är gnäll i kvinnodominerade yrken.

    Jag tror att det yttersta ansvaret är facket och om inte de tar ut oss i strejk får vi väl skriva listor på krav om strejk.

    Vi har tidigare sett att det inte spelar någon som helst roll att bara ”jobba på” och jobba i det tysta. Ingen tackar oss genom förbättrade villkor och högre lön utan endast en klapp på axeln. Är det vad vi vill?

    • Fröken facklig skriver:

      Eva, håller med om allt du skriver!

    • adjunktohlsson skriver:

      Jag håller med dig om att det finns en genusaspekt men tror att vi tyvärr inte är ensama om den. Vad är unikt med lärarjobbet? Vad kan vi som ingen annan kan? Hur får vi ut det, positiva, budskapet?
      Strejk? Visst, men det löser inte de strukturella problemen.

      • Fröken facklig skriver:

        Jag skiter i om vi är ensamma om problemet eller inte! Det här är VÅRT problem just nu. När sjuksköterskorna behöver mitt stöd ställer jag upp på deras kamp, jag svara inte dem: ”jag är lärare, vi har det också jobbigt så sluta gnäll. Jobba lite bättre och visa samhället vilken stor behov av er vi har, då får ni det bättre.” Förlåt men jag fattar verkligen inte hur du tänker när vi ska göra vårt jobb superbra utan några som helst förutsättningar att göra ett bra jobb. Hur ska det praktiskt hjälpa oss att få högre status, bättre arbetsvillkor och högre lön? Varför skulle någon vilja ändra på någonting om vi fixar allt bra som det är nu??? Ett förstatligande fixar inte alla skolans problem, vem har gett oss alla denna onödiga dokumentationsbörda, inte kommunerna? Berätta gärna helt konkret hur dina tankar ger oss högre status, bättre arbetsvillkor och högre lön?

      • adjunktohlsson skriver:

        Fröken facklig:
        Du missförstår mig. Det jag säger är att vi måste fokusera på att visa att vi behövs och att vi ska lyfta fram det unika i vårt uppdrag. Om vi samtidigt ska ta oss an alla frågor som rör t ex ökad administration så är vi inte unika. Varför ska jag som skattebetalare betala 10 000 kr mer till en lärare? Övertygar du en icke-lärare om det med argument som ”Jag får inte längre ihop vardagspusslet” eller ”Jag har sjukt mycket pappersarbete”? Nej. Det är inte allmän sympati vi vill ha, det är 10 000 mer i månaden, färre arbetsuppgifter, mindre grupper etc.
        Då måste vi lärare uppträda mer professionellt, vi kan inte hävda att det är synd om oss och därför måste ni betala. Vi måste visa att vi är kunniga, duktiga och den enda grupp i samhället som faktiskt kan lyfta de svenska skolan. Det gör vi genom att visa vår kompetens. Vi ska argumentera för mindre grupper utifrån pedagogisk vetenskap, inte personlig bekvämhet. Då kommer folk utanför skolan att börja lyssna.
        Staten löser inte alla problem, det har jag heller aldrig sagt. Men EN huvudman som kan utkrävas ansvar är bättre än 200, det är jag fullständigt övertygad om, och det är ju faktiskt de flesta nationalekonomer som intresserat sig för frågan också.
        Jag är medveten om det provokativa i det jag säger, men inte desto mindre övertygad om att jag har rätt.

  6. oscarsemb skriver:

    Spela in filmer, ta bilder, redigera detta snyggt – pumpa ut på nätet. Den här bloggen har Max några tusen läsare? Varav de flesta redan är ganska mycket med på tåget. Mindre sånt här och mer lättåtkomligt och konkret visa vad som saknas osv

  7. Micke skriver:

    Har redan mailat alla de stora tidningarba och tipsat om LM.
    Nu kör vi!!

    /Snart nyexad lärare

    • H skriver:

      Bra! Jag ringde en tidning och påtalade hur situationen ser ut med allt från anställningsvillkor till sjukskrivningar för något år sedan och ville att de skulle granska detta. ”Så är det för oss journalister också” blev svaret. Om fler kontaktar tidningar och ger dem case kanske de nappar.

  8. Lina Lanestrand skriver:

    Jag tror på att lyfta goda exempel och att skapa opinion. SJälv är jag bl a engagaerad i frågan om skolmat och blev glad när medier lyfte frågan, men det vars vårt att få någon verklig fart på debatten… Jag försökte lyfta det i min blogg och via facebook, se http://linalanestrand.se/angelaget-om-skolmat/

    I övrigt tror jag att stress är en stor bov och gör att människor har svårt att få tid o ork att engagera sig…och får svårt att prioritera vad som är viktigt. Att införa mindfulness för föräldrar, skolpersonal och barn är ett steg i en riktning att hantera stress och skapa ökad hälsa. Som jag ser det är detta en nödvändighet i dag. ATt arbeta med påverkansarbete för att få in mindfulness i skolor och i t ex föräldrautbildningar tror jag kan vara en väg… Här skriver jag om mindfulness http://linalanestrand.se/mindfulness-for-stora-och-sma/

    Att ni ställer frågan är bra och viktigt – att vi sprider er fråga via facebook och twitter … är små försök att skapa liv i denna angelägna frgor. Tillsammans gör vi skillnad!

  9. frokenrodskagg skriver:

    Bra initiativ Micke!

  10. frokenrodskagg skriver:

    Och tack alla som skriver här och kommer med idéer!

  11. Mitt förslag är att ni tajtar upp ert manifest. Mycket av era upplevelser är relevanta för andra att ta del av, men istället för – som vi lärare ofta fastnar i – ett jävla gnäll om vår situation i stunden, behöver vi ta ställning mot de förändringar som inte gynnar kåren i stort. Formulera en generellare kritik som återkopplar till andra branscher som också upplever försämringar och sänkta ersättningnivåer. Det innebär tyvärr iofs att man betydligt mer aktivt och med bättre omdöme bör börja ifrågasätta innehållet i den agenda som lärarfacken har och som i mångt och mycket lägger all kraft på korporativism och goda relationer till AG hellre än en kritisk analys av t ex lärarlegitimationen och nyliberalt management inom offentlig verksamhet och vad det har för konsekvenser. Det är säkert så att en sån kritik avskräcker en ganska upptagen tjänstemannakår (som gärna vill leva i föreställningen om att den tillhör medelkklassen) som just ”vänsteristisk propaganda”, men jag tror inte det ska behöva vara fallet. Kunskapen finns i arbetarrörelsen som tagit striden för en bättre arbetsmiljö och högre löner genom historien. Lämna inte era fackförbund, vitalisera dem. Vi i Stockholms Utbildningssyndikat av SAC försöker göra detsamma och med erfarenhet som ombud för LR märker jag att vårt illa syndikalistfack åstadkommer ganska mycket. Sätt igång. All the best.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: