Skrattet

Lektionerna är slut för dagen och vi har samlats i vårt arbetsrum för att prata om vem som ska göra vad i ett kommande projekt, snart är det dags att gå till eftermiddagens första möte. Det är soligt ute och när vi tittar ut på skolgården ser vi en kollega som kommer bärandes på en kartong. Någon minut senare kommer hon in i rummet och släpper ner den tunga kartongen. ”Det här är dina saker tror jag”, säger hon till mig. ”Jag hittade dem i ett av mina skåp nu när vi packar för omorganisationen”. Det stämmer säkert eftersom jag har haft det klassrummet förut. Jag känner inte igen kartongen, men ser att jag har skrivit ”Engelska” på locket, vi blir nyfikna och öppnar den. I kartongen ligger spel jag har tillverkat, stenciler med olika övningar jag har skrivit ihop, rekvisita till drama, skönlitterära böcker som jag har köpt och gjort gloslistor till samt olika recept och kakmått på engelska.Vi brister ut i gapskratt. Alla tre. Vi skrattar så att vi kiknar och eleverna utanför arbetsrummet kikar in genom dörren för att se vad vi skrattar åt.
Ja, vad är det som är så roligt?

En fjärde kollega kommer in i rummet och undrar vad det är vi skrattar åt. När vi har samlat ihop oss så förklarar vi för henne och det visar sig att alla tre har skrattat åt precis samma sak: Innehållet i kartongen.

Det känns numera så oerhört främmande och avlägset att ha tid till att sitta och planera lektioner på det sättet. Att bygga upp teman, tillverka spel, göra egna nya övningar med praktiska inslag samt att använda sig av olika tillbehör till undervisningen, på vardaglig basis.

Numera är mitt jobb så mycket mer administration än vad det var förut. Jag har i och för sig inget emot administrativa uppgifter eftersom jag tycker det är ganska kul med pappersarbete, möten och att sitta med i grupper som ska formulera mål och omdömen. Men jag ser ju vad det gör med mitt övriga arbete -lektionsplaneringen, efterarbetet och tiden med eleverna.

Min undervisning är nu sämre än vad den var innan administrationsivern drabbade skolan. Jag har helt enkelt inte tid till att planera undervisningen. Dessvärre kommer detta inte att uppmärksammas eftersom jag ändå lyckas hålla igång allt på en ok nivå. När jag tänker på hur mycket mer eleverna skulle kunna få lära sig, hur mycket roligare och inspirerande lektionerna skulle kunna vara, då känns det tungt.

När Jan Björklund, m.fl., bestämde sig för att lärarna skulle få fler arbetsuppgifter, förstod de då inte att de måste ta bort andra uppgifter, annars skulle något annat få stryka på foten? Det måste de ha förstått. Trodde de att det skulle vara lärarnas kaffedrickande som skulle skäras ner, att lärare är lata människor som behöver utöka sin arbetsdag med fler arbetsuppgifter? Eller tänkte de att barnen och ungdomarna inte kommer märka kvalitetsskillnaden eftersom de hela tiden byts ut, de är ju på väg genom systemet?

Det är sådant jag skulle vilja ha svar på. Och jag skulle vilja att mitt fackförbund långt mycket tidigare hade ställt frågan om vad som ska bort när annat läggs till. Jag skulle vilja att de hade ställt frågan argt och vildsint och inte gett sig förrän de hade fått ett svar. Nu verkar det dock som om regeringen har tänkt om angående sin iver att skapa världens mest administrativa skola. http://svt.se/2.22620/1.2789107/regerin … pos=rubrik Men hur hittar vi tillbaka igen?

Annonser

23 thoughts on “Skrattet

  1. Iréne skriver:

    Oh vad jag känner igen mig! Ilska och sorg blandas…En gång när jag jobbade sent på skolan skulle jag sätta på kaffe. Tomt i burken. Min favoritrektor var den ende som också var kvar. Han låste upp en dörr inne på expeditionen, la sig på knä och letade. När han hittat kaffepaketet sa han ‘Iréne, ibland önskar jag att jag var vaktmästare’.
    Det var då när alla fått mer adm. att göra, rektorer satt i budgetsammanträden med kommunen stup i ett, vi blev vansinniga av allt adm. arbete (de skar ju ner på den adm. personalen också), arbetslagen som bara jobbade med pappersarbete & sällan kunde genomföra något…och ingen vågade strejka, jag föreslog vild strejk, generalstrejk, tåga med alla elever till stadshuset, ockupera stadshuset…lycka till med ert arbete!

    • Anonym skriver:

      Så brutalt sant!! Känner igen mig i situationen, klockren beskrivning. Jag tror att flera arbetsgivare har svårigheter med att sätta lönekriterier och det går mot kvantitet i uppgifter än kvalitet, vilket är sorgligt. Jag har även läst i flera tidningar att det på vissa friskolor inte ens finns lönekriterier utan lönerna sätts godtycklingt av rektorn, vilket är ännu värre!! Baserat på betyg fungerar inte heller med tanke på att alla elever har olika förutsättningar, vissa har dessutom stora luckor i kunskaperna vilket jag ser som jobbar på gymnasiet. Man misstror konstant lärare, deras kunskaper och kompetens, och det tror jag är förklaringen till att man inte lönesätter utifrån deras arbete i klassrummet. En lösning på lönefrågan vore om rektorn var mer närvarande i klassrummet för att på det sättet veta hur situationen är för läraren och vilka framsteg som görs av läraren.

    • Anna skriver:

      När min man fick jobbet som skolvaktmästare var de över 100 sökande. Samtidigt sökte man en biträdande rektor. Bland några få sökande hittade man ingen lämplig utan valde en av lärarna (som inte sökt jobbet) isället.

  2. […] background-position: 50% 0px ; background-color:#222222; background-repeat : no-repeat; } lararmyteriet.wordpress.com – Today, 2:56 […]

  3. Catherine Sonesson skriver:

    Ja, det var mitt i prick. Jag har bara varit lärare i 10 år. På den tiden har det blivit ett helt annat jobb. Trots att jag var ”färsking” hann jag leta material, tillverka eget material och roliga grejor som vi använde i Ma/NO-lektionerna. När jag bläddrar i de pärmarna är det som om det hör till en annan tidsålder. Det är sorgligt…

    Catherine Sonesson
    Kommunombud LR Karlstad

  4. Sonja Andersson skriver:

    Håller med till 100 %. Är också gymnasielärare. Tror att vi lärare måste ut och berätta hur vårt arbete ser ut idag. Inte ens rektorn kan förstå även om hon/han kommer på besök under lektionstid. Om vi berättar om hur vi svettas med allt pappersarbete och tittar på klockan för att se om det finns tid att vara kreativ och göra något bra för eleverna, så ser vi att tiden är slut och vi också. Vi arbetar med hjärnan och behöver få vara kreativa. Vem kräver av t.ex en konstnär att han/hon ska arbeta administrativt? Detta är en tråkig besparing. Man tar bort duktig administrativ personal och lägger arbetuppgifterna på läraren. Nu när vi får fler nationella prov också att rätta (på vår fritid för det finns fortfarande inte inlagt i schemat, trots att det är beordrat arbete), så fallerar allt mer. Det samhället och framförallt media har gjort är att skjuta lärare: Det är lärare som är värdelösa. Därför är skolan på väg att bli en katastrof! Men det är fel! Vi är duktiga på vårt arbete om vi får sköta det utan en massa annat! Det var höga intagningspoäng förut för att bli lärare. Vi var själva duktiga elever som klarade skolan bra och vår målsättning har alltid varit att våra elever ska klara skolan bra och bli duktiga. Detta gäller alla elever. Vi slår våra pannor ”blodiga” när allt sparas bort från skolan. Sen får vi skulden! Man bör också fokusera på elevers motivation. Om elever vill lära sig , så gör de det. Men om de inte vill, så går det inte. Där måste föräldrar ta sitt ansvar. Vi kan inte även ha föräldraansvar. Många föräldrar överlåter allt på skolan för att de själva inte orkar. Där finns mycket av problematiken! Vi ska tala om för alla att vi är duktiga och yrkeskunniga. Ingen kan tala om för oss hur vi ska sköta vårt arbete, för vi kan vårt arbete utan och innan och har dessutom en stor vilja att vara föränderliga och vara kreativa. En annan yrkeskår med den lojalitet mot elever, lärande, sitt eget arbete och sitt kunskapssökande för att bli ännu bättre, skulle bli rosad upp till stjärnorna! Men vi lärare får skulden för politikernas misslyckande och kommunernas besparingsiver och ses som samhällets spottkoppar! Låt oss bli statliga och få tid och möjligheter, då skulle vi ha världens bästa skola!

    • furirflexibel skriver:

      Tack för din kommentar!
      Just att synliggöra lärarnas vardag är vårt huvudsyfte med den här bloggen, och vi vill gärna ha in andra lärares berättelser om sin vardag i yrket. Vi hoppas också kunna visa på vad LÄRARNA har att säga om vad som skulle kunna förbättra skolan och arbetssituationen, allt för ofta är det alla andra än just lärarna som uttalar sig, och ibland undrar man ju, vad vet de om verkligheten egentligen?

  5. Toffs skriver:

    Grymt bra skrivet!! Känner igen mig, som föräldraledig sitter jag och använder tiden till att planera lektioner jag kanske kommer att ha nån gång i framtiden – för när jag väl jobbar så hinner jag ju inte… Jag skulle verkligen älska att hitta din kartong!

  6. […] detta inlägg: ”Skrattet”, berättar en lärare om det ironiska i att hitta en gammal kartong med egenproducerat […]

  7. Magistern skriver:

    Jag undrar när en rektor skall komma och titta på en lektion. På min förra skola hann inte rektorn, och den dåliga löneförhöjningen skylldes på att jag ändå skola byta arbetsplats nästa termin. Jag har haft en rektor i klassrummet en gång på tio år, och det var för att hon gick fel. Min nuvarande rektor sade i höstas att hon skulle besöka alla lärare på lektioner före lönesamtalen. Hon har fortfarande inte kommit, och samtalen är uppskjutna.

  8. Kickan skriver:

    Jag har upplevt liknande situationer. Och det är ju skönt när man kan skratta åt det, för oftast vill man hellre gråta över hur det blev. Eller lämna det sjunkande skeppet, helt enkelt…

  9. Bengt skriver:

    Man får väl göra arbetet på sin fritid då om man inte hinner med det på den ordinarie arbetstiden !! *S* Läraryrket är ju ett ”kall”…
    Eller också kan man inte ”disponera sin tid”.. eller vad det nu heter för fint ,spydigt och försmädligt på ”managementitiska”..

    • virkpiraten skriver:

      Ni måste lära er prioritera är också ett svar man brukar få. Prioritera bort vadå? Lektioner och planering?

  10. Frasse skriver:

    Med all tid ni lägger på att gnälla så…

    • Sonja Andersson skriver:

      Skitsnack! Här gnälls inte ett dugg! Vi försvarar oss! Och det har vi rätt att göra! Vi redovisar fakta och det är INTE gnäll! Typisk gubbsnack när man vill nervärdera!

    • Ola skriver:

      Någonting måste vi väl få roa oss med i väntan på den stora strejken?!? 🙂

  11. Bättreskolanu!! skriver:

    Har varit lärare i femton år och JISSES vad jag ångrar mitt val idag! Helt och hållet på grund av lönen, stressen och smutskastningen i media. 1993 svarade jag stolt att jag var lärare när någon undrade vad jag arbetade med. Idag är det snudd på pinsamt att svara att jag är lärare…. Byter yrke snarast! Och rekommenderar det i dagsläget inte till någon. Hoppas på en strejk för att få upp lönen rejält och få rimliga arbetsuppgifter. Jag vill undervisa och planera och efterarbeta min undervisning.

  12. Kix skriver:

    Ja, tänk så illa det blev!
    Jag vet inte om det är lägga att hoppa av nu och söka sig till en annan bransch efter att ha jobbat i skolan under de 20 sämsta åren. Eller om det finns något slags hopp om förbättring. För viss skulle det kännas bittert om man bara hade fått vara med om den allra sämsta tiden i svensk skola…

  13. […] Det innebär att lönen måste upp rejält och lärares arbetstid behöver frigöras mer, det vill säga den administrativa bördan behöver minskas rejält. Kommer och tänka på ett blogginlägg som jag läste på Lärarmyteriet där tiden förr räckte till att tillverka pedagogiskt undervisningsmaterial, men idag finns inte den tiden. Läs blogginlägget här. […]

  14. […] Allt tal om att lärares arbetstid ska handla om undervisning, att den administrativa bördan måste bort och att IUP bör minska eller i bästa fall försvinna verkar bara vara läpparnas bekännelse. Till och med utbildningsminister Jan Björklund pratar om att regeringen ska se över lärarnas arbetssituation och att administrationen måste minska, men är det inte bara snack. Precis som med lönerna. Precis som med statusen. Precis som med integriteten. Det snackas en hel del, men ingenting görs. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) satt i Svt:s Storforum skola 22 oktober 2010 och höll med om att lärarlönerna måste upp och vad har hänt sedan dess? Inte ett jävla skit! Statusen ska höjas på läraryrket – hur då? Är det Skolverkets kampanj för att fler ska söka lärarutbildningen? Alltså att toppstudenterna ska söka dit? Eller finns det en hemlig plan som jag har missat? Hur ska det gå till när man höjer lärarnas status? Eller integriteten – när ska lärare få möjlighet att planera tillsammans och undervisa? Kommer ni ihåg blogginlägget “Skrattet” på Lärarmyteriet där ett flertal lärare faller ihop i skrattanfall när de upptäcker en ouppackad flyttlåda som innehöll en massa bra lektionsmaterial. Men i stället för att utnyttja detta material så förblev lådan ouppackad på grund av tidsbrist. När planerade man tillsammans senast?  Istället ska lärare ställas till svars inför föräldrar, göra en massa administration och annat, läs blogginlägget. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: