Gastbloggare nummer två

Idag delar vi med oss av vår andre Gastbloggare, som kallar sig ”Colonel Kappsäck”.

Något som jag har funderat på är vad vi egentligen lär ut till våra elever. Vi ska forma dem till ”goda samhällsmedborgare” och ge dem verktygen som krävs för att vidareutbilda sig och skaffa jobb. De ska kunna få en dräglig levnadsstandard, kan man säga. Jag känner mig som en hycklare när jag börjar fundera på hur verkligheten egentligen är. Man skulle kunna dela in mina funderingar i tre olika områden.

1. ”Utbildning lönar sig”. Uppenbarligen gör det inte det då jag själv har studerat i 4 år, men ändå är den som tjänar minst i min kompiskrets trots att jag är den som har studerat längst. Den som tjänar mest av oss pluggade inte vidare alls efter gymnasiet. Varför lär vi barnen att det är viktigt att studera när kunskapen inte värderas? Tänk om vi skulle börja prestera efter vad vi får i lön…
2. ”Demokrati är samhällets hörnsten”. Det finns inte en undersökning som visar att majoriteten av Sveriges befolkning tycker att lärare är underskattade. Om merparten av samhällets medborgare anser att vi bör värderas högre borde väl det rendera i någon form av förändring. Varför lär vi annars våra elever att vi ska rösta och kompromissa för att göra så många som möjligt nöjda? Borde det inte vara majoriteten som bestämmer, precis som vi lär våra barn?
3. ”Är du inte nöjd så säg till”. Alla andra lärare jag har pratat med säger samma sak. Vi tar hem arbete under helgerna, vi dokumenterar till förbannelse och funderar vidare på lösningar till jobbet även under vår lediga tid. Hur många andra yrken har samma krav? ”Är det ett krav då”, tänker många. Ja, det är det faktiskt. Som lärare märker man snabbt att man måste offra fritid för att kunna vara förberedd och effektiv så att arbetet ska flyta på så friktionsfritt som möjligt, men ändå sitter vi tysta och snälla utan att försöka förbättra vår situation. Vi organiserar demonstrationståg och namninsamlingar, men i slutänden ger det inget kännbart resultat.
Jag har haft flera personer som nyfiket frågat om yrket och jag kan helt ärligt inte rekommendera någon att börja arbeta som lärare längre. Att bli kallad för könsord, sparkad, biten, slagen, stressad, underbetald och satt som skuld för landets sjunkande utbildningsstatistik är inget jag känner att jag vill att mina vänner ska behöva uppleva.
Colonel Kappsäck
Advertisements

2 thoughts on “Gastbloggare nummer två

  1. Monika Ringborg skriver:

    En nära vän som inte är lärare frågade mig en gång – Varför sitter du på söndagen och förbereder måndagens seminarium. Varför gör du det inte på fredagen istället? Det fungerar inte på det sättet, svarade jag och möttes av en oförstående blick. Jomen, sa jag, det handlar inte bara om förbereda innehållet. Jag måste komma in i det där ”rummet” i vilket jag är lärare. Hur förklarar man det, mer än att man lämnar sitt privata livsrum och går in i ett professionellt.

    Det blir enklare med åren att skifta rum, men det är något som består, har jag märkt!

  2. Kix skriver:

    Det handlar också om att på fredagen, när man är klar att gå från jobbet kl 17, är man inte beredd att jobba i några timmar till. För på fredagar har man varken orken till det eller lusten att låta familjen stå åt sidan igen.
    Så man går hem till de kära, lagar middag, äter, somnar i soffan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: