Gastbloggare nummer 4

I ärlighetens namn

Jag ska vara ärlig. Jag är inte på väg in i någon vägg. Jag gör mina 45 timmar på jobbet, men ingenting mer. Jag känner mig inte speciellt stressad och kan sova på nätterna. Däremot har jag kollegor som inte kan det. Jag har sett många ångestladdade tårar denna termin. Jag har sett hur kollegor har gått in i väggen.

Min filosofi är att arbetsgivaren får det den betalar för. Betalar arbetsgivaren en skitlön, ja då prioriterar jag hårt bland mina uppgifter. Jag har i princip slutat att förbereda lektioner. Jag hinner inte det. Mina lektioner improviserar jag fram. Ibland bokar jag snabbt en datasal. Ibland får eleverna läsa i boken och svara på frågor. Ibland diskuterar vi en hel lektion. Eleverna får sällan någon läxa såtillvida att jag inte kommer på det i stundens hetta. Jag bryr mig inte om att jaga elever för omprov. Klarar de inte det ordinarie prov så får de själva säga till när de är redo igen. Många svaga elever klarar inte detta utan tjat och får således inget roligt betyg hem.

Men det här är en arbetssituation som jag inte riktigt kan stå för. Visst, jag går inte in i väggen, men jag har en gnagande känsla av att jag kan göra mer för eleverna. Att jag kan hjälpa dem att nå längre. Att jag kan hitta på sätt att göra undervisningen roligare. Att jag egentligen kan sitta ner och diskutera med enskilda elever hur de ska komma vidare.

Det finns många uppdrag i grundskolan som jag gärna behåller. Undervisning till exempel. Fostransuppdraget har jag inte heller något problem med, om alla föräldrar gör sitt bästa för att samarbeta med mig. Men när man eftermiddag ut och eftermiddag in sitter och ska prata bedömning. Eller när man ska ägna flera timmar åt en forskare som är så långt ifrån skolans verklighet som det bara går. Eller när man ska skriva skriftliga omdömen och IUP:er som max 1% av föräldrarna bryr sig om. Eller när man ska planera ett roligt tema utan att få några ekonomiska resurser bakom. Eller när man von oben får order om att samarbeta mer med sina kollegor. Eller när man förväntas hantera det faktum att ens elever i ett annat ämne inte lär sig något för att läraren i ärlighetens namn är för dålig eller att en annan lärare ofta är sjuk och att eleverna därför varje vecka möts av en ny vikarie. DÅ är läraruppdraget inte roligt längre. Speciellt inte när man får en skitlön för det.

När jag för ett par månader sedan fick se ett gammalt lönebesked från tiden som sommarjobbande student bestämde jag mig för att sluta i skolan. Det är inte värt att hela tiden ha en gnagande känsla i kroppen att man inte gör tillräckligt när man tjänar mindre pengar än vad man gjorde som sommarjobbande student. Därför gick jag efter två år som lärare upp till min rektor och sa upp mig från och med nästa termin. Tycker lite synd om honom. Det är inte hans fel att min lön är dålig. Han hade dessutom velat behålla mig.

En stor lön är inte allt, men det betyder mycket på hur man ser på lärarnas jobb. När jag klev på lärarutbildningen för sju år sedan trodde jag att statusen var på väg upp. Nu vet jag bättre. Jag borde ha blivit ingenjör.

Annonser

15 thoughts on “Gastbloggare nummer 4

  1. sossessa skriver:

    Bra skrivet! Jag känner igen mig. Jag slits också mellan känslan ”det-här-jobbet-är-ok-för-man-kan-åtminstone-fuska (prioritera hårt som du skriver) – vilket man egentligen hatar, och den fantastiska känslan då man dras in i helt i kreativa och lustskapande projekt – det jag egentligen tycker är roligt med jobbet. Men hur många yrkesgrupper jobbar bara för att det är kul? Eller för att chefen skall tycka att man är duktig? För lite beröm?

    Jag tycker det är oerhört synd, men samtidigt lite skönt, att personer som du säger upp er. Jag vill dock inte riktigt överge den sjunkande skutan än även om jag också börjar förtvivla.

    Oavsett önskar jag att jag hade utbildat mig annorlunda.

  2. Sliten skriver:

    Tack! Mycket bra tips för hur man ska prestera efter skitlönen man har. ”Var glad för att du har ett jobb. Det är många som inte har det.” hör jag ofta när jag beklagar mig över lönen eller lönesamtalet. Jag kanske gör som du – säger upp mig i stället för att gå in in väggen. Det är ingen som saknar en ändå, för ”vem som helst kan undervisa barn”, som någon sa…

  3. Landkrabban skriver:

    När min vägg närmade sig klev jag av.
    Jag gick hem, låg i sängen i två dagar, sen sa jag till min rektor att nästa termin är jag inte kvar och sen la jag den ork jag hade på eleverna som verkligen behövde det, resten fick göra fördjupningsarbeten för det var ju ändå våren i nian. Sen satte jag slutbetyg, städade mitt skrivbord och lämnade klassrummet bakom mig.
    Idag har jag nytt jobb, lägre arbetsbelastning och högre lön.
    Vilket är bra, för jag har ju ändå fem års studieskulder att betala för min lärarutbildning.

    • sossessa skriver:

      Det är ju bra att ni gjorde något åt er situation – och en del av mig är innerligt intresserad av vilken typ av jobb ni har fått istället (för det känns som om arbetsmarknaden är begränsad när man har en lärarutbildning i bagaget). Samtidigt är det ju inte så här vi vill ha det. Vi har utbildat oss till lärare eftersom det just är lärare vi vill vara. Det gäller både för vår egen skull – men också för våra barn som skall in på den skolan som skapas idag.

      Det är därför den här bloggen är så bra, och synd att den inte når ut till ännu fler. Jag vet egentligen inte varför inte fler ”sharar” den på facebook och varför den inte nått ut till tidningarna (jag såg dock att den tagits upp av LR och det är ju fantastiskt bra). För inte vill vi väl, som skriver detta, resignera och byta jobb – eller ännu värre – inte byta jobb och bara bli bittra och göra sämre och sämre insats.

      • Löjtnant Språktant skriver:

        Vi som ligger bakom Lärarmyteriet vill kunna jobba kvar i skolan, men vi, som så många andra undrar hur länge till vi ska orka och många av oss överväger att byta jobb. Sorgligt men sant. Hjälp oss och hjälp alla lärare genom att göra sanningen känd; hur det fungerar i skolan i dag rör många fler än bara lärare och elever!

      • Landkrabban skriver:

        Jobbar med central admin. på ett företag.
        Trivs bra.

  4. Bra skrivet! 🙂

  5. Eva skriver:

    Jag håller till viss del med i flera av de andras kommentarer kring läraryrket, det är alltid en balansgång mellan att fullt hänge sig åt roliga, kreativa projekt och att inte gå in i väggen..

    Överväger själv emellanåt och frågar mig själv om det är värt det. Samtidigt har jag så fina möten med mina elever och skulle man byta yrke är det en del jag definitivt skulle sakna.

    Jag blir nyfiken på vilka yrken ni har som har bytt och sagt upp er? Läste ni ytterligare kurser för att komplettera lärarexamen?

    • Landkrabban skriver:

      Nej, jag har inte läst nåt annat än lärarprogrammet.
      Jo, en fördjupningskurs i excel på två dagar.

  6. […] Johan Kants blogg En blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag. « Yrke: Lärare del 2 Ny bra text på Lärarmyteriet 20 maj 2012 Ett nytt bra inlägg som skildrar många lärares vardag är det senaste inlägget på Lärarmyteriets blogg. Jag vill åter igen påpeka att det är djupt tragiskt att dessa lärare, som uppenbarligen har så mycket att ge inte vågar stå med sina riktiga identiteter, rädda för att få repressalier från arbetsgivare, eller rädda för att inte få den löneutveckling som de annars skulle ha, eller i värsta fall hamna i frysbox. Så på er Lärarmyteriet, jag tycker inte att ni har något att skämmas för och det är mycket viktigare att ni skriver och berättar om er verklighet, än att ni talar om vilka ni är. Det är bara sjukt att detta ska få förekomma i vårt samhälle. Här är länken. […]

  7. janlenander skriver:

    En genomsnittlig lärare tjänar bättre än en genomsnittlig svensk kvinna men är det är orättvist lite. En elev som sen ska välja att bli lärare bör prestera långt över genomsnitt och en ämneslärare bör självklart ha toppbetyg i sina ämnen.

    En arbetsgivarpart som dessutom tappat all fokus på att få sina medarbetare att arbeta bra i sin iver att få dem att arbeta mycket sänker dessutom yrket ytterligare. Slutligen har vi obehöriga och andra skäl till att eleverna får usel undervisning och den fruktansvärda användningen av alla skötsamma lärare som syndabockar för sådant de inte kan ändra på.

    Ifall man tycker det är roligare att vara lärare än att vara ingenjör så får man vara nöjd med det lilla men jag lovar er SKLare och kommunbyråkrater att jag inte tycker att ni är bättre än oss. Det finns gränser för hur mycket ni kan hunsa oss.

  8. Monika Ringborg skriver:

    Jag är inte lärare i ungdomsskolan, men jag kan känna igen mig i det som andas här, att skolans lärare inte har möjlighet att utöva sitt yrke som ni blivit utbildade till och vill göra. Man går inte igenom en lång utbildning om man inte vill arbeta som lärare. För många år sen utbildade jag mig som fritidspedagog. Samma år (1991) som jag examinerades införde den dåvarande borgerliga regeringen anställningsstopp och friställde nästan 2/3 av personalen på fritidshemmen. Dessa integrerades i samma veva i skolan, vilket innebar att de få av mina kurskamrater som fick jobb fick arbeta som rastvakter. Senare blev de friställda enligt LAS, trots att många som inte hade den utbildningen stannade kvar. Jag sökte några jobb, men man skulle vara två personal på 40-60 barn. Vidareutbildade mig istället.

    Lärarutbildningen får mycket kritik, men när jag läser om lärarnas villkor undrar jag om man vill att lärarutbildningen skall organiseras så att lärarna skall klara av skolans verklighet som den ser ut idag eller om det i själva verket inte är skolan som måste förändras så att de som blir färdiga lärare får möjlighet att använda sig av sina kunskaper.

    Nu är jag glad att jag inte fick något jobb på fritidshem och att jag hade möjlighet att vidareutbilda mig. Men det skall inte vara så… Min utbildning som fritidspedagog var mycket bra, ård och jag vill inte gå igenom den igen, men bra. Jag lärde sig mycket. Men på grund av politiska beslut blev den oanvändbar. Efter två år var jag på intervju och rektorn sa – ja du har ju en gammal utbildning – det var 1993 och jag examinerades år 1991.

  9. Sofia i Örebro skriver:

    Hej
    Följer just nu både Lärarmyteriet och Johan Kants blogg. Hör också kollegor på egna arbetsplatsen. Yrket idag (2012) är inte samma yrke som då jag utbildade mig (färdig 1997), och det gör mig ledsen. Som flera skriver, så trivs man med att undervisa elever, möta elever, utbilda, planera lektioner, rätta, ja, till och med träffa alla föräldrar. Men det är ju alla kringuppgifter som hela tiden läggs på, och förändras… Istället för att ge upp och byta yrke, är det inte dags att vi säger ifrån? Är det inte vi som kan yrket bäst? Föräldrarna har vi med oss, det lovar jag. De vill hellre att vi undervisar, planerar och ser och stöttar deras barn, än skriver tjänsteanteckningar och åtgärdsprogram. Ska vi inte ta och ryta i och ta bort ”onödiga uppgifter” som läggs på oss? Börja med att sluta utföra dem. Se om rektor märker något… Kontakta Skolverket. Kontakta de som format de nya (ibland omöjliga) betygskriterierna och be dem konkret förklara tex hur man bedömer att en elev har en eller flera strategier för att förstå engelskt tal… Fortsätt göra roliga lektionsplaneringar, fortsätt hänga med eleverna på skolgårdar och i korridorer, ge inte upp! Be om högre lön. Kräv högre lön! Slutar vi så finns inga andra på kö. Och vi är faktiskt himla bra på att undervisa och nå barn och ungdomar.GE INTE UPP! KÄMPA!

  10. Robert skriver:

    Bra skrivet, men tragiskt. Hur många måste sluta innan det blir någon förändring?

    • Gastbloggaren skriver:

      Hej alla!

      Det är jag som skrev denna detta inlägg från början. Kan meddela att jag kommer att fortsätta som lärare ett tag till. Men i en annan stad, på en annan nivå och med en ny, högre, lön. På så sätt har jag haft en löneutveckling på 3.700 på 2 år och det är helt okej även om lönen fortfarande är för låg.

      Kommer dessutom ge friskolan en chans och det ska bli skönt att slippa den kommunala byråkratin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: