Dokumentation in absurdum

När jag var ung och grön för ett tiotal år sedan vågade jag lita till elevernas egen drivkraft och deras eget lärande. Jag följde med min elevgrupp på den resan de gjorde. Vi gjorde filmer och teaterföreställningar, grillade och cyklade och gjorde djupdykningar i frågor som kom upp i klassens diskussioner.

Jag arbetar inte så längre. Inte för att jag inte längre tror att det är ett bra sätt att bedriva undervisning på, utan för att jag upplever att det är omöjligt nu. Varför gick det för tio år sedan och inte nu kan man fråga sig? Rimligtvis borde jag ha bättre förutsättningar nu, med tio års erfarenhet, än jag hade då?

Skillnaden mellan nu och då ligger i tiden och i kravet på dokumentation. Visst dokumenterade jag då med, men på en rimlig nivå. Jag använde diagnoser och läsutvecklingsschema, och vi gjorde nationella prov. Den individuella utvecklingsplanen på den tiden var ett A4-papper som fylldes i för hand under själva utvecklingssamtalet. Det var enkelt, snabbt och ändamålsenligt. Mina planeringar fanns handskrivna i en pärm på mitt skrivbord.

Nu dokumenterar jag på en helt annan nivå. Alla elevers utveckling ska dokumenteras och följas upp i alla ämnen. Matriser ska fyllas i och omdömen ska skrivas. Inför varje arbetsområde ska planeringen formaliseras i en LPP, en lokal pedagogisk planering, som ska kopplas till läroplanen och formuleras så att den blir begripliga för elever och föräldrar.

Jag är inte emot varken LPP:er, omdömen eller matriser i sig, men det är ett arbete som tar tid. Under samma år som dessa arbetsuppgifter har tillkommit har min tid att göra detta på, min planeringstid, inte ökat, utan tvärtom minskat. Med minskad tid till planering tenderar undervisningen att bli alltmer slentrianmässig och läroboksstyrd. Istället för de utvecklande projekt som mina tidigare elevkullar fick arbeta med får mina nuvarande elever arbeta med ”fyller-i-böcker” eftersom min planeringstid går åt till att dokumentera in absurdum.

Frågan är vilka elever som fick bäst undervisning: Mina tidiga klasser, vars arbete är ganska sparsamt dokumenterat, men som var lustfyllt och engagerat (kanske till och med entreprenöriellt?), eller mina nuvarande elever, vars arbete är monotont och läroboksstyrt men ytterst väldokumenterat?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: