Är lärare gnälligare än andra?

På sista tiden har det varit mycket debatt kring lärare och deras arbetssituation, både i media och i min privata sfär. Argumentet att ”lärare gnäller” över sin arbetssituation i mycket större utsträckning än andra har flera gånger kommit upp. Så jag undrar om vi är gnälligare än andra?

Borde jag tycka att det är OK och som det ska vara att ha 28-32 elever, varav minst en handfull och ofta fler, har olika slags svårigheter/diagnoser/annat modersmål i samma klass/grupp? Är det som det ska vara att inte rimligtvis hinna göra den individanpassning som styrdokumenten ålägger mig att göra? (Hur ska man förresten kunna individualisera med så många i samma klass, som enda lärare?) Borde jag tycka att det är OK att inte hinna gå på toa vissa dagar? Att jobba på loven (som jag ju jobbat in och som är min semester) och på helger? Är det rimligt att jag och mina kollegor är så trötta när vi kommer hem att vi inte orkar med familjen? Mitt hem svämmas över av dammråttor – inte lite skit i hörnen utan mitt på golvet också – för jag orkar inte ta tag i det när jag kommit hem.

”Ja, men byt jobb då!” får jag höra. Jo, det kan man ju göra, men egentligen älskar jag lärarjobbet. Mötet med eleverna och att förhoppningsvis ”smitta” dem med lite av min kärlek till de språk jag lär ut. Ska jag behöva byta jobb, för att orka? För som det är nu orkar jag inte, inte egentligen. Jag går på nån slags tjurighet och jävlaranamma. Men hur länge räcker det? Ofta tänker jag att mitt eget barn förtjänar en bättre, piggare mamma som inte jämt har tankarna nån annanstans och jämt är stressad. Jag försöker att vara närvarande i nuet, försöker att djupandas. Fokuserar på min unge. Och får dåligt samvete även för att jag inte finns där för mitt barn. Jag hade ju redan dåligt samvete så det räckte och blev över, för allt jag inte hunnit, inte kunnat fixa, på jobbet.

Jag vaknar mitt i natten. Ofta. Tänker på den och den eleven. Vad kan jag göra mer? Varför kan jag inte mer om ADHD (eller något annat)? Borde läsa in mig mer. Men när ska jag hinna det? Jag behöver lite tid för återhämtning också. Sen har vi den gruppen där 40% just fått en betygsvarning. Vad kan jag göra mer? Vad ska jag ändra på? Hur kan jag hitta på nåt som passar alla? Nä, just det, det går inte. Dessutom skulle jag behöva läsa den där boken om hur man kan jobba med elever med annat modersmål för att ge dem bättre förutsättningar, men igen, när? Kanske jag kan läsa på toa? Finns den som ljudbok? Sen börjar jag känna att jag behöver lägga tid på att uppdatera mig i mina ämnen, för det ska man ju göra och jag behöver det! Men igen, hur ska jag hitta tiden? Kan jag köpa tid? Var?

När ska jag hinna följa upp alla åtgärdsprogram? Hitta mötestider som passar alla? Hjälpa till så att även den eleven som pratar engelska på avancerad gymnasienivå får stimulans, samtidigt som jag ska hjälpa den som knappt kan skriva eller säga en mening? Hur ska jag hinna sätta mig in i det nya betygssystemet bättre? Jag skulle behöva sitta med mina språklärarkollegor och prata mer, men vi har 1,5 timme per månad som ska räcka till allt och då har vi alltid massor av frågor som alla är relevanta och viktiga. Ämnesutveckling och didaktiska frågor får stå tillbaka, tyvärr. Varför ska varje skola skriva sina egna bedömningsmatriser? Jag borde skriva egna matriser till de områden jag inte hunnit med. En sak till på den milslånga listan ”Att göra”.

Kanske planerar jag fel, kanske jobbar jag på fel sätt? Men vem ska hjälpa mig att upptäcka vad jag gör fel när jag och mina kollegor stressar förbi varandra med något jagat i blicken på väg mot dagens nästa måste. Jag försöker vara effektiv, tänka rationellt kring min planering av lektioner. Samplanerar så gott det går, när vi knappt har tid att sitta ned tillsammans, jag och kollegorna jag delar ämne med. Vi pratar och jämför bedömningar av uppgifter medan vi äter lunch, medan vi svarar på mail och medan vi plockar ihop sakerna vi behöver till nästa lektion. Kanske behöver jag bara ändra synsätt? Jag är kanske för negativ? Att vilja lite mer än att följa boken är kanske dumt? (Jo, men just ja – jag har ju i alla fall en bok. Se där, nu tänkte jag positivt!) Att vilja ge lite mer stimulans? Att vilja ha möjlighet att sambedöma uppgifter och prov? Nä, nu gnäller jag igen. Rättssäkerhet, vad då? Jag är ju professionell.

När jag går in på jobbet, eller när jag öppnar jobbmailen, ökar min puls. Stressymptomen känner jag igen. Jag har läst psykologi (är behörig lärare i även det) så jag vet att jag uppvisar alla fysiska symptom på skadlig stresspåverkan. Jag försöker göra vad jag kan för att ändra på det. Good enough är mitt mellannamn. Men när det inte räcker? När pulsen fortfarande stiger och minnet sviker? Är det då jag ska tänka, och trösta mig med, att jag bara är gnällig?

Jo, men nu känns det bättre. Jag är bara gnällig. Det måste vara så. Eller…?

Advertisements

7 thoughts on “Är lärare gnälligare än andra?

  1. Sofia i Örebro skriver:

    Visst känner man sig ofta gnällig. När jag berättar för min, ganska vettiga, rektor, om min stressiga arbetssituation, får jag alltid tillbaka frågan om hur jag kan lösa det. Det handlar så ofta om att man själv ska hitta lösningarna. Pratar man med andra om hur absurt mycket man ska hinna med på en vecka, kan de fråga varför man inte bara byter jobb. Till vad då?
    På mitt jobb är vi många som brinner för vårt yrke, vi är ambitiösa, vi skriver givande omdömen med utvecklingsmöjligheter, vi planerar intressanta arbetsområden, vi tar oss tid för eleverna som behöver oss osv. Men det är vi i lärarkåren som pratar mest om att vi vill byta jobb just nu. Vi längtar efter att köra lastbil, sitta i kassan på ICA, hämta sopor… ja något annat yrke med samma betalning, men där vi inte är helt slutkörda när vi kommer hem till våra egna barn.
    Våra kollegor som inte är lika ambitiösa, som släpper elever tidigare, visar film lite väl ofta, som ser mellan fingrarna när elever mår dåligt, de orkar med sina jobb. Men är det sådana lärare vi vill ha i våra skolor? Nä!
    Just nu känner jag, att för den lön jag tjänar, behöver jag inte vara så bra. Nu känner jag mig nästan som en idiot, när jag ligger vaken och grubblar över elever, tänker på IUP-formuleringar, individuella arbetsuppgifter till IG-elever osv, för min futtiga lön. Men skulle jag få 10 000 mer i månaden, då skulle jag vara stolt och därför också känna att jag ska lägga ner tid och energi på barnen.
    Heja Lärarmyteriet! Jag är med på skutan!

    • sergeantsarskild skriver:

      Tack Sofia för din kommentar! Visst är det bedrövligt att så många lärare har en arbetssituation som ger magont och andra stressymptom och sedan möts av en oförstående omgivning. Vad som också är bedrövligt är att eleverna även de blir drabbade. Ditt bidrag här hjälper förhoppningsvis andra att förstå hur det många gånger är. Tack för ditt stöd!

  2. Löjtnant Språktant skriver:

    Tack för din kommentar och ditt stöd, Sofia! Vi tycker att man ska kunna orka göra ett bra jobb utan att bränna ut sig i en orimlig arbetssituation och vi hoppas att fler lärare gör myteri och tar bladet från munnen, i en förhoppning om att uppmärksamma vårt viktiga arbete och hur det faktiskt ser ut i dag.

  3. Fanny skriver:

    Gnälliga är fel ord, snarare frustrerade och diskussionsvilliga om att få till en förändring och det snarast, annars tror jag många lärare ”flyr fältet”. ”Gnälligheten” är befogad, anser jag. Det är flera av de äldre lärarna på skolan som uppger hur mkt som har ändrats, inte bara elevgruppernas storlek, diagnoser etc utan även förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb. Jag har jobbat som gymnasielärare i fem år och till en början ursäktade man den stora arbetsbördan med att man var nu i yrket, och att det skulle ta längre tid första året. Nu har jag jobbat i fem år och visst har man mer rutin på saker och ting men jag vill vara en tänkande, kreativ lärare som utforskar och hittar på nya idèer i klassrummet, vilket man inte har förutsättningar till i dagens skola. Det som irriterar mig är att ALLA andra förutom lärarna blir tillfrågade och lyssnade på hur skolan ska utformas och förbättras. Tänk om för en gångs skull lyssnade på lärarna och lät oss ge vår bild av skolan och hur den kan förbättras, vad allt skulle vara enklare`?!

    Tack för en bra blogg!

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Tack Sara!

      När jag jobbade på gymnasiet och gjorde mitt första år hade jag massor av mer fritid än vad jag har nu, många år senare. Är det inte konstigt?

      Vi hoppas att vi kan bidra med något i debatten och förhoppningsvis får fler att lyssna på lärare genom vår blogg.

  4. K skriver:

    Hej!

    Har precis hittat denna blogg och ska börja läsa alla inlägg. Det hade kunnat vara jag som skrivit detta inlägg. Har jobbat i snart 10 år som gymnasielärare i svenska och engelska och nu har hjärnan och kroppen sagt ifrån. Är deltidssjukskriven för utmattningssyndrom. Var heltidssjukskriven i en kort period och tror att jag kommit tillbaka för tidigt. Jag vet inte hur jag ska orka den arbetsbelastning som min arbetsgivare lägger på mig. Nu måste jag hålla ut i 3 veckor till… Visst är en löneökning viktig för oss lärare, men arbetsbelastningen är sjuk, i alla fall där jag arbetar – den måste ses över! Jag gnällig? Ja säkert, enligt ledningen och vissa kollegor, men jag tar mitt jobb på allvar. Jag vill kunna göra ett gediget arbete, se varje elevs svårigheter och möjligheter, genomföra mitt uppdrag, kunna få tid till planering och efterarbete utan att använda all min lediga tid till detta. Jag vill kunna vara med mina barn och min man utan att tappa tålamodet och gråta. Jag har fått nog. Har börjat titta efter andra jobb.

    Frustrerad.

    • Löjtnant Språktant skriver:

      Jag hoppas att vi får uppleva en vändning till det bättre, innan vi båda lämnar lärarbanan. Det behöver vända NU!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: